Kategoriarkiv: Sevärt

Hemester

06 tisdag Jul 2021

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Hemester ett ord som tillkom under pandemin. Ordet betyder om man säger det förlängt, hemmasemester eller semester hemma. 2020 blev ju att katastrofalt år för alla som brukade åka utomlands under sina ledighet. Inte nog med pandemin som tvingade oss att vara hemma dessutom inte kunna umgås med andra i samma utsträckning som vi brukat.

De som har sommarstugor fick inga besök av släkt o vänner som tänkt tillbringa några dagar där. Man tvingades hålla sig i närmiljön, promenader, bad, dagsutflykter, bärplockning och andra hemskheter.

Skämt åsido under den gångna sommaren och den nu befintliga har man upptäckt att den gamla sloganen stämmer, Sverige är fantastiskt. Aldrig har så många båtar, husvagnar, husbilar, cyklar, vandringsutrustning mm. sålts. Tänk så otroligt mycket vackert, historiskt och spännande saker det finns att se och uppleva i vårt land, från norr till söder. Ett litet exempel på detta är Trappstegsforsen.

Trappstegsforsen

Trappstegsforsen som ligger 5 km söder om Saxnäs är ett av Sveriges mest fotograferade vattenfall. Vattney som strömmar ner kommer från Kultsjön. Vid ena sidan av Kultsjön ligger Fatmomakke kyrkstad vilken också är ett intressant besöksmål. Trappstegsforsen är ett av de ställen man måste stanna upp och njuta av när man åker efter Vildmarksvägen.

Våffla med hjortronsylt och vispad grädde.

Höjdpunkten på alla utflykter är fikat. Självklart finns det en liten servering alldeles intill forsen. Där kan man koppla av till vattnets brus och inta en nygräddad frasig våffla med hjortronsylt. Detta skogens guld som jag faktiskt är osäker på om den växer utanför Norden. Det blev en härlig utflykt och det var många mer än jag som tagit tillfället i akt att njuta av naturens skönhet denna sommardag.

Annons

Hösten är i antågande

02 måndag Okt 2017

Posted by in Sevärt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Bilden ovan är tagen utanför stugan för några veckor sedan och visst är den stämningsfull. Förr sa man att man blev bergtagen men jag undrar om man inte kan bli fjälltagen också? Nåväl nu börjar naturen skifta i färg och det mörknar så sakteliga kring stugknuten. Ett perfekt tillfälle att visa ett par alster från en plats som verkligen ligger vid vägs ände.

Tänker på en plats som heter Storjola belägen i södra Lappland. Vi brukar ta en sväng dit varje sommar och fika tillsammans med alla myggor. Då sitter vi på stranden vid sjön Sannaren och tittar på fjälltopparna på andra sidan sjön och drömmer oss bort. Där bor det också en intressant person, en konstnär, Susan Lindström egentligen är hon f d bildlärare som tidigare arbetat i Östersund.

Hon bestämde sig för att förverkliga en dröm hon länge haft, att bli konstnär på heltid. Eftersom hon och hennes man redan hade ett fritidshus i Storjola bestämde de sig för att renovera samt bygga ut detta. De ville bli åretruntboende i fjällvärlden, vilket man lätt kan förstå om man tittar på bilden ovan. Att kunna ha ett arbetsrum med utsikt över fjäll och sjö måste onekligen späda på kreativiteten. Jag har inte sett så många av hennes målningar men de jag sett föll jag för direkt. Många motiv hämtar hon från naturen och med tanke på dess skiftningar, förändringar vid årstider mm så förstår man att det finns mycket att ta av.

Om man varit ute på camping, fiske eller jakt då känner man till att det många gånger är mysigt med en brasa.

På den här tavlan kan man titta länge, det ena motivet efter det andra dyker upp. Jag tycker den är stämningsfull man känner såväl värme som kyla när man ser på den.

Här är en annan på samma tema, lite mindre men underbar i färgerna. Susan har haft en hel del utställningar runt om i världen bland annat flera på Gallery Agora i New York. Vill ni läsa mer om henne så titta in på hennes hemsida http://www.susanlindstrom.se  själv skulle jag gärna haft en att se på nu i kvällsmörkret

Ytterligare en liten vandringstur

27 onsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det blev ytterligare en liten vandringstur i den vackra fjällvärlden. Det var sonen och barnbarnen som var sugna på att anstränga sig lite och Rolf och jag ville inte vara sämre. Det bestämdes att vi skulle ta en led som gick längs med Korpån.

Leden startar egentligen nedanför Borgafjälls hotell, men den här dagen var det sonen som ledde oss i vad han tyckte var lämplig terräng. Som man kan ana av bilden ovan så går det ganska brant uppåt. Istället för att starta i lite maklig takt blev jag tvungen att på alla fyra krypa så sakteliga upp. Händerna höll krampaktigt i mossa, ljung och små fjällbjörkar vilka var hyggliga nog att stå emot min tyngd.

Nåväl till slut nådde vi den ”riktiga” stigen som än så länge gick i samma spår som  längdspåret för skidor, därav lite belysningsstolpar. Det var dock en kort bit.

Efter lite gnäll från mig kom vi så småningom fram till hängbron, den såg för dagen inte så förtroendegivande ut. Jag ställde mig tveksam till att gå över denna gungande tingest, men tanken på att gå tillbaka samma väg var inte heller tilltalande. Med ett djupt andetag, darrande ben och ögonen vilt stirrande mot andra sidan kom jag till slut över.

Väl över stannade vi ett tag och tittade på det brusande fallet, även om det inte syns på bild kan jag säga att det är såväl brant som djupt ner till vattnet. Alla utom jag gick naturligtvis så nära kanten som möjligt för att ta fina foton jag nöjde mig med dessa.

Vägen tillbaka blev tuff och lerig. Eftersom leden gick över myrmark hade man inte mycket att välja på. Antingen sjunka ner i en halvmeter vatten eller trampa ner i dyn var alternativen. Det blev en kombination av båda. Hunden hade det betydligt bättre, dels var han lättare och dels kunde han snabbt tvätta sig ren i närmaste vattenpöl.

Till slut var vi tillbaka där vi började, leden går nämligen på båda sidor av korpån. Nere vid de större stenarna blev det paus för fika, behovet av mat och tvagning av en del fötter var stort. En skön promenad trots lite ”elände” och det är bara att konstatera att Borgafjälls natur är oslagbar

Nu säger vi adjö till Blekinge för den här gången.

17 söndag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är dags att dra sig hemåt, älgjakten närmar sig och alla kläder är smutsiga. Innan vi åker skall vi göra en liten visit på Hasslö, ön som släkten på min mammas sida härstammar från. Nåja om sanningen skall fram finns det en smula danskt påbrå också. Hasslö eller lilla Hawaii som den också kallas för, varför vet jag inte. Det finns olika teorier som antal soltimmar, ett exotiskt skepp som strandat och hawaiimusik antar att inget av det är sant.

Lilla Hawaii heter i alla fall pizzerian på ön, vi var lite tveksamma men hungriga så det vara bara att gå in. Vilken pizzeria, vi åt dagens lunch som var en fantastisk gryta bara så god. Trevlig inredning och en supertrevlig kock som tog sig tid att måna om gästerna. En lyckoträff med andra ord.

Alldeles utanför restaurangens tomt sitter Fabian Månsson han är begravd på en enskild begravningsplats på ön och eftersom detta skall vara hans gravmonument måste det väl vara här. Fabian Månsson är känd som en aktiv vänster-socialdemokratisk politiker, redaktör och författare men han gjorde mycket annat också.

Vi hade hört att det skulle finnas ett litet fiskemuseum som nyligen startat men vi kunde inte finna det. Vi visste att vi rörde oss i rätt område för det skulle finnas vid Garpahamnen men det stod inte att finna. Till slut såg vi fyra män som satt vid ett bord så vi frågade dem. Det visade sig att vi var rätt men själva museet var ny målat och därför ingen skylt. Det är uppfört helt på ideellt grund och de som arbetar där med att berätta om gamla tiders fiskar -och lotsliv är superduktiga. De har samlat in bilder från i princip alla boende på ön.

Under tre-fyra års tid har Eyvind Karlsson och Göran Holmberg samlat in foton på Hasslös fiskebåtar och deras skeppare. På bilden ovan är det Eyvind Karlsson som poserar i ett av rummen med bilder. Men det finns även tidningsurklipp, sjökort och mycket annat att beskåda

Här är en gammal bild från Fiskartorget i Karlskrona som jag skrev om igår. Lite andra båtar som lägger till där idag.

Hittade även texten till en sång om havets söner, mäktig och allvarstyngd.

När vi kom fram till museet frågade en av männen om han skulle hinna hem och hämta ett kort. De visade det för alla som kom eftersom de gärna ville veta vilka som var på kortet, ingen visste. Jag blev lite förvånad eftersom jag direkt såg att flickan på båten var min moster i unga dar.

Ytterligare en sak som intresserade mig, en loggbok över utförda lotsningar under året 1922. Det är underskrivet av min morfar H W Åberg, Lotsförman.

Måste visa en bild av fiskargummorna på Fisktorget i Karlskrona precis så som jag tidigare har försökt beskriva dem. Är det inte ett fantastiskt kort.

Dagen är över och det återstår en natts skön vila men innan dess, kaffe och en rågskorpa med ost. det godaste som finns och jag tror bara det går att få den på Lennarts konditori i Karlskrona, stor som en hand hård yta men mjuk inuti precis som jag själv eller…

Nostalgiskt besök på Gökalv

16 lördag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

Utan den obligatoriska nostalgitrippen till Gökalv hade besöket i Blekinge varit bortkastat. Att besöka barndomstrakter är något speciellt. Gökalv är en liten halvö mitt emellan Karlskrona och Ronneby, mer nära Ronneby om man ska vara ärligNär jag var liten var det militärt område och det fanns bara två hus på området. Vid infarten satt det en vakt så obehöriga gjorde sig icke besvär. Längst till höger på bilden är huset mina morföräldrar bodde i, det har dock krympt lite under åren vad jag kan se. Mormors jord/markkällare syns längre bort.

Runt hela området var det fina berghällar som vi barn kutade runt på och fångade små ödlor. Till höger på bild syns platsen från det utkikstorn som min morfar brukade kolla havets trafik ifrån. Ibland sprang jag upp med kaffe till honom, det var väldigt spännande för jag fick gå ett tiotal trappsteg för att komma in. Var höjdrädd redan då.

Några hundratal meter från grinden fanns det två boningshus och där bodde det två flickor i varje hus vilka var i min och min äldre systers ålder. Vi hade väldigt roligt under många år, dessvärre så är de två vi lekte mest med inte kvar bland oss längre. Inte långt från deras hus låg det en jättefin sandstrand, långgrund och på den tiden full med små sandskäddor. En stor hobby att försöka fånga dem men det var svårt. Den stora biten av hög vass fanns inte då, här kan man se hur det förändras i naturen. Längst bort kan man ana bryggan där lotsbåten, morfars motorbåt och hans roddbåt låg. Där fanns även en sump, det är en låda med lufthål som ligger i vattnet och där har man fisk man fångat. På det visset har man alltid färsk fisk,

Kastanjen oj vad jag blev snopen när jag såg den. Den skymmer helt vedboden men när jag var liten satt min mormor under den och handarbetade eller drack kaffe och då var den knappt hälften så hög.

Så såg jag detta något förkrymta äppelträd med små  äpplen på, kan det vara Åkerö som hon var så stolt över?

Minns ni Carli Tornehave och hans låt; Under ekars djupa grönska? Man kan förstå hur den texten kom till när man ser dessa ekar. Träden i Blekinge har en grym styrka i sin förmåga att växa. Så stora, kraftiga och gröna. Visst är de imponerande, jag stod inte kvar så länge för att kunna ta en selfie eftersom jag såg en skylt där det stod ”tjurar i hagen”. Favoritleken när vi var små var att ta en träpinne och låta ekoxarna klämma sina klor över och bli hängande där, mest ekoxar vann.

En kulturmärkt ek som med all säkerhet fanns där när jag var liten.

Det finns mer att se i Karlskrona

14 torsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Karlskrona är en vacker sommarstad som har väldigt mycket att erbjuda sina besökande. Vi brukar välja ut någon plats som vi vill titta lite extra på när vi åker. Den här gången blev det Marinmuseet. Men innan dess måste jag visa den här bilden på Ernst Nymans herrekipering.

Visst är den härligt nostalgiskt charmig, den här affären har sett ut så här så länge jag kan minnas. Titta bara på skyltskåpen som hänger på väggen vardera sida om de stora fönstren.

Stumholmen har i alla år varit ett militärt område med tillträde förbjudet för allmänheten. Det verkade väldigt spännande när man var barn. Nu är det helt förändrat, och det har byggts flera bostadshus, en del ligger så nära vattnet att man skulle kunna sitta på balkongen och fiska.

Det finns fina grönområde och det bästa av allt det finns en härlig badplats. Stumholmen är inte speciellt stor så att man kan finna badplats, bryggplats m.m så nära sitt boende är rena lyxen

Marinmuseet var målet och som vanligt räknas inte hunden in när det gäller tillträde till vissa byggnader, varför han och jag stannade utanför och njöt av utsikt och vackert väder. Därinne finns det en del att beskåda så man får räkna med några timmar för att hinna med. Det finns en hel del Galjonsfigurer av vilka en del är flera hundra år gamla. En undervattenstunnel där man om man har tur kan se ett gammalt vrak som ligger under museet. Men det som är mest intressant är ubåtshallen och ubåten Neptun som du kan gå ner i. Intressant att se hur besättningen har det på en ubåt, periskopet sticker ut över museets tak detta för att man skall kunna se hur det fungerar i verkligheten

Här är skolskeppet Jarramas som under en tid låg förtöjd inne vid centrum och där kunde man njuta av en kopp söndagskaffe eller glass om man var liten. Det har fungerat som övningsskepp.

Här är torpedbåten Västervik och om dess bravader finns det mycket att läsa. Hunden och jag satt på en bänk och fick plötsligt se Rolf sitta och dingla med benen på båten tvärs över den lilla viken. Jag tvivlar starkt på att dess besättning fick göra det när båten var i bruk.

Nedan en bild på dagens höjdpunkt, buffén i museirestaurangen. Dagens meny bestod av mina tre favoriträtter. Blekingska kroppkakor med vit sås, stekt strömming med potatismos och Rålåper (raggmunk) med stekt fläsk och lingon. Gick inte att välja så det blev lite av varje plus hemgjord glass och kaffe efteråt. Där var i alla fall hunden välkommen och han fick en rejäl portion mat.  Talar inte om av vem och tänk de hade specialpris för pensionärer det är det inte ofta man ser.

Dragsö Camping

13 onsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Eftersom jag har blivit väldigt förtjust i att campa letar jag ständigt efter bra campingställe. Men jag har en del krav, badmöjligheter för såväl oss som hunden, vacker natur, gärna vid havet, inte långt från tätbebyggt område och möjlighet till förströelse.

Ett ställe som uppfyller detta är Dragsö camping, lätt att nå, man utgår från fiskargumman på fisktorget. Kör över Saltö och sedan vidare ut på Dragsö och där är det bra skyltat. Tar kanske en kvart från centrum och vips är man ute på ett väldigt vackert och lugnt ställe.

Vid entrén inte långt från receptionen står denna ovanliga anslagstavla, kul idé att göra om en gammal telefonkiosk till något användbart.

Så snart man kommer in på området ser man också den härliga badstranden som faktiskt är en riktig sandstrand. På andra sidan av vattnet ligger Karlskrona

Men vad är detta? Jo det är både förströelse och kultur i ett. En minigolfbana fast kanske inte riktigt mer en äventyrsgolfbana. Här hamnar man mitt inne i Karlskrona fast i miniatyr.

Oj då här är klockstapeln, vi hade alltså aldrig behövt att gå runt inne i centrum. Här kan man förena nytta med nöje och banan är populär för alla åldrar.

Här står han självaste Rosenbom fast i något mindre skala.

På denna camping finns allt du behöver, en enklare restaurang, kiosk och det är välordnat. Min förvåning var stor när jag kom in i ett av servicehusets toaletter. Var hittar du denna utsmyckning, blommor och doftljus på en allmän toalett på en camping? Extra stjärnor för det

Naturligtvis finns det mycket att se och göra i och omkring Karlskrona men man får inte missa en tur med någon av skärgårdsbåtarna. Bara för att se sig runt eller kanske en baddag på nån ö. det bästa av allt de lägger till på campingens brygga. ja vare sig du tältar, hyr en liten stuga eller har husvagn/bil så är det ett fantastiskt ställe att besöka.

Ett kort besök i Karlskrona

11 måndag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , ,

Efter att ha besökt Ronneby var det dags för en tur till Karlskrona. Lite nostalgi eftersom jag även där har varit bosatt några år i min barndom. Sommartid en väldigt vacker stad omgiven av en massa öar och fin skärgård. Själva centrum ligger ju faktiskt på en av öarna, Trossö och staden finns uppsatt på UNESCOs världsarvslista, att den grundades av Karl den XI vet nog de flesta.

Vi startade på Fiskartorget i Karlskrona det ligger i direkt anslutning till hamnen. Därifrån går de flesta skärgårdsbåtarna men förr låg det även till lite fiskebåtar där. Det var här som det stod en massa fiskargummor och sålde fisk. Fisken låg i trälådor och de som köpte hade ofta en korg med sig att lägga dem i. Den stående frågan från köparna var; hur mycket kostar strömmingen kastet. Fiskarna var kalla och ofta blåste det så gummorna hade fingervantar för att inte frysa, de var halva över fingrarna för att få grepp med handen. Idag står det inga gummor där men väl en väldigt vacker staty av Fiskargumman som är gjord av Erik Höglund och den ställdes upp 1982.

För er som inte vet hur mycket ett kast är får ni förklaringen enligt Wikipedia härnedan.

Kast är en gammal svensk mängdenhet för strömming. En kast motsvarar 4 strömmingar. När en kast strömming mättes ut användes handens fingrar. En strömming sattes mellan varje finger. Sedan ”kastades” de ner i köparens korg.

En bild från stugorna på Björkholmen som är ett litet kvarter i centrum, det är en gammal arbetarstadsdel och en del av stugorna är från 1700-talet. De är mycket små runt 30 -35 kvm och jag kan tänka mig att det var inte så roligt att bo där. Idag är det en idyll tänk vad det kan ändras. När jag var liten talade de som bodde där en egen dialekt, vi kallade det för björkholmska och var nästan omöjlig att förstå.

Vi fortsatte och hamnade i Amiralitetsparken med den vackra klockstapeln som tros härröra ända från 1699. Från början fungerade den som klocka åt varvsarbetarna, här kunde de kolla tiden från långt håll.

En uttjatad historia; Två varvsarbetare stod och pratade om sina barn och den en var väldigt stolt över sonens framgångar. Dessvärre kom han inte ihåg sonens titel. Så han sa till kompisen; vilket är högst klockstapel eller konstapel. Kompisen svarade, det är klockstapeln. Ja sa den andre då är det det han är.Att besöka Karlskrona utan en visit hos Rosenbom går inte för sig. Trägubben som är vida känd har även medverkat i såväl litteratur som film. Bland annat i Nils Holgersson. Stackarn har stått på samma ställe i snart 200 år, kom dit på 1700-talet. Detta är dock inte riktigt sant för 1956 byttes han ut med en kopia som är gjord av Karl (Hästö-Kalle) Karlsson och det är den kopian som syns på bilden ovan.

Rosenbom fungerar som kyrkans insamlingsbössa och den används än idag. Allt som läggs i den går till välgörande ändamål. Han håller en skylt i en handen med följande text.

Ödmjukast jag er ber
Fast rösten är nog matt
Kom lägg en penning ner
Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig
wårda om den fattige
Kon.Dav. 41:23

Amiralitetskyrkan är en mycket gammal kyrka och uppfördes år 1685 vilket betyder att den bara är fem år yngre än själva staden. Det var meningen att den skulle byggas om till en stenkyrka så småningom men detta gjordes aldrig. Vilket var tur för denna lilla träkyrka är väldigt vacker. Kyrkan är fortfarande i bruk och det hålls gudstjänster, konserter med mera där. Det är en av turister mycket fotograferad kyrka, alla vill ha ett foto när de står på kyrktrappan och lägger en slant i hans huvudMen oj då, när jag gick ut såg jag dubbelt eller kanske inte. Detta är den gamla Rosenbom. Lite kraftig i dragen och lite mer av ålder tärd, ”kyrkhallen” är numera hans hem.

Enligt Wikipedia:

Så lär Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom. Han lär, enligt släktforskare, härstamma från Åland och var en av de första som bosatte sig i Karlskrona.

Vi avslutade dagens promenad som har gått tvärsigenom staden och kom ut till havet igen. Där ligger det vackra landshövdingsresidenset  och man kan se klockstapeln på håll. I detta residens har för övrigt men gamla chef Björn von Heland bott i sin ungdom, då hans pappa var landshövding i Blekinge. Jag börjar nog bli gammal för även det kommer jag ihåg.

En liten tur i Bergslagen

07 torsdag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Vi tog en kort liten tur i Bergslagen när vi ändå var där. Inte det Bergslagen ni tänker på utan på den enda del i Ronneby som klarade sig i den stora branden som var 1884 och den brände i princip ner hela staden. Den delen/kvarteret heter Bergslagen.

Som tur är ar man låtit stadsdelen behålla sin medeltida stadsplan med smala gränder och gator. Det är en riktig trästad och många av husen är så gamla som från 1700-talet, de är lågt byggda och max två våningar höga. På bilden ovan ser vi en av de bredare gatorna, den smalaste gatan kan man inte ens cykla på.

Det här kvarteret ligger angränsar till kyrkan samt Kockums emaljverk, på andra sidan går Ronnebyån. Går man sedan lite längre ner mot centrum kommer man till ett vackert vattenfall och lite av det syns på bilden nedan.

Beskrivning av bilden finns nedan så det är ju ingen idé att skriva det två gånger. Vi såg naturligtvis mycket mer som skulle vara trevligt att skriva om men då blir det nån form av turistinformationsbok och ingen skulle orka läsa den. Det här får räcka.

Ryggåsstugan i Ronneby

06 onsdag Sep 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Går man in på gården bakom Möllebackagården kommer man in i en liten lummig trädgård och där i kanten av den ligger Ryggåsstugan. Just den här stugan är skänkt av Jenny Samuelsson, Kuggeboda.

En liten stuga med endast två rum varav det ena även brukas som kök. Det är lågt i tak och saknar alla former av bekvämligheter. Ofta har stugorna torv eller nävertak, den här har som synes torvtak. Den här typen av stugor har funnits i tusentals av i Blekinge och den var väldigt vanlig bland dagsverkstorpare och båtsmän.

Det är lågt i tak men ser väldigt mysigt och hemtrevligt ut. I dessa stugor fanns inga tapeter men man hängde ofta upp så kallade hängkläden och då förstås i de Blekingska färgerna, blått och rosa. Till höger bakom draperiet kan man skymta sängen, det finns även en utdragssoffa. Det kunde vara ganska många som bodde i en sån här stuga.

På bordet ligger förmodligen familjens dyraste ägodel, en bok för andlig vägledning från 1724.

I rummet finns en liten sättugn det är en form av järnugn som ursprungligen varit vanlig i södra delarna av Sverige. Den började användas på 1500-talet men då hos bättre herrskap. Några hundra år senare fanns den även i små ryggåsstugorI köket fanns den öppna spisen, det var i den man lagade maten och värmde stugan. Detta rummet var arbetsrum för alla, här åt man och här hade man ”finfrämmande” kanske använde man finkopparna vid högtidliga tillfällen som på bilden nedan. Där kan man tydligt se den blå/rosa gardinkappan

Det var ett trevligt besök och jag är glad att jag har läst så många historiska romaner, det är bra för fantasin. Kan nästan se framför mig hur de hade det i denna stugan, inte bara det vackra utan när det var kallt, regnigt, smutsigt och hungrigt. Nyttiga sevärdheter med andra ord.