Månadsarkiv: juli 2017

Paneriai Memorial Park

27 torsdag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

Paneriai var före andra världskriget en vacker skog och ett rekreationsområde för invånare i Vilnius och dess omgivningar. År 1940 – 1941 etablerade Röda arméns soldater en militärbas där. Några dagar efter att de tillfångatagits av tyskarna blev det en avrättningsplats. Där finns ett litet museum med fotografier och dokument att ta del av samt att man kan ta en oerhört sorglig promenad runt i området. Ytterligare ett minne från krigens och judeutrotningens grymhet.


Vi såg vi ett inglasat dokument på en vägg. Det var sidor från en bok där man skrivit upp alla namn, yrken med mera på de personer som deporterats till Paneriai.

Där fanns även en bit från en ”dagbok” över vilka som avrättats under dygnet, fördelat på män, kvinnor, barn, soldater, med flera.

Det första man möter efter en mils bussresa från Vilniius är ett litet museum. Här bör man gå in för att läsa och kanske även för att förstå vad som har hänt i denna vackra skog. Svårt att ta till sig då det trots allt inte är för så längesedan. Detta lilla museum kom till 1960, de två dokumenten ovan finns i detta museum.

Det fanns inte mycket bebyggelse efter vägen från Vilnus till Paneriai, på denna väg fick de personer som utvalts promenera till sitt öde. Det fanns inte tid för avsked eller för att på sig de kläder man kunde behöva. Ingen av dem visste heller vart de var på väg.

Idag möts vi av ett monument med texten, Paneriai Memorial och där startade vår promenad runt. Med oss hade vi en guide vid namn Inga och som var  oerhört duktig på att berätta och naturligtvis väldigt kunnig i sakfrågor.

En vacker lummig liten asfalterad väg och man kan förstå att här har varit en härlig tillflyktsort för stressade stadsmänniskor innan 1940. Den här dagen var det väldigt regnigt.

Det hindrade inte vår guide att med sann entusiasm berätta helt oskyddad från regnet.

Det fanns flera sådana här platser, här fick personerna ställa sig och sedan sköts de allteftersom. Det har alltså varit massgravar. Det var mer än 100 000 personer som avrättades. Ja vi fick en hel del berättat om detta men det skulle bli en hel bok om jag skrev om det.

Efter att allt tagit slut skulle spåren efter förintelsen helst försvinna, ja då var man tvungen att göra något. År 1943 – 1944 lät man därför ett antal fångar bo en liten ”bunker” se bilden under. Det var beläget på platsen på bilden ovan. De kallades ”burning brigade” och hade till uppgift att utplåna alla spår efter offren genom att bränna upp alla.

Här är en skiss från hur bunkern kan ska ha sett ut. De som utförde detta arbete förstod naturligtvis att de inte skulle få leva efter att det var klara med sin uppgift.. Vad man inte räknade med var att de nattetid ägnade sig till att gräva en gång under jord för fly i. Om jag minns rätt var det sjuttio personer och ungefär hälften av dem klarade sig därifrån. Därav har man fått muntliga berättelser om vad som verkligen har utspelats på området.

Det finns många vackra små minnesmonument på området varav detta är ett av dem. En sorglig och skrämmande utflykt men nödvändig. 2015 reviderades boken, Om detta må ni berätta av Stephane Bruchfeld och Paul A Levine. Det är en bok om Förintelsen i Europa under åren 1933 – 1945 från Levande historia. Bör läsas av det nu uppväxande släktet.

Annons

Ett okänt kvarter

24 måndag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Det finns ett litet oansenligt kvarter mitt i Vilnius, okänt för de flesta. Nämligen det område där det judiska gettot legat. Under 1800- och början av 1900-talet levde den judiska befolkningen fritt i landet, före andra världskriget var det över hundratusen judar i Vilnius. De utgjorde ungefär 45 procent av befolkningen. På fotot nedan kan man se hur det var fördelat mellan gatorna. Under den första sovjetiska ockupationen började förföljelsen av judarna och det var drygt 90 procent av landets 220 000 judar som blev deporterade. När nazisterna kom började förintelsen och då bildade man getton, i Vilnius det hände år 1941.

Här och var kan man se portar som är kvar och de innergårdar man hade tillträde till. I lägenheterna kunde det bo i princip hur många personer som helst och man kan bara ana hur kämpigt det måste vara. Begränsat med mat, vatten, värme och en oerhörd rädsla för att lägga sig att sova för natten. För på vems hus kommer det att knacka på dörren och vem blir bortförd för att aldrig mer återkomma.  Ja, det var med en viss ödmjukhet vi såg oss om i det här kvarteret.

Idag kan det vara svårt att se var gettot låg, det har byggts nya hus och det finns affärer och trevliga restauranger. Kan tänka mig att den ”vanlige” turisten inte har en aning om vad som har utspelats på dessa gator.

Man kommer in i området via en liten gränd Stikliu gatve / Glasmästargatan, den var lite svår att hitta. Vi fick dock en tur med en duktig guide dagen efter vi varit där och försökte klara oss på egen hand, fick då en mer komplett bild av det hela. Vid sådana här tillfällen är det ovärderligt med en skicklig guide.

Den här gatan leder i alla fall in till det som varit det judiska gettot. När man gått en bit möts man av ett torg där M Antokolskio, Zydo och Gaone gatve möts. Namnen kommer från de som har bott där en gång.

   Gettot var uppdelat i två delar det lilla och det stora, det lilla  fanns kvar till 21 oktober 1941 och det stora upplöstes 23 augusti 1943. De som ansågs vara i tillräckligt gott fysiskt skick när det upplöstes sändes till arbetsläger i Lettland och Estland, de andra sändes till dödslägret i Majdanek. På fotot ovan kan man se hus där man satt upp stora fotografier av de som bott och levt där.


 När man går på utsidan av kvarteret ser man att alla fönster ut mot de ”vanliga” gatorna är igenmurade.

Det är några av de gamla husen som har restaurerats och bevarats, de ser väldigt eleganta ut. Kanske var det så de såg ut från första början innan de förvandlades till de fängelseliknande boningar de så småningom blev. Huset på fotot ovan är från 1892


Den här stentavlan på en husvägg är nästan det första man ser när man går in i ”gettot” som de tyska nazisterna upprättade. Det lilla och det stora gettot delades av Vokieciu gatve, den blev som en vägg och skilde därför de boende åt. Det fanns bara en port på varje område för att komma ut och in och naturligtvis var det inte tillåtet att gå emellan. I det lilla området bodde personer som hade tillåtelse att arbeta, typ hantverkare och i det stora bodde alla andra. Två år fanns detta getto och under den tiden bodde det 40 000 personer där och antagligen fanns där ingen kvar när det försvann. Vi blev djupt tagna av detta besök men insåg samtidigt att det är en viktigt del av en tid som inte får glömmas. Bör absolut ingå i programmet om man besöker Vilnius.

Besök på ”Green house”

23 söndag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

När man har besökt KGB-muséet befinner man sig inte långt från ”Green house”. Det är ett litet muséum som visar lite av hur det var att leva i Vilnius när man var av judisk härkomst. Att även Vilnius har varit en plats med en grym judisk historia var faktiskt ganska okänt för mig.

Det var när jag sökte efter någon form av turistinformation om staden jag hittade boken, Vilnius – ett förlorat Jerusalem. Den innehåller berättelser från förintelsen i Litauen, från de som varit med eller haft anhöriga i Litauen och boken är skriven av Björn Moback. När man läst den ser man på stadens byggnader och omgivning på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kan tänka mig att bokens namn kan ha något att göra med att Napoleon kallade Vilnius för ”Jerusalem of the North”. Här fanns ett av Europas mest prominenta samhällen fram till andra världskriget.

Varför det heter Green house får sin tydliga förklaring när men se det gröna lilla trähuset beläget på en liten höjd.

Huset var inte helt lätt att hitta där det låg inklämt bland en massa andra byggnader, men till slut tog vi oss ändå dit. Gatan, Pamenkalnio g 12 finns ju trots allt med på kartan.

Vi gick uppför den lilla trappan och in genom den enkla lilla trädörren, innanför finns det dokument, fotografier, skrifter, nedtecknade vittnesmål. Att gå runt och se på dessa familjefotografier, släktfoton med mera är inte helt lätt. Även ögon på ett foto kan förmedla ett budskap. Alla barnfotografier är svåra att se på när man vet vad som senare hände. När man går runt och betraktar dessa bilder är det väldigt svårt att förstå hur människor kan vara så grymma. Men det är viktig att allt som går att bevara verkligen görs, detta är historia som aldrig får glömmas.

Utanför står det ett minnesmonument men tyvärr vet jag inte hur dess symbolik skall tydas. Besöket på KGB-museet och Green house tog vi början av besöket av den anledningen att vi visste att det skulle vara tunga besök som behövde tid för att kunna smältas och förstås. Man bör dock inte missa dem när man besöker Vilnius.

Gediminas – tornet i Vilnius

22 lördag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Den här dagen blev det en något ”ljusare” sevärdhet, nämligen en promenad upp till Gediminastornet. Vårt hotell låg inom promenadavstånd så det var inte så svårt att ta sig dit. Vi utgick från Nationalmuseum, där ska det finnas en linbana upp till slottet om man tycker promenaden blir för tung.

Vi avstod dock från detta och tog en hälsosam promenad upp. Detta är platsen som bjuder på den absolut bästa utsikt över staden. Det heter tornet men egentligen är det resterna från ett gammalt slott.

  Lite svårt att tänka sig att det varit ett slott när man betraktar det nerifrån men när man väl kommit upp är det lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut.

På 1300-talet var det slottet som var det viktigaste i Vilnius och som dominerade stadsbilden. Historien omsveper detta område och man kan säkert läsa ett enormt antal böcker, dokument, skrifter, kartor med mera om man vill fördjupa sig i dess historia.

Även om det inte var så långt så bidrog det vackra vädret och den branta backen till att jag gärna gjorde en liten vilopaus på vägen upp.

Som svepskäl för att kunna göra den föreslog jag att damerna skulle ta ett litet gruppfotot. Alltid blir det några minuters vila. Bakom syns det rejält byggda åttkantiga tornet som i århundraden har vakat över staden.

En av många kända händelser som skett här på senare tid var den 23 augusti 1989. då samlades 1,5 – 2 miljoner människor i Vilnius och Tallin och höll varandra i hand. Det var en protest mot Sovjets styre och faktiskt när jag tänker efter så har jag ett svagt minne av den nyheten.

 Det är bara slottet det går att gå in i men för den som är intresserad finns det mycket gamla ting att beskåda i form av svärd, mynt och mycket, mycket mer. När man har pustat ut och sett sig mätt på själva byggnaderna, ja då kan man njuta av den fantastiska utsikten över staden från alla håll. Ovan ser man innergården mot Nationalmuseum.

Här kan man roa sig med att räkna kyrktorn.

  Denna bilden visar lite över hur vacker staden är med alla sina grönskande träd.

Gediminas torn har öppet alla dagar och för en inträdesavgift på 2 euro har du möjlighet till denna ”hälsosamma” aktivitet

Genocido auky muziejus

21 fredag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Idag är jag i tankar och minnen åter i Vilnius och besöket på, Museet för folkmordsoffren. Det är väl inte den typ av museum man har högst på listan vad gäller sevärdheter. Samtidigt är det viktigt att förstå vad som har hänt och varför. Detta hus  är beläget mitt i Vilnius och det var här den fruktade säkerhetspolisen härskade. Ett i ordens verkliga betydelse ”ondskans hus”, hellre dog man än att man hamnade här. KGB-fängelset togs i bruk 1940, så fort som Sovjet erövrat Baltikum i uppgörelsen mellan Stalin och Hitler. När uppgörelsen senare bröts av Hitler marscherade tyskarna in och det var början till en hemsk tid med terror för Vilnius. På tre år mördades 100 000 människor i Paneraiskogen utanför staden. 1944 började KGB-källaren att användas som fängelse där de litauer hamnade som stred mot kommunisterna. Ingen kunde ana vad som förekom i detta vackra hus som dessutom är beläget på en öppen och ljus gata med lite små grönområden mitt i staden.

Det finns flera olika utställningar i huset men det mest besökta är fängelset vilket var beläget i källarplanet. Bara det att det är beläget i KGB:s och Gestapos högkvarter gör att man får rysningar så fort man beträder dess dörrtröskel.

Efter att man har kommit in och löst sin entrébiljett kan man välja vad man själv tycker är mest givande att se. Det första man möts av är fotografier utav många av de personer som satt fängslade och som mördades här. När man ser dessa fotografier bör man betänka att detta ”skräckhuset” användes till så sent som 1991. Med tanke på det så förstår man att det finns många släktingar som har sina nära och kära på dessa foton. För dem måste det vara fruktansvärt att komma hit. Vi valde dock att se fängelset och vi stålsatte oss verkligen för att orka ta in vad som komma skulle.

Vi gick alltså ner i källaren som faktiskt står helt orörd från att Sovjet föll 1991. Det var en trång trappa men som ni ser är det fortfarande lite målad färg kvar. Tilläggas kan att den målades om ganska ofta för att dölja vad som fanns där bakom och givetvis målades den om innan KGB lämnade lokalerna.

Det första fångarna möttes av var små boxar av en gammal telefonkiosk storlek, det var inskrivningsbås. Här kunde de få sitta i fyra – fem timmar och självklart stängdes dörren. Inget fönster och ingen elektricitet, tänker bara på mig själv som är mörkrädd skulle nog aldrig stått ut så länge.

Efter detta var det dags för visitering, fotografering och tagande av fingeravtryck.

En helt vanlig cell, här bodde 15 fångar. De hade inga sängar utan fick ligga på golvet max 5 timmar per natt. De flesta celler hade betonggolv, det som är på bilden är av det lyxigare slaget. Hårt och kallt så det gav säkert upphov till många sjukdomar. På dagarna fick de stå upp men det var absolut förbjudet att nudda väggen.

Naturligtvis var det full koll på vad de gjorde och om man nu fick mat så serverades den genom en lucka i dörren.

Att det inte gick att ta sig därifrån på något vis är lätt att förstå, dörrarna hade gedigna lås och det var inte bara ett per dörr utan flera.

År 1973 tillkom den madrasserade cellen, helt ljudisolerad och man vill inte tänka på vad som utspelas i dessa celler. Kan inte låta bli att tänka på att 1973 levde vi i godan ro och hade ingen aning om vad som utspelade sig i vårt grannland. Fruktansvärt. Ännu värre är att dessa celler användes till 1991.

Det fanns även två vattenceller, de var små och hade ingen belysning. Här fick fångarna stå i kallt vatten upp till knäna eller på en liten betongklump och balansera. De enda kläderna de tilläts att bära var kalsonger. Denna typ av tortyr slutade man med runt 1950

På vissa ställen var väggarna kantade med fotografier, det var inte utan att näsduken kom fram ibland när man såg dessa oskyldiga små barn med sina stora frågande ögon.

Hade man tur kunde man få några minuters frisk luft, då fick man vistas i små celler där taket bestod av nät men glöm möjligheter till flykt för dessa små ”utehus” var placerade med stor noggrannhet på en innergård.

I slutet av rundvandringen hamnar man i en liten hall där det fanns en liten obetydlig dörr. Denna dörr ledde till ett rum som fungerade som avrättningsplats. Först kom man in i en ”hall” där fången fick ta av sig skorna men som ni ser så har man lagt ett glasgolv över idag.

Mot en betongvägg fick fångarna ställa sig för att bli skjutna man kan på detta fotot se en del av alla kulhål. Ungefär 40 personer per natt avrättades här i början av 1960-talet.

Golvet var belagt med sand och här fick fångarna själva se till att det byttes ut efter varje natt för att ta bort alla spår. Genom en lucka i väggen transporterades de mördade personerna vidare. Det sägs att Vladimir Putins högsta önskan var att bli spion åt KGB, vill man läsa mer om honom kan man skaffa en bok av  Mascha Gessen som heter ”Mannen utan ansikte”. Detta är vad jag såg, läste och fick mig till dels, naturligtvis är det bara en liten, liten bråkdel om hur det var och vad som egentligen hände. För min del var det mer än nog.

Utanför huset står ett minnesmonument för att hedra de som blev offer under sovjettidens styre. Väl värt ett besök, det är tufft och känslosamt men viktig.

När det inte går som tänkt

05 onsdag Jul 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Att få besök av barn och barnbarn en vecka är väl skäl nog att hoppa över bloggandet under tiden. Att nästan ramla och kasta iväg i-paden på stenplattorna så att den spricker, ja det är definitivt skäl att skippa bloggandet. Ja egentligen är det väl mer korrekt att säga att det omöjliggö bloggande. Allt för att jag skulle ta emir Rolf för det var han som halkade.

Slottet Trakai, Island Castle

03 måndag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Det finns naturligtvis mycket att se i Litauen men vi hade inte många dagar på oss och beslutade oss därför att Vilnius var vårt mål. Dock finns det många intressanta sevärdheter runt staden och ett av dem är Slottet Trakai, det bör man inte missa. Slottet ligger på en liten ö i insjön Galvé, knappt tre mil väster om Vilnius.

Detta sagoslott var en medeltida bostad för litauiska Grand Dukes. Vi hade beställt en guidad tur vilket är nödvändigt om man vill veta vad man ser. Vår guide Inga var otroligt duktig, trevlig och pratade bra engelska. Detta slott var från början ämnat att fungera som en försvarsborg och byggdes i flera etapper. Uppfördes under andra halvan av 1300-talet. Den är egentligen byggd på tre öar och man har därför fått fylla upp med mycket jord på en del ställen. Som allting annat förstördes slottet under en attack från den kristna riddarorden ”Tyska orden” 1377. Här har även utspelats olika släktfejder vilka är som att läsa en gammal historisk roman.

Naturligtvis fanns det en del vallgravar för att förhindra fiender att ta sig in i slottet. Efter slaget vid Grunwald 1410 förlorade Trakai sin militära betydelse eftersom den Tyska orden besegrades. Många betydelsefulla personer har besökt detta slott, bland annat kejsaren av Rom, flera kungar från Polen och Tjeckien samt ambassadörer från Grekland och Moskva. Säkert många fler fast då som turister.

Under 1500-talet användes det som ett lyxigt fängelse (vad som nu menas med det) under den tiden förföll dock byggnaderna allt efter som. Under kriget mellan Ryssland och Litauen 1655 förstördes slottet och var fram till 1900-talet en ruin. 1905 beslöt dock de ryska myndigheterna att återställa Trakai av olika anledningar tog det tid och får anses som helt klar 1961.

Av ovanstående kan man förstå hur mycket intressant historia vi fick ta del av, varje rum hade något att förtälja. Trapporna var branta och höga på såväl in som utsidan så jag får erkänna att jag inte följde med på turen högst upp. Under tegelväggarna kan man ana hur slottets ytterväggar såg ut från dess begynnelse.

För att vara så gammalt fanns det ett modernt tänkande angående värmen i huset. De här luckorna är nämligen ugnsluckor (de var dock inte av glas på den tiden). Här eldade man och sedan finns det gångar som sprider sig runt i byggnaden och på så sätt sprids värmen.

Det finns olika utställningar och här är en som visar hur man använt gamla silvermynt för att dekorera ett fat.

Kanske såg de ut så här personerna som bodde här och naturligtvis tillhörde de den ädla familjen. Det finns så mycket att berätta men allt kan skrivas här. Är ni nyfikna läs på internet eller åk dit och se med egna ögon. Detta slott som är det enda jag sett som verkligen liknar ett sagoslott har varit inspelningsplats för flera kända filmer. Filmer som; Highlander, Snapphanar Störtebecker, Dungeons & Dragons, Blood of Templars och Yellow Brick Road. så man kan förstå att det har något visst

Sankt Mikaels kyrka i Vilnius

02 söndag Jul 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Att beskriva vad man har sett på besöket i Vilnius är inte lätt, det blev så oerhört många intryck av alla de slag. Men en sak är säker det är under sommarhalvåret man skall åka dit, det är som vackrast då.

Om man tittar noga på bilden ovanför kan man lätt förstå hur mycket vackra byggnader som finns inpressade på ett inte så stort områdeInte så långt från de kyrkor vi besökte tidigare ligger det en gata som heter Piliesgatan som mynnar ut vid den lilla trekanten intill  Mikaelskyrkan. Detta är en ljus kyrka som är tillägnad ärkeängeln Mikael och bildar en märklig kontrast till de mörkröda kyrkorna runt om. Denna kyrka påbörjades 1594 men plundrades och brändes ner av kosackerna under kriget mot Moskva 1655 – 61. Som de flesta kyrkor i Vilnius som var utsatta så byggdes den upp igen år 1663 – 73. I början av 1700-talet uppfördes det ett klocktorn i barockstil. Det hade väl varit förvånande om den fått stå orörd, nejdå under sovjetregimen gjordes den om till arkitekturmuseum.

Idag är kyrkan och klostret intill renoverat och rymmer nu ett museum för kyrklig konst. Museet öppnades 2009 och visar bland annat sakralmålningar och skulpturer, liturgiska textilier och mästerverk av litauiska guldsmeder. Här skulle man kunna ägnat en dag men tyvärr var vår tid begränsad så det fick bli mer av en ytlig inspektion.

Vi vandrade vidare mot turiststråket och helt plötsligt fisk jag se de ”flygande” statyer jag tidigare sett i olika informationer om Vilnius. Jag ville så gärna se dem men kunde inte lista ut var de fanns och se där var de. Om jag fattade rätt hängde de över entrén till en teater. Tyvärr kunde jag inte läsa var det stod och vet därför inte heller vad de symboliserar. Jag blev lite fascinerad av dem och tycker nästan de ser lite skrämmande ut. Glad att jag fann dem men skulle gärna vilja veta mer om dem.

En promenad in på Vilnius kanske mest kända gata, Pilniusgatan kanske är den mer känd som turistgatan. Den här gatan är nämligen turisternas gata, här promenerar man fram och tillbaka eller sätter sig ner på något uteställe. Som här med ett glas kallt te eller liknande, innan vi ger oss på nästa sevärdhet.