Etiketter
Drottning Juliana, Drottning Juliana av Nederländerna, Elsa Brändström, Ester Pettersson, Indiska Ostindien, Javas ängel, Kvarnstenar, Nils Duveborn, Nybro, Qvarnaslätt, Sibiriens ängel, Spetälskekolonier
Idag sorterade jag lite böcker och hittade några som handlar om personer som upplevt mycket i sitt liv. Kom då att tänka på Javas ängel vars namn är Ester Pettersson. En för mig helt okänd person. Vi var väldigt kaffesugna och befann oss vid Qvarnaslätt utanför Nybro. Där fanns det en hembygdsgård i vilken brukade serveras kaffe. Den här dagen var dock stugan reserverad för en privat tillställning. Bara att vända men vid grinden fick jag se ett glasmonument på vilket det var graverat ett ansikte och skriften, Javas ängel Asta Pettersson född 18 mars 1888 och levde till 2 maj 1988.
Det var inte bara jag som blev nyfiken på denna person även hunden satt och begrundade vad som kunde döljas bakom dessa ord. Detta minnesmärke är designat av glaskonstnären Liupco Kococski. Det är platsen där hennes pappa Johan August arrenderade en kvarn.
Kvar från den tiden finns det två kvarnstenar vilka är placerade vid ingången till hembygdsgården.
De flesta har säkert hört talas om Elsa Brändström som kallades Sibiriens ängel, däremot tror jag inte så många har hört om Javas ängel. Jag var helt enkelt tvungen att läsa allt jag fann på internet och kan inte förstå att det inte har skrivits mer om en sådan fantastisk kvinna. Vilken film det skulle kunna bli.
Skulle jag försöka berätta om denna kvinnas levnadshistoria skulle det ta många timmar. Jag föreslår att ni tittar in på denna sida. http://bootheum.se/2010/07/05/javas-angel/
Där kan man läsa om Ester Pettersson, missionär, frälsningssoldat, sjuksköterska mm. I Indiska Ostindien arbetade hon i hela 37 år bland annat i spetälskekolonier och i japanska fångläger under andra världskriget. Det var då hon började kallas för Javas Ängel. Hon hedrades med en riddarorden som hon fick av Drottning Juliana av Nederländerna efter andra världskrigets slut.
Läs gärna denna släkthistoria som Nils Duveborn har skrivit om sin fars faster. Vilka fantastiska människor det finns och har funnits.
Rallarrosorna eller Mjölkört som de också heter finns i massor och lyser upp med sin starka nästan lila färg.
Lars visade sig vara en händig man och tusenkonstnär. Det dröjde inte länge förrän Fridhem blev ett ”paradis”. Varje gång vi kom dit hade det tillkommit något nytt. Det blev en liten stuga, utekök, vedbod, förråd med mera dessutom restes en flaggstång och anlades en enorm gräsmatta.
Vi var en stor skara som var samlade för att ta ett avsked på den plats där vi alla haft så mycket trevligt tillsammans. Jag brukar säga att vi har vänner och vi har bekanta, skriv en lista med namn på de du har. Jag lovar bekant-listan blir lång, vän-listan blir svår att fylla i. Min väninna skulle göra det en gång och blev förskräckt över att det var så svårt. Kriterierna för vän? Jo du kan störa när som helst, de ringer dig spontant, de tittar in på en kopp kaffe utan krångel, de stöttar när du behöver hjälp, de delar med sig, ja listan kan bli lång.
Lars önskan var att få sin aska spridd över sin mark, så skedde också men naturligtvis gjordes detta med enbart familjen närvarande. Vi känner en tacksamhet över att fått vara med på denna minnesstund som hans båda barn ordnade. Innan vi återvände hem gick jag en liten bit själv för att titta på det fina ”spaområde”, badtunnan, dammen och bron som Lars anlagt.
Det kändes egendomligt att veta att han nu lagt locket över tunnan för sista gången och vi kommer länge att lyssna efter motorljudet från hans bil. Jag är dock förvissad över att han nu fått frid på sitt älskade Fridhem och vi kommer alltid att minnas vår käre vän.
Som på alla ställen fanns det möjlighet att titta in på arbetet i hytta, titta på utställning samt för den som var sugen, shoppa.
För mig har Målerås alltid varit förbundet med Mats Jonasson allt ifrån hans första skapelse av små glasblock med inetsade små djur, hans dramatiska ansikten på ljuslyktor eller som nu fantastiska glasblock som detta ovan. Hjortar och i färg dessutom.
De här ganska stora blocken med älgar föll naturligtvis Rolf för jägare som han är.. Men kolla prislappen de är inte precis på rea.
Stilen har ändrats och blivit mer och mer modern, Rolf gillade den här högra, en Druid.
Priset för denna vid namn Patriarken, låg något högt så han fick nöja sig med ett foto och glad är jag för jag tror jag skulle bli mörkrädd om jag hade den i mitt vardagsrum. Ett besök där på bruket kan jag rekommendera och hans skapelser är otroliga.
Vi hittade en mysig campingplats ganska centralt i Kosta och den var lagom liten vilket är skönt. Runt campingen fanns det gröna häckar och på en kortsida en pool. Kan lova att den var uppskattad i den otroliga sommarvärme som vi har. Rolf njöt av bad och det var +31C i luften och +27 i poolen så svalka blev det väl inte direkt.
Glasbruken är inte vad de varit och för 20 år sedan när vi var där var det stor produktion i dag sker det i en liten skala. Det är dock intressant att gå omkring och se hur man arbetade förr, lite glasblåsning sker dock än idag. Fast de två stora butikerna med glas från Kosta, Boda och Orrefors är betydligt större. Det finns även ett glasmuseum där man kan se fantastiska konstverk. På bilden ovan beundrar Rolf ett annorlunda konstverk.
Tittar man lite närmare kan man se hur det är uppbyggt, keramikplattor varvade med olika produkter som har gjorts under åren. Jag såg mitt glas Kosta Prince, Helga med fler. De satt fastlimmade som tur var annars hade nog inte varit kvar.
Väldigt många konstverk utomhus var gjorda i den här skarpa blåa färgen, mycket snyggt.
