• Dags för lite nytt på bloggen.
  • Om mig
  • Solsi´s Blogg

Solsi Blogg

~ spännande resor, shopping runt världen, mat från när och fjärran, händelser i min vardag

Solsi Blogg

Kategoriarkiv: Upplevelser

Hemester

06 tisdag Jul 2021

Posted by Solsi in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Fatmomakke, Hemester, Kultsjön, Skogens guld, Sverige är fantastiskt, Trappstegsforsen, Våffla med hjortronsylt. Hjortron, Vildmarksvägen

Hemester ett ord som tillkom under pandemin. Ordet betyder om man säger det förlängt, hemmasemester eller semester hemma. 2020 blev ju att katastrofalt år för alla som brukade åka utomlands under sina ledighet. Inte nog med pandemin som tvingade oss att vara hemma dessutom inte kunna umgås med andra i samma utsträckning som vi brukat.

De som har sommarstugor fick inga besök av släkt o vänner som tänkt tillbringa några dagar där. Man tvingades hålla sig i närmiljön, promenader, bad, dagsutflykter, bärplockning och andra hemskheter.

Skämt åsido under den gångna sommaren och den nu befintliga har man upptäckt att den gamla sloganen stämmer, Sverige är fantastiskt. Aldrig har så många båtar, husvagnar, husbilar, cyklar, vandringsutrustning mm. sålts. Tänk så otroligt mycket vackert, historiskt och spännande saker det finns att se och uppleva i vårt land, från norr till söder. Ett litet exempel på detta är Trappstegsforsen.

Trappstegsforsen

Trappstegsforsen som ligger 5 km söder om Saxnäs är ett av Sveriges mest fotograferade vattenfall. Vattney som strömmar ner kommer från Kultsjön. Vid ena sidan av Kultsjön ligger Fatmomakke kyrkstad vilken också är ett intressant besöksmål. Trappstegsforsen är ett av de ställen man måste stanna upp och njuta av när man åker efter Vildmarksvägen.

Våffla med hjortronsylt och vispad grädde.

Höjdpunkten på alla utflykter är fikat. Självklart finns det en liten servering alldeles intill forsen. Där kan man koppla av till vattnets brus och inta en nygräddad frasig våffla med hjortronsylt. Detta skogens guld som jag faktiskt är osäker på om den växer utanför Norden. Det blev en härlig utflykt och det var många mer än jag som tagit tillfället i akt att njuta av naturens skönhet denna sommardag.

Annons

Målerås och Mats Jonson

19 torsdag Jul 2018

Posted by Solsi in Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Druid, Gustav Holmqvist, Mats Jonasson, Målerås, Målerås glasbruk

Målerås är ett gammalt glasbruk med anor från 1890. Det startade som ett glasbruk vilket tillverkade fönsterglas och brukstjänstemannen Gustav Holmqvist var den som satte igång det. Glasblåsare från såväl Norge som Finland arbetade där. Det gick i konkurs man startades igen, efter andra konkursen startades det som ett bruk där man tillverkade burkar och flaskor. Detta fanns kvar till 1904 och sedan var det uppehåll.  Man gav sig inte utan startade ett nytt år 1917 som dessvärre brann ner samma år.

Så var det dags igen 1924 så löpte det på igen med olika inriktningar. Allteftersom blev det allt svårare för glasbruken och det ena efter det andra nödgades lägga ner.

Målerås blev till slut 1981 ett löntagarägt glasbruk. Det höll av olika anledningar inte så länge och de flesta delägarna sålde sina andelar till Mats Jonasson som idag är huvudägare och vd för Målerås glasbruk.

Som på alla ställen fanns det möjlighet att titta in på arbetet i hytta, titta på utställning samt för den som var sugen, shoppa.

För mig har Målerås alltid varit förbundet med Mats Jonasson allt ifrån hans första skapelse av små glasblock med inetsade små djur, hans dramatiska ansikten på ljuslyktor eller som nu fantastiska glasblock som detta ovan. Hjortar och i färg dessutom.De här ganska stora blocken med älgar föll naturligtvis Rolf för jägare som han är.. Men kolla prislappen de är inte precis på rea.

Stilen har ändrats och blivit mer och mer modern, Rolf gillade den här högra, en Druid.

Priset för denna vid namn Patriarken, låg något högt så han fick nöja sig med ett foto och glad är jag för jag tror jag skulle bli mörkrädd om jag hade den i mitt vardagsrum. Ett besök där på bruket kan jag rekommendera och hans skapelser är otroliga.

Kosta och Kosta glasbruk

18 onsdag Jul 2018

Posted by Solsi in Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Boda, Camping, Campingtid, Glsablåsarna, Helga, Kosta, Kosta camping, Kosta glasbruk, Kosta Prince, Orrefors, Småland

Vädret var vackert och naturen står i sin vackraste skrud, det är väl det som är campingtid. Jag har aldrig varit något fan av camping men de senaste åren tycker jag det är väldigt trevligt i synnerhet då det är ett smart sätt att resa med hund. Vi funderade på om det var något speciellt ställe vi ville åka till och kom fram till att södra Småland vore intressant. Det finns så många platser som man inte har sett men som är värda ett besök.

Vi hittade en mysig campingplats ganska centralt i Kosta och den var lagom liten vilket är skönt. Runt campingen fanns det gröna häckar och på en kortsida en pool. Kan lova att den var uppskattad i den otroliga sommarvärme som vi har. Rolf njöt av bad och det var +31C i luften och +27 i poolen så svalka blev det väl inte direkt.

Glasbruken är inte vad de varit och för 20 år sedan när vi var där var det stor produktion i dag sker det i en liten skala. Det är dock intressant att gå omkring och se hur man arbetade förr, lite glasblåsning sker dock än idag. Fast de två stora butikerna med glas från Kosta, Boda och Orrefors är betydligt större. Det finns även ett glasmuseum där man kan se fantastiska konstverk. På bilden ovan beundrar Rolf ett annorlunda konstverk.

Tittar man lite närmare kan man se hur det är uppbyggt, keramikplattor varvade med olika produkter som har gjorts under åren. Jag såg mitt glas Kosta Prince, Helga med fler. De satt fastlimmade som tur var annars hade nog inte varit kvar.

Väldigt många konstverk utomhus var gjorda i den här skarpa blåa färgen, mycket snyggt.

Och till sist en titt in i det allra heligaste, själva hyttan. Så otroligt duktiga och samspelta de här glasblåsarna var. Det övergår mitt förstånd hur man kan få fram så vackra saker från en glödande glasbit. Men vilket arbete att vara i denna hetta hela dagarna och vi som klagar över sommarvärmen. Om vi köpte något? Ja något köpte vi väl.

Så bar det hemåt

15 söndag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Christina Bergendorf, Färöarna, Mars, Scandorama, Streymoy, Unn a Lad, Vagar

Efter dessa dagar med så fantastiska upplevelser så var det dags att åka hem. Vi åkte från samma flygplats som vi kom till, naturligt eftersom det bara fanns en. Flygplatsen är på ön Vagar och vårt hotell låg på Streymoy så det blev en liten busstur.

Flygplatsen Vagar byggdes under andra världskriget och att den låg precis vid en sjö beror på att man där kunde landa på vattnet. Den är inte så stor som synes men så är det ingen tät flygtrafik heller.

Här kan man se att det ligger en hel del höga fjäll på ena sidan.

Själva startbanan är ganska kort och slutar precis vid havet, inte utan att man hjälpte till att bromsa lite med fötterna. Att landa och starta på en kort bana omgiven av berg, hav och sjö är ingen höjdare kan jag säga. Vi hade förmånen att sitta bredvid en styrman/pilot från Färöarna så vi kände oss trygga plus att vi fick mycket nyttig information.

Här får man den första och sista bilden av Färöarna och det var inte utan att man funderade på vart man hade kommit. Hela ön ser ut ungefär så här förutom att det finns en del dalgångar. skulle kunna tro att vi landat på Mars.

Nöjda med våra upplevelser svävar vi ut i det blå ovanför oss, det lite mörkare blå under oss. Resan som vi köpt på Scandorama har mer än väl varit värd sitt pris och deras guide Christina Bergendorf gjorde ett utmärkt arbete. Förutom att vi lärt känna nya intressanta personer hade vi förmånen att få en lokal guide Unn a Lad vars namn är felstavat då jag inte har de bokstäverna på mitt tangentbord. En mycket kunnig person som bjöd på sig själv i stora mått.

Lite minnen från Färöarna

11 onsdag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Guiness rekordbok, Världens största brevlåda

Överallt när man besökte någon by såg man laxodlingar som stora runda ringar i vattnet. Här syns det två ringa inne i hamnen. Fisk är den vara man exporterar mest och då dominerar förstås laxen. Att man odlar så mycket lax beror på att vattentemperaturen är så gynnsam, ligger runt 10 grader året runt och det är tack vare golfströmmen.l

Världens största brevlåda, man skulle kunna tro att det är i Sverige med tanke på att här verkar all post att samlas i en hög innan den till slut delas ut. Men ack nej så är inte fallet. Det är Färöarnas största brevlåda och den finns med i Guiness rekordbok. Vi postade inget vykort i den då vi inte nådde upp till brevinkastet. Hela 7,42 meter hög och 4,45 meter bred. Inte illa.

En helt vanlig grillrestaurang, Angus grill hittade vi en kväll och där passade vi på att äta kvällens måltid. Just då regnade och blåste det så hemskt att vi var tvungna att ta en som låg nära. Det visade sig vara ett utmärkt val. Trots en rejält tilltagen varmrätt fick vi ner lite efterrätt.

Vet inte om denna våffla är med i Guiness rekordbok men stor var den. Ville ju inte att glassen skulle smälta så den slank ner, i magen förstås.

Kul att få uppleva de snabba väderomslagen, vi var förberedda så det var faktiskt bara roligt. Rolf hade lite problem att hålla sig kvar i regnponchon men detta är vädret på Färöarna.

Får, får, får? Nej får får inte får, får får lamm. Kul eller hur men kanske bara på svenska. Får såg man överallt inte bara på åkrar och ängar utan även klippor och stup. Såg väldigt otäckt ut ibland. Minst roligt var det när de plötsligt sprang ut framför bussen på en slingrig väg. Väldigt många håller på med får och det förstår man då fåren ger en stor del av inkomsten. Det lär finnas mellan 70 000 och 140 000 får antalet beror på när på året man räknar. Före eller efter slakt. Fler får klarar man inte av betesmässigt så det importeras en del. Fåren används ju till mat och skinn samt garn.

Inga vilda djur på öarna förutom möss, fåglar och även hare sedan 1870.

På en av öarna finns det inga råttor och det är ont om katter. Varje hushåll får ha max 2 katter och de måste registreras. Förr var de tvungna att bära klockor kring halsen för att höras. Mygg? Nej det finns inga mygg de blåser bort.

Den här byggnaden låg fint med en otrolig utsikt. Det visade sig vara Färöarnas fängelse, dock får straffet gälla högst ett år blir det mer får man åka till Danmark.

Brottsligheten är väldigt låg och våldsbrott förekommer nästan inte. Det är ju svårt att ta sig härifrån utan flyg eller båt. Men visst är det tjusigt, på andra sidan kan man se de stora fönstren mot den enormt vackra utsikten. På gården finns även en golfbana.

Ja det är lite av de fina stunder från resan jag fick med mig hem.

Sandur kyrka och en titt på Husaviks gamla by.

10 tisdag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Danmark, Guðrun Sjúrðar­dóttir, Husaby kyrka, Husavik, Sandur, Sandur kyrka

Åter en busstur där jag föredrar att sitta med utsikt mot fjället eftersom jag är lite höjdrädd. Nu är vi på väg till Husavik men först ett stopp i Sandur.

Här kan man se lite av hur vägen ser ut ändå är det här bara en liten bit till havet.

Sandur är en av Färöarnas äldsta orter och man kan se tecken så långt tillbaka som till år 825. Där finns den äldsta kyrkan och därmed även denna äldsta kyrkogården. Ofta har man natursten som gravsten men vanligast är man köper en vanlig sten och idag finns det ett stensliperi som gör gravstenar. Tidigare fick man köpa dem från Danmark. Vanliga begravning är vanligast men numera har man börjat med urnbegravning. Problemet är att kremering görs i Danmark och man får själv bekosta transporter fram och tillbaka, vilket kan bli väldigt dyrt.

Här i Sandur finns Färöarnas äldsta träkyrka från 1839. På samma plats har det funnits kyrkobyggnader sedan 1000-talet. Denna träkyrka är den sjätte i ordningen. Guiden berättade lite om hur viktig kyrkan och religionen har varit för färöborna i alla tider. Idag går man gärna till kyrkan på söndagarna och efteråt samlas familjerna till en gemensam måltid.

Kyrkorna har alltid varit öppna för besökare men för två år sedan började man hålla dem låsta. Anledningen var att man började stjäla kyrksilver, pengar och nattvardsvin. Idag är det ingen idé att stjäla nattvardsvin då man börjat använda svart vinbärssaft i stället.

Här ser man en del av de gamla gravarna och som på flera ställen ligger kyrkor och kyrkogårdar väldigt vackert placerade.

Innan vi gick tittade vi förstås in i kyrkan och fick se en liten annorlunda interiör. Mycket trävitt och mycket snidat.

Husavik

är en ganska liten by med drygt 70 invånare. När vi kommer fram blåser det väldigt men vi kämpar oss ner till stranden för att få se lite av de gamla husen.

Vinden ligger på och vi har nästan svårt att ta oss fram.

Som alltid mycket vackert.

På slänten här kan man se att det finns gamla stenhus inbäddade här och var. Det var på denna plats som Gudrun Sjurdardottir bodde. Husen härstammar från 1300-talet.

Texten nedan är taget från Wikipedia och beskriver det vi fick höra berättas av guiden.

I mitten av orten ligger en ruin som sägs vara rester av en gård uppförd av Hústrúin eller Húsfrúgvin, Guðrun Sjúrðar­dóttir. Hon påstås ha varit en bestämd och ordningssam dam som levde på 1300-talet. Hon ska ha ägt all mark i Húsavík, och hade även egendom i Norge. Legenden säger också att hon begravde två levande betjänter i området. Kvinnan ska ha varit mycket rik efter att hon hade funnit ett guldhorn i jorden som hon sålde till kungen. Húsfrúgvin seglade 1361 till Norge, som en av få färöingar, i egen båt och rester av ett båthus finns fortfarande kvar. Kvinnan, hennes man och två barn dog 1402 troligtvis av pesten. De var på den tiden ögruppens rikaste familj, och sex av hennes bevarade brev mellan 1403–1407 ger en inblick i hur mycket en rik familj kunde äga.

Här fanns det inga fönster och man kan knappt föreställa sig hur det skulle vara att bo i ett så fuktigt, kallt och mörkt hus. Hujeda mej. När vi fått en intressant berättelse till livs var det ånyo dags att besöka nästa kyrka. Många kyrkor blev det.

Husaviks kyrka, fint belägen och med det traditionella grästaket. Så vände bussen åter till hotellet efter ytterligare en intressant dag.

En tur till Sandoy

08 söndag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hennes & Mauritz, Laxodling, Modedesigner, Sandoy, Sofus Olsen

Det blev mycket farande på slingriga vägar, höga höjder och långa mörka tunnlar och till slut även en tur på en färja. Den tog oss över till Sandöy och det var lite blåsigt den här dagen, nog kände jag av att det gungade alltid.

Vi besökte ett konstmuseum, det var en konstsamlare vid namn Sofus Olsen som bestämde sig för att bygga ett konstmuseum i byn där han var född.

En byst föreställande Sofus Olsen. Olsen var konstälskare hade samlat konst i 50 år, det var dessa han skänkte till sitt museum.

Här syns en porträttmålning föreställande Sofus Olsen.

En bit av hans privata hem fanns att beskåda i ett rum. Sofus Olsen var gift med paret hade inga barn. De bestämde då att bygga ett museum som skulle innehåll konstverk från deras privata samling men även från andra konstnärer.

Här är några små bronsstatyer men det verkliga konstverket tycker jag är den vy man skådar genom fönstret.

Rolf och vår nära granne här hemma har fastnat framför en stor tavla, ser dyster ut så jag är glad att den inte är till salu.

Vi togs emot av en dam som skötte om museet och skam till sägandes har jag glömt hennes namn. Hon var väldigt kunnig och trevlig, dessutom var hon utbildad modedesigner. Detta tyckte Rolf lät intressant så han ville gärna fota hennes outfit, vilket han fick. Så snopet, det visade sig vara köpt på Hennes & Mauritz, ett snopet slut på en konstrunda.

Väl ute igen var det första man såg en laxodling. I den här byn hade husen mycket starkare färger om det var för konstmuseets skull, ja vem vet.

Eriksgardur i Dalur

08 söndag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Dalur, Eriksgardur, Färöisk dans, Fårstek, Garntillverkning, Kedjedans, Kväde, Mönsterstickning, Sandoy, Streymoy, Syjunta

Kulturell afton hör till när man åker gruppresor men de kan se väldigt olika ut beroende på var man är. Denna kväll skulle vi till Dalur och här kan jag lova att jag hjälpte till att bromsa så mycket jag kunde. Vägen var väldigt smal och gick högt upp på berget. Lite nervöst var det när chauffören fick tvärbromsa då det plötsligt sprang ett får över vägen men så småningom kom vi fram till Dalur.

I den här ”hembygdsgården ” hade man dukat upp för en typisk färöisk måltid när vi kom in.

Det första man såg var en väldig aktivitet, man spann, kardade ull och var väldigt sysselsatta med olika saker. Vi fick lyssna på Vilhelmina 83 år som mycket livfullt berättade om hur livet på Färöarna var förr. Hur man gjorde leksaker av gamla bockhorn eller fårens torkade urinblåsor och mycket, mycket mer. Allt var fiffigt gjort och man förstod vilken uppfinningsrikedom de barnen besatt.

Det var männen i huset som stod för att karda ullen samt att spinna den. Kvinnorna var de som stickade och kunde således inte göra allt arbetet med garntillverkning själva. Idag sänds mycket ull utomlands för att bli till garn som återvänder till Färöarna och används bland annat till att sticka tröjor med. Det sägs att i skolorna säger lärarna till barnen att det är två saker man inte få ta med in i skolsalen. Det är mobiltelefonen och stickorna.

Att samlas kring arbetet med ullen var ett sätt för familjerna att umgås på kvällarna. Ofta sjöng man ett kväde (små verser som en berättelse) tillsammans och det kunde ha upp emot flera hundra verser. Vi fick lyssna på ett exempel men jag är glad att det bara var ett tiotal verser,

Naturligtvis skall det vara allsång på en sådan här tillställning och då gärna med dragspel. Så blev det, vi sjöng Dans på Brännö brygga m fl. sedan sjöng Vilhelmina, vår duktiga guide och en av värdarna samma sånger men på färöiska. Det var verkligen roligt att höra och som alltid på den här ön framfördes det med en väldig glädje.

Inser nu att jag efter alla år jag har stickat inte kan göra det riktigt proffsigt. Här hjälps man åt, sitter mitt emot varandra och har åtta – tio stickor av typ större strumpstickor och stickar på samma tröja. Dessutom mönsterstickning, fråga mig inte hur men de stickade fort och lätt. Helt klart har de inte samma betydelse av vad syjunta är för något. Här sjunger de gärna något kväde under tiden. När vi har syjunta här pratar man så mycket att man aldrig hinner sticka.

När vi ätit kvällens måltid en fårstek med tillbehör, ja det vill säga jag åt potatis och gurka men det är OK om man är hungrig o inte äter fårkött. Ja då blev det färöisk dans. Samma typ av kväde sjungs och själva dansen kallas kedjedans. Den utförs som nån slags ringdans, två steg till höger och ett till vänster tror jag det var eller tvärtom. Så småningom blir det mer avancerat men så länge hade vi inte tid att vänta. Det var dags att tacka för oss så att vi inte missade färjan till Streymoy.

Som överallt annanstans låg den lilla byn i en dalgång med höga fjäll runt. Det ena stället vackrare än det andra.

Gasadalur

07 lördag Jul 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Biggjar kirkja, Bour, Gasadalur, Lunnefågeln, Mularfossur, Mykines, Tindhólmur

Vi besökte Gasadalur som är Europas mest isolerade ort, fast här på Färöarna tyckte jag nog det fanns många som var väldigt isolerade. Inte utan att jag ibland funderade över hur det skulle vara att bo i en by med bara 18 invånare år ut och år in? Men det är klart vill man ha en liten fest är det ju enkelt att bjuda alla ingen avundsjuka här inte.

Det som slår en när man kommer till dessa små byar är att de ser så välskötta ut.

På Färöarna ser man aldrig några träd eller buskar, jordlagret är för litet för att ett träd ska klara sig och buskarna skulle fåren äta upp. I en och annan trädgård i nån by kan man se några planterade träd. Här fanns det i alla fall lite grönska och det var tur för ankorna som gick omkring och åt.

På vägen dit kan man se Tindhólmur som ser ut som ett slott med sina fem toppar.

I denna lilla by har det naturligtvis varit risk för att det skulle bli helt folktomt. Men i början av 2000-talet påbörjade man ett tunnelbygge och 2006 var den klar så man kan nu ta sig fram med bil. Då ökade byns invånarantal från 14 till 18 personer.Här kan man faktiskt se tunneln som en liten prick vid foten av fjället.

Tidigare var man tvungen att göra som brevbäraren ta sig över fjället. En tur på 2,5 timmar. För att kunna gå något så när upprätt var han tvungen att gå i sick sack vilket gett spår på fjället som fortfarande går att se. Tittar man noga till vänster på det lilla fjället där det finns ett blänk av kameran kan man se ett sicksack mönster. Brevbäraren kom tre dagar i veckan på så sätt blev inte dagstidningarna för gamla.

Som på många ställen fanns det även här ett vattenfall, ganska häftigt sådant. Mularfossur var namnet och det är ett välbesökt turistmål. Förutom att byarna ser välskötta ut så är det väldigt bekvämt för turister. Toaletter finns i princip i varje by och ibland även små fikaställen. Man tar helt enkelt ett rum i sitt hus och använder det, kaffe med hembakat kan det bli bättre.

Det fotograferas en del på en sådan här resa men just här tror jag Rolf står och tittar mot ön Mykines. Det är den ö där Lunnefågeln har sin största häckningsplats.

Ön Mykines

Även här besökte vi förstås en kyrka nämligen Biggjar kirkja som låg i byn Bour och kyrkan byggdes 1865 men en del reparationer har förstås gjorts.

Som alla kyrkor på Färöarna präglas den av en renhet och enkelhet. Alla lika välskötta.

Jag tycker den här bilden är så talande för Färöarna, husen, havet, vidderna, fjället och folket allt är ett med naturen.

Fika hos Lena och Jacob

28 torsdag Jun 2018

Posted by Solsi in Resor, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Eysturoy, Navia, Seltarfjodur, Toftir

Det blev en tur till Lena och Jacob som bjuder på kaffe i sitt eget hem, beläget i Seltarfjodur på ön Eysturoy. Förra året tog de emot 3000 gäster i år blir det nog fler. De har ett hus som ligger på en ganska brant grässlänt och där har de gjort en otroligt vacker trädgård.

Här kan man faktiskt se en bit av fjället bakom och då kan förstå att det är ganska brant. Den grönskande trädgården börjar redan vid vägen när vi går av bussen.

I deras eget stora vardagsrum har det dukats upp till alla gästerna. Vi var så många att några fick sitta i uterummet. Kakan bakom TV- kannan tror jag är gjord på en karlspaderdeg, den kändes och smakade som en sådan. Men fyllningen var annorlunda och väldigt god, jag tror att det var smält smör som kokats ihop med mycket socker kanske har det brynts lite. Till detta har man lagt i russin som kokats mjuka, detta är bara en gissning men gott var det och annorlunda.

Bästa finkopparna har tagits och det kändes som att ha blivit inbjuden till bästa kafferepet.

Här och var i trädgården finns det små avskilda platser där man kan vila, läsa eller fika. Alla omgivna av en fantastisk blomsterprakt som det har tagit många år att plantera och planera.

Trädgården var inte så väldigt stor men med fiffig planering av små stigar o vinklar här och där fanns det mycket att se.

På baksidan som vätte mot fjället fanns det blomster i alla de färger och med tanke på de tunna jordlager som finns är det en gåta hur de lyckats.

På bilden nedan finns en växt jag tyckte var väldigt pampig, enorma blad och en blomma som såg tropisk ut. Den lär heta Mammut l men jag har inte lyckats hitta den på Google ännu.

Här kan man se havet skymta fram och då förstår man att de även har en fantastisk utsikt.

Lite här och där kunde man stöta på lite djur av olika slag, naturligtvis får men även en del ovanliga höns, den här var så vacker. Förutom vackra höns fanns det förstås även ett kalkonpar, herr kalkon höll en väldig uppsikt över sin fru så det var svårt att få se henne.

En korp som familjen fått i gåva fanns för säkerhets skull i bur. De finns ju inte annars på Färöarna. Den verkade trivas men sa ingenting om det själv.

På väg hem körde vi efter kusten vilket jag var glad för då man slipper de smala, slingriga vägarna på fjällen. Den här dagen tittade vi även in i Navia en affär i Toftir som säljer stickade färöiska produkter, trots att jag synade allt jag såg fans det inget som fick mig att öppna plånboken. Berodde delvis på att de färger o mönster jag gillade inte fanns i min storlek.

← Äldre inlägg

Solsi

Mitt stora intresse är att resa. Jag har reser mycket och har ett stort intresse av främmande länder, kulturer, maträtter, möten, smultronställen, shopping och inte minst planeringen av resan. Jag älskar att laga mat och att baka. Jag hoppas att ni får nytta av mina upplevelser och den information jag delar med mig av :-) Solsi

Kategorier

  • Böcker
  • Filmer
  • Full og Cheer
  • Min vardag
  • Musik
  • Prylar
  • Pynt och inredning
  • Pyssel
  • Recept
  • Resor
  • Restauranger och mat
  • Sevärt
  • Shopping
  • sorg och begravning
  • thailand
  • Uncategorized
  • Upplevelser
  • Utflyktstips
  • Viner

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • juli 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Solsi Blogg
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Solsi Blogg
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …