Fredagen den 13:e förflöt utan några missöden, som väl var. Det enda som hände var att det kom några få snökorn, däremot så verkar halkan ha lagt sig tillrätta ordentligt. Idag var det för ovanlighetens skull jag som tog en morgonpromenad med hunden. När jag kom hem igen bryggde jag dagens första kaffetår. Detta och dagens tidning serverade jag Rolf, som på så vis fick en välförtjänt sovmorgon. Vi var båda lite lata idag, passade på att lyssna till ett av veckans trevligaste radioprogram, Ring så spelar vi. Kom att tänka på ett annat trevligt radioprogram som jag lyssnade till som liten, nämligen Barnens brevlåda med Farbror Sven. Det började sändas 14 januari 1925 och när det lades ner 1972 hade det hunnit bli ett av världens äldsta radiprogram.
I helgen är det väl risk för att granen åker ut, barren har redan åkt runt i huset med hjälp av katt och hund.

Årets nya julgransprydnader är dessa. Gumman till höger har Vanna 6 år, tillbringat många stunder för att sy ihop, gav den sedan till farfar. Pärlringen till höger med en liten kristallängel har Julia 8 år gjort och den fick jag. Det är så roligt varje jul när man tar upp det barnen har gjort, trevliga minnen att ha och så snällt av dem att vilja ge bort det som de har jobbat så idogt med. Det tidigare nämnda nyårslöftet som en av mina vänninor gav, nämligen att sluta röka, verkar gå så där. Men eftersom det behövs mycket support för att klara det, hoppas jag att alla som känner henne ringer och peppar ordentligt. Då kanske det lyckas.

Kinaresan del fyra kommer under, Fortsätt läs.

Efter en natts sömn och välbehövlig vila, vaknade vi pigga och nyfikna på vad dagens skulle erbjuda. Vi tog en sovmorgon och samlades i lobbyn kl.07.45. Därefter tog vi en promenad som visade sig vara något längre än vad vi hade räknat med.

På vägen gick vi förbi ett matställe, där personalen varje morgon gick ut och ställde sig på parad, därefter skrek de ut någon ramsa om att deras ställe var bra och gav service. Detta gjordes varje dag, någon slags egen motivering. På vissa matställen kunde man höra personalen skrika ut en ramsa varje halvtimme, otroligt. Kaffekoppen höll på att flyga ur handen första gången eftersom man trodde att det hade hänt något allvarligt.

Vi kom i alla fall fram till Himmelska fridens torg och trots att vi, enligt vårt tycke varit uppe i ottan, var torget redan fullt med folk. Styrde så stegen mot Maos Mausoleum.

Som synes var det en ”jätterad” med folk som köade för att få komma in och titta på Mao Zedong som ju ligger där i sin glaskista. Innan man fick gå in skulle kameror och väskor lämnas in i luckan på en liten barack, detta gick förvånansvärt snabbt. Snabb var även kön, vi trodde det skulle ta timmar med tanke på kölängden, men inte. En del köpte blommor som de lämnade framför kistan när de kom in, jag fick en bestämd känsla av att dessa blommor åkte ut och in hela dagen, det blev säkert vinst på dem. Min största behållning var nog att jag lyckades få en av de stela vakterna att ge ifrån sig ett snabbt, men ändå leende.

Som jag förut nämnt så är det mycket grön- och parkområde i Peking, så även här på torget. Eftersom vi inte hade ätit så mycket på morgonen, gav vi oss ut på jakt efter en resaturang eller café. Gick då förbi denna godisaffär som jag helt enkelt inte kunde motstå att titta in i. Frestande eller hur?

Dessvärre visde det sig att alla de vackra ”karamellerna” i princip bara var kex eller olika torkade frukter. En besvikelse alltså.

Här har vi hittat något, kanske har de mat, ja ni får se i morgon.