Ja, behöver man säga mer än Ullared, för sin inre syn ser man genast TV-programmet som visar ”halvhysteriska” shoppingentusiaster med vagnarna fulla av varor. Av mängden de visar upp, verkar de handla en gång om året. Men om det 16-åriga barnbarnet vill till Ullared, ja då åker man till Ullared. Som tur var bestämde vi oss för att starta vår shopping så tidigt som möjligt, parkeringsplatserna var inte helt fyllda när vi kom. I bakgrunden av bilden syns det berömda shoppingmeckat.

Kassorna som är många, många, gick väldigt fort att komma igenom och den befarade köbildningen uteblev.

Inne i varuhuset kände vi oss ganska så ensamma, det var nog bara några hundra personer till, utöver Ina och mig. Efter någon timme blev vi dock varse att det hade tillkommit något tusental och nu blev det trångt. Vi delade på oss, så att var och en fick titta på sina eventuella köp i lugn och ro. Tack och lov för mobiltelefonens uppfinning. Efter 2-3 timmar insåg vi att vagnen var full, vi var trötta och kön till kassan skulle nog ta tid. Vilket den ju inte gjorde, vi kunde shoppat lite till. Nu raserades dessutom en fördom till, det var inte svårare än att gå på ett vanligt shoppingcenter och priserna, ja de var betydligt billigare.

Ina har kommit igenom kassan och jag kan tänka mig att hon sänder följande sms, ”farmor var är du”? När vi nu kom till vår parkeringsplats är det ingen överdrift att säga, alla p-platserna var knökfulla. Här nedan är Rolf och Ina i full färd att studera kartan. Kan tänka mig att Rolf gärna vill iväg. Nu undrar ni förstås trivdes Rolf på Ullared och det kan jag säga att det gjorde han. Det är klart han var ju aldrig in i varuhuset, för hans del blev det hundpromenad, kaffe och en lat stund på sängen i husvagnen.

För sent insåg vi att köpet av Ola-Connys limpa glömdes bort, tänk vad en sådan skulle ha glatt alla grannar och vänner.