Spänning med Anders de la Motte

Etiketter

, , , ,

Det har blivit lite felaktig prioritering. Det var ju ölandstoken som skulle klippas, gallring av saker som skall till myrorna, lite bakning för att fylla på kakförrådet och inte minst tänkte jag göra en Gotländsk saffranspannkaka. Den Gotländska saffranspannkakan är bra att skära i bitar och ha i frysen, blir en perfekt dessert eller som kaffmums.

Inget av detta har blivit gjort och det är faktiskt inte mitt fel. Nej jag kan ärligt säga att det beror på en helt annan person nämligen Anders de la Motte. Kanske inte han personligen men hans senaste bok Höstdåd.

Höstdåd

Gjorde ett misstag, började på boken och det rekommenderar jag att man inte gör. Helt enkelt av den anledningen att sedan är man fast. Det går inte att lämna den, har den med på hundpromenad, när jag kokar potatis mm. Jag har läst alla hans böcker och jag måste säga, de går från klarhet till klarhet. Rättare uttryckt de blir bara bättre och bättre.

Han skriver så otroligt spännande och visst är det en form av deckare men ändå inte. Efter ett par kapitel känner man alla karaktärerna det är nästan så man tycker man träffat dom i levande livet. Det är intriger och problem som skulle kunna vara hämtade ur verkligheten. Den här boken handlar om fem ungdomar som har följts åt under hela sin barndom men en vecka efter deras studentexamen händer en tragisk olycka eller ?? Ja vad som händer förblir i dunkel ända tills det kommer en ny polischef Anna Vesper till orten men det är först 27 år senare.

Visst är det en deckare men inte av den råa typen, den är välskriven med ett trevligt språk och en fördel är att de olika böckerna inte genomsyras av en polis med dryckes- och relationsproblem vilket ofta är vanligt. Här dyker det upp nya personer hela tiden men ändå känns de som gamla bekanta.

Det bästa av allt är att det snart kommer en ny bok av de la Motte men innan dess måste jag klippa ölandstoken.

 

Annonser

Inte sol idag

Det blev ingen sol idag så klippning av ölandstoken får anstå någon dag. Vädret vände och det blev grått o kallt, en värmande brasa och tre plåtar muffins var mer passande. Tack vare dåligt väder kunde jag ägna mig åt att sticka utan dåligt samvete. Stickar för närvarande sockor för att skänkas till välgörande ändamål. Har köpt in några nystan i olika färger, dvs garnet i sig är flerfärgat.

När denna var klar, ja då var det dags för socka nummer två. Först la jag upp för få maskor bara att riva upp. Sedan hade jag stickat med garnet inne i skaftet, bara att riva upp. Därefter såg jag att jag tagit fel nystan det skulle inte räcka och jag vill inte skarva. Äntligen nu är jag på rätt väg.

Oops vad har jag gjort nu, fel färg på garnet. Borde nog klippt Ölandstok i stället.

Vilken vårdag !!!

Vilken vårdag eller ska vi säga sommardag vi har haft idag, helt otroligt hur fort det har vänt. Förra helgen hade jag såväl mössa som vantar när jag var ute med hunden ändå frös jag. Det behövdes inte idag, fast å andra sidan har jag ju inte varit ute med hunden.

Ett annat vårtecken är att det kom in en igelkott på vår tomt och det gillade inte hunden men den kommer inte tillbaka. Det säkraste tecknet idag var nog ändå att grannens katter har fått årets första fästingar, det kunde vi dock varit utan. Vilken nytta gör dom?

Dagens bästa var att nu har ytterligare ett barnbarn fått körkort och tog med sig sin lillasyster hit på en spontan fikastund. Det är sådant som uppskattas i synnerhet som jag hade nybakta muffins att bjuda på.

Därtill hade jag även bakat ” kanelbullekakor” från ett recept jag hittat på nån internetsida. Skall dela med mig av det senare för de var riktigt bra. När jag ändå var i farten bakade jag några matbröd, enkel variant på råg- och vetemjöl.

Testade dem på barnbarnen som åt utan något större tvång så det blir nog fler framöver. En fördel med att baka eget bröd är att man vet vad det innehåller. Naturligtvis har jag planerat dagen helt fel man ska inte vara inne och baka när det är vackert ute. Så imorgon blir det ändring då ska jag ut och klippa ölandstoken.

Kan det vara våren??

Idag har det varit varmt och soligt och på min väg in till stan såg jag hur många har börjat med våraktiviteter. Vad är det? Jo på garageuppfarterna kan man se hur bilarna byter sina vinterdäck mot sommardäck, buskarna ansas och vårblommor planteras. Då är det vår. Jag var även en sväng på IKEA och där hade kunderna lämnat kvar sina ytterplagg i sina bilar, på så sätt svettas man inte så lätt och orkar handla mera.

Ett annat vårtecken är att videkissarna eller sälgen som den heter för att vara korrekt, har slagit ut. Kunde inte låta bli att sätta några kvistar i en vas. Sedan har vi det säkraste vårtecknet av alla, kläderna. Eftersom de ofta krymper under vintern måste det kompletteras med något nytt när ljuset gör sitt antågande. Var därför på en mannekänguppvisning som anordnades av Lions i går kväll.

Det var nästan 100 personer som tog tillfället i akt att se det nya modet. Under trevliga former med tilltugg, ett fantastiskt lotteri samt ” mannekänger” som bjöd mycket på sig själva fick ve se hur vi ska klä oss i vår. För de som blev riktigt sugna på att förse sig med det senaste gavs det även tillfälle för shopping. Det blev en trevlig kväll, vågar man kalla det för tantkväll? Dagens kväll gick även den i vårens tecken, kände inte för sås o potatis utan serverade Rolf en lätt liten vårtallrik.Den innehöll bland annat en skaldjurspannacotta som syns i mitten på tallriken. Den var OK men inte mer.

Iskalla ögonblick

Etiketter

, , , , , , , , ,

Iskalla ögonblick ja det har vi upplevt många under vår tid i Lappland, minus 20 grader C får väl räknas som ett sådant ögonblick.Istapparna hänger kvar under takåsen och blir bara större trots att solen skiner. Fast egentligen var det inte den här typen av iskalla ögonblick jag tänkte på, nej det var något helt annat.

Iskalla ögonblick : tio skärgårdsberättelserVar mera inne på att njuta av iskalla ögonblick inomhus och gärna framför en värmande brasa. Den som kan ta fram iskalla ögonblick på detta sätt är Viveca Sten, författaren till böckerna som handlar om Morden i Sandhamn. I den här boken har man samlat tio små minideckare alldeles lagom för att läsa en per tillfälle. Trots att de är ganska korta har författaren lyckats få in de spänningsmoment som behövs för att trollbinda en läsare. Naturligtvis utspelar de sig i och kring Sandhamn och karaktärerna känner man igen från tidigare böcker. Jag har lyssnat på boken och den hade lästs in av Katarina Ewerlöf. Mer behöver man väl inte säga, jag fattar inte hur man kan läsa in en bok med sådan proffsighet. Njutbart är ordet.

Men nu är det dags att glömma allt som hör vintern till för nu har våren kommit. Bosse i Västerås sände mig en bild på de första blåsipporna de har sett i åt, detta fick mig att titta extra noga vid vägkanterna på dagens hundpromenad. Minsann där stack det upp en och annan liten blåsippa vid skogsgläntan, så visst är våren här.

Om inte annat så märker man det när Bachus hälsar på sin kompis Frasse, då märks det att även hundarna känner av vårkänslan och då vill de gå lååånga promenader gärna i sällskap. Kanske dyker det upp fler vårtecken framöver.

 

Vi fortsätter att snedda över Sverige

Etiketter

, , , , , , , ,

Då tar vi resten av bilderna från vår hemresa tvärs över Sverige. Vinterlandskapet har mjuknat lite och det är inte fullt så mycket snö. Vi har lämnat Dorotea och befinner oss här i Hoting.

Vi svänger av för att ta oss ner till Rossön där vi brukar stanna till för att äta en medhavd smörgås samt kaffe. Det är märkligt men på den här drygt 70 mil långa turen är det väldigt svårt att hitta någonstans att äta eller fika. Såvida man inte vill göra en avstickare förstås.

Dimman och snöyran förföljde oss.

Vid mitt besök på Görans konditori i Dorotea inhandlades bland annat två mycket goda leverpastejsmörgåsar. Som tur är sitter hunden så pass långt bak i bilen att han inte känner doften och därmed får vi äta upp hela smörgåsarna själva.

Med lite bränslepåfyllning orkade vi köra vidare och passerar här Ramsele och ortens centrum, vilket oftast verkar vara en ICA-affär. Här stannar vi ibland och köper Ramselebacon, en mycket speciell typ av bacon. Den är lite fetare än vanligt och ganska mycket rökt men god.

Vi följde därefter Inlandsvägen hela vägen ner till Sundsvall. Sommartid är det en fantastisk väg i synnerhet med den imponerande utsikten över dalgångarna. Vintertid när det är snöyra, lite halt och bara vitt är den inte fullt så njutbar.

Så är vi då framme i Sundsvall och här syns en bit av den nu nygamla bron. Tyvärr glömde jag ta en bild på det stora snöberget. När vi åkte upp såg vi nämligen ett enormt berg av snö, hur högt som helst och det var minst tre lastbilar uppe på toppen. Snöberget är det ställe där man under vintern har hällt av alla lass med snö som man skottat upp från gator och torg. En otrolig mängd, det lär väl knappas hinna smälta innan nästa vinter.

Från Sundsvall blev det raka spåret till Uppsala via Hudiksvall, Söderhamn, Gävle med flera orter. Vi hade tur med trafiken den flöt på lugnt och med inte alltför mycket trafik. Men utanför Sundsvall blev vi stoppade av polisen och det var jag som körde. Fick stiga ur och han ville se mitt körkort. Nu var det ju så att jag i Dorotea blev så lycklig över att hitta bilnyckeln att jag bara slängde in min plånbok i baksätet. Det var ju inte bara den som låg där utan jackor, väskor och allt möjligt. Så jag sa att om han ville se mitt körkort fick han vänta fem minuter tills jag hittade den. Fem minuter, sa han. Tilläggas kan att det var en större kontroll. Efter några minuter föreslog han att han skulle kolla mitt pass i stället och slog upp det på sitt internet. Då frågade han plötsligt om jag brukade jaga o vad för något osv. Han var mer intresserad av det än körkortet. Tänk att numera syns allt via datorer. Sedan fick jag blåsa och det var ju kul för det har jag bara gjort en gång för längesedan. Därefter önskade den unge och mycket trevlige polismannen oss en trevlig resa. Ett trevligt avbrott.

 

Sedan var resan över och vi anlände till Uppsala och tänk där var det vår och snön var borta.

Nu åkte vi snett över Sverige

Etiketter

, ,

Det börjar dra ihop sig för hemfärd meningen var att vi skulle varit kvar i Lappland ett par dagar till. Vädret började dock visa sig långt ifrån den ljusa sidan, dessutom började lite av den snö som fanns på taket börja dra sig oroväckande långt ut mot takkanterna.

På farstubron har det redan rasat ner så smått och det finns väldigt mycket kvar på taket. Med tanke på hur tungt det är när det faller ner finns risk för att man blir ”insnöad”.

Det hade varit oväder hela dagen, blåst och snöfall dessutom väntades det bli runt -20 grader C under natten. Det blev därför snabbpackning, det var bara ett aber nämligen tänk om det blir värre under natten. Vi beslutade att Rolf skulle köra ner all packning till bilen och därefter köra in skoter och släde i boden. Vi vågade inte riskera att göra det nästa morgon eftersom risken för att snön skulle rasa från taket var stor, gissa om han hade fått stå och skotta framför ”garagedörren” då. Rolf ville sedan ha bilnyckeln han gett mig, ja kära nån det var ju 8 dagar sedan inte mindes jag var den var. Vi letade igenom hus och bil flera gånger men den förblev borta. Måste säga att han behöll lugnet och var nöjd med att han åtminstone hade sin nyckel kvar.

Klockan åtta på morgonen dagen efter var vi klara att starta vår avfärd, disigt väder och minus tio grader. Med hunden i koppel i en handen och soppåsen i den andra var det bara att trava på.

Alla gamla skoter- och djurspår var borta men som tur var syntes lite av det Rolf åkt kvällen innan. Hunden gillar inte att gå i koppel eftersom han har sprungit lös hela tiden. Men sista dagarna har ett par fåglar flugit runt och jag tror de har kraxat; Du kan inte ta mig till honom. Då har han vid ett par tillfällen sprungit rakt in över myrar och mot fjället, döv och blind för att vi ropat och letat. Som tur är har han dykt upp igen efter tag. Jag är ändå tacksam för att det är fåglar, på sommaren tror jag fiskarna retar honom för du brukar han rusa ner i sjön om han kan.

Här kör vi på den mindre vägen och man behöver bara se på bilden för att förstå att det var lite svårt att se var man befanns sig.

Inte så mycket bättre på stora vägen men den är i alla fall bredare.

 

Här åker vi igenom metropolen Risbäck. Här bor en av våra vänner som faktiskt tidigt på morgonen ringde oss för att kolla om vi kunde ta oss ut och om det gick att köra. Han stod beredd att komma till undsättning, det är goda vänner det.

Först tankade vi i Dorotea medan Rolf skötte tankningen gick jag in och köpte lite onödiga chokladbitar. De kostade 33 kronor. När expediten frågade om jag hade tre kronor löst så kollade jag i min plånbok och se jag hade tre kronor. Jag gav honom dem och började samtidigt skratta ganska glatt varför han såg frågande ut. Då förklarade jag för honom att jag hade inte bara tre kronor utan även en bilnyckel i facket. Tror inte han förstod det roliga i detta, ja så är det när man bara använder kort och betalar med då kollar man aldrig i myntfacket. Vi har nu kommit en bit på vår hemresa och resten av vägen tar vi i morgon.

 

 

Naturens eget konstverk

Etiketter

, , , , , , ,

Med tanke på att allting är vitt, vitt, vitt skulle man lätt kunna tro att det är tråkigt att se samma miljö hela tiden. Nej tvärtom att se de snöhöljda fjällen sticka upp bakom en något gles granskog är fantastiskt. Det finns nog inget som kan vara mer avslappnande än att ta promenader och se nya överraskningar varje dag.

Igår såg vi några fotspår i snön, idag såg vi några som såg helt annorlunda ut. Vi gick bet på dessa, någon som vet? De ser ut som konturen av ett kattansikte med två öron som sticker upp.

Här är jag dock tvärsäker, är inte detta skoterspår så säg?

Även detta är jag säker på, måste med tanke på djuret som syns där vara hundspår.

Våra goda vänner och grannar är inte så förtjusta i snön och vistas gärna någonstans där det är varmare så här års. Men när grönskan börjar titta fram ja då kommer dom hit. I år lär det nog dröja med tanke på den snömängd naturen gett oss i år. Ser ni deras hus i mitten på bilden bakom ett träd. Man kan verkligen undra när denna snö kommer att smälta.

Däremot förstår jag att de längtar hit under sommaren, grönska, porlande bäckar, snöklädda fjälltoppar och röding i sjön. Inte att förglömma den friska luften, det sägs att där det finns träd med mycket skägglav är det frisk luft. Det här trädet som nästan ser spöklikt ut är onekligen klädd med mycket skägglav. Så det är nog sant.

Vita vidder

Etiketter

, , , , , , ,

Nu har vi varit här en vecka och haft en otrolig tur med vädret, blå himmel och strålande sol varje dag. Vintern när den är som bäst och vackrast. På morgonen när vi kom upp blev vi bjudna på frukost, vi har tur när det gäller det. Ofta när vi kommer långväga ifrån blir vi bjudna på frukost och det kan jag lova är uppskattat. Det var när vi åt denna frukost som jag tittade ut och såg en fantastiskt vacker fågel, det var en  Domherre. Så fina färger och bröstfjädrarna var riktigt mörkröda. Faktiskt den första och enda domherre jag sett denna vinter.

Men även om man inte ser eller hör några djur så finns dom där. Dessutom kan jag se hur hunden nosar lite extra ibland känner väl doften av ett jaktbyte. Rolf är ute så jag har ingen att fråga, får väl erkänna min okunskap när det gäller spår. Så mycket kan jag säga att de är efter ett djur men vilket?

Här vågar jag nog säga att det är spår efter en räv. Med tanke på att det finns en del spår lär det finnas några här. På sommaren kan man se en och annan men nu syns endast spåren.

Detta måste väl ändå vara Hoppe Hoppe Hare, hur dom kan klara sig i nästan en och en halv meter snö fattar jag inte. Plus att det är runt – 20 grader på natten (-4 F)

Här stannade hunden till och jag vet precis vad han tänker i detta ögonblick; ” Var i hela friden har bäcken som jag brukar rusa ner och blöta ner mig i tagit vägen, den är borta”? Men vackra formationer har den bildat.

Sol, frisk luft och promenader gör en hungrig. Ja då får man besöka Borgafjäll Snowcamp och avnjuta en äkta Vildskav med rårörda lingon. Ja bättre än så här kan det väl inte bli.