Olika rätter på menyn.

Att njuta av en god middag i trevligt sällskap är något av det mest avkopplande som finns. Är man sedan både matglad och road av att laga mat är inte den kombinationen helt fel. I veckan var jag med några f d kollegor och åt på Villa Romana en restaurang som serverar i princip enbart italienskt. Kanske lite väl mycket pastarätter men mycket fräscht och gott. Som vanligt så blev jag hämtad av Rolf vilket är mycket bekvämt. Den här kvällen tog jag en liten promenad efter ån för att njuta av såväl vårluften som miljön.

Här har träden fortfarande sin belysning kvar och i huset kan man se kulörta lampor inne på den nyöppnade thairestaurangen.

När jag ser den här vyn mot domkyrkan slås jag alltid av hur vacker staden är vid kvällningen och varje gång tänker jag, måste ta en lång runda i centrum. Det blir aldrig av för hunden gillar naturen mer.

Idag blev det middag på hemmaplan, kanske inte som jag tänkt och faktiskt att Rolf som aldrig klagar på maten, avstod.

Det var inte bara stekta potatis via kokning det spred sig även en väldigt bränd doft genom huset. Att kombinera detta med smält röd plast blev lite för mycket. Min kokkonst är tillbaka på noll.

Vilken nödlösning det blev, pasta kokt med grädde o parmesanost kryddad med svartpeppar. Serverad med hackad isterband det blev en ny upplevelse.

Annonser

Då är det snart dags igen.

Etiketter

, , , , , , , ,

Då är det snart dags igen, ja jag tänker på det som brukade vara årets höjdare nämligen bokrean. Om man hängde på låset till bokaffärerna vilka i regel öppnade kl 24.00 på natten hade man chans att göra ett kap. Med riktig tur kanske en originalutgåva av någon känd författare. Affärerna plockade inta bara fram de böcker de inte fått sälja under året utan även de böcker de inte fått sälja under åratal tillbaka.

Numera är det inte bara slut på att fynda de här böckerna det är i princip slut även på bokaffärer. Nu kan man se en liten hörna i något storköp med lite bord och där ligger det lite böcker under ett plastskynke. På den stora dagen den 26:e februari drar man bort plasten och wow där ligger det en hög med ofta nytryckta böcker eller de som är kvar sedan året innan.

I och för sig jag älskar böcker, några välfyllda bokhyllor ger en varm känsla i ett rum. Att komma in till någon man inte känner och få ” läsa” av en bokhylla ger väldigt mycket. Faktum är att man kan lära sig en hel del av den/de som bor där, en bok kan berätta på många sätt. Hos oss har vi nog så många bokhyllor våra väggar mäktar med så numera läser vi många sätt. På surfplattan och via Mp3 det senare är ett väldigt bra sätt att ”läsa” en bok på. Är det spännande kan man promenera hur långt som helst.

Pocketböckerna är de som numera inhandlas mest fast det är klart som presentbok blir de nog inbundna i alla fall.

Igår kväll avslutade jag Bara tre kan leka så av Denise Rudberg. Bra avkopplingslitteratur men inte överdrivet spännande.

Nu har jag plockat fram Den som går på tigerstigar av Helene Thorfinn. Hon skriver väldigt bra och har mycket faktakunskap i sina böcker. De lämnar ingen oberörd så jag ser fram emot denna läsning. Hoppas väl ändå att jag skall hitta något läsvärt på rean men det är ingen brådska dagens utbud går inte åt så snabbt.

Missade en förmögenhet idag

Etiketter

,

Visst är det roligt att få lite trevliga hälsningar via e – posten men det jag fick idag tog nog priset. Fick nämligen ett meddelande från James Borto…. någonting, han påstod sig vara advokat på en juristbyrå i London. Han representerade en man som inte hade några släktingar överhuvudtaget. Inga vänner heller får man förmoda. Dock hade han en liten förmögenhet och advokaten James hade fått fria händer att välja ut någon som han skulle skänka pengarna till. Och tänk av alla människor i världen så hade han valt mig, tänka sig.

Inte bara det att min mailadress far runt till okända, mannen började även brevet med alla mina namn. Hur katten går det till. Jag hade god lust att besvara det med typ, min advokat kontaktar dig men man vill ju inte göra något som kan ta sig in i datasystemet. Mer än det gjort, stackars James får plocka fram någon ny som han kan lura.

Nej tacka vet jag gamla hederliga Trisslotter, Rolf köpte fyra idag och jag fick två. En på 90:- och en på 60:- en summa på 150:-. Det kan man kalla storvinst.

Javas Ängel

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Idag sorterade jag lite böcker och hittade några som handlar om personer som upplevt mycket i sitt liv. Kom då att tänka på Javas ängel vars namn är Ester Pettersson. En för mig helt okänd person. Vi var väldigt kaffesugna och befann oss vid Qvarnaslätt utanför Nybro. Där fanns det en hembygdsgård i vilken brukade serveras kaffe. Den här dagen var dock stugan reserverad för en privat tillställning. Bara att vända men vid grinden fick jag se ett glasmonument på vilket det var graverat ett ansikte och skriften, Javas ängel Ester Pettersson född 18 mars 1888 och levde till 2 maj 1988.

Det var inte bara jag som blev nyfiken på denna person även hunden satt och begrundade vad som kunde döljas bakom dessa ord. Detta minnesmärke är designat av glaskonstnären Liupco Kococski.

Det är platsen där hennes pappa Johan August arrenderade en kvarn.

Kvar från den tiden finns det två kvarnstenar vilka är placerade vid ingången till hembygdsgården.

De flesta har säkert hört talas om Elsa Brändström som kallades Sibiriens ängel, däremot tror jag inte så många har hört om Javas ängel. Jag var helt enkelt tvungen att läsa allt jag fann på internet och kan inte förstå att det inte har skrivits mer om en sådan fantastisk kvinna. Vilken film det skulle kunna bli.

Skulle jag försöka berätta om denna kvinnas levnadshistoria skulle det ta många timmar. Jag föreslår att ni tittar in på denna sida.  http://bootheum.se/2010/07/05/javas-angel/

Där kan man läsa om Ester Pettersson, missionär, frälsningssoldat, sjuksköterska mm. I Indiska Ostindien arbetade hon i hela 37 år bland annat i spetälskekolonier och i japanska fångläger under andra världskriget. Det var då hon började kallas för Javas Ängel. Hon hedrades med en riddarorden som hon fick av Drottning Juliana av Nederländerna efter andra världskrigets slut.

Läs gärna denna släkthistoria som Nils Duveborn har skrivit om sin fars faster. Vilka fantastiska människor det finns och har funnits.

Så går det

Jaha så går det när man trycker på avbryt utan att spara. Det blir visst inget att publicera då. Och jag som hade skrivit så mycket om en intressant person, nämligen Javas Ängel. Nåväl nu vill hunden gå ut och ni får läsa om henne i morgon istället.

Fuskar med en semla idag.

Etiketter

, , , , , ,

Idag har vi fuskat och ätit Semla eller rättare sagt, vi har ätit Hetvägg. Det är så det kallas när man äter den i en tallrik omsluten av varm mjölk. Absolut det enda rätta sättet att äta den på enligt min smak. Väl medvetna om att semmeldagen dvs fettisdagen är den 5 mars i år så har vi ändå tjuvstartat. Rätta dagen är alltid tisdagen sju veckor före påsk. Det gäller att hålla rätt på dagarna, tittar man några år framåt så kan vi se att år 2039 kommer den dagen att infalla på tisdagen den 22 februari och det är 7664 dagar dit.

Köper man vanliga semlor och inte nya påfund med Nutella, blåbärsgrädde etc. ja då är det en slät vetebulle, mandelmassa och vispgrädde som gäller. Ska man vara noga så ska egentligen själva locket vara trekantigt. Locket är det ok att äta med fingrarna, man böjer det lite och tar upp grädde och sedan njuter man av första tuggan. På bilden ovan är nog själva semlan mindre än locket.

Skall man vara korrekt så är det helt ok att börja äta den på söndagen innan, semmeldagen är nämligen slutdagen på en tredagars lång fest. Meningen är ju att man skall äta upp sig inför den 40 dagar långa fastan som börjar på onsdagen (askonsdag). Nu kan man ju se att det knappast lär behövas tre dagar för att äta upp sig. En semla består av locket, grädde. mandelmassa och så själva bullen. Meningen är att bullen skall vara det tjockaste partiet men här ser det tveksamt ut.

Det kom ett kort på posten idag, det var från min syster och bilden är så söt. Helt klart är det inte bara jag som gillar grädde.

Satsade nog på fel bil.

Etiketter

, , , , , ,

Har fortsatt min ”rensning” av förrådet, då dök plötsligt den bilen upp. En Chevrolet och inte vilken som helst. Det är min sons från hans skulle jag tro 5 eller 6 årsdag. En häftig sak som kan både köra framåt och bakåt. Svänger väldigt elegant och det bästa är att det är drygt en meter sladd med styranordning i ena änden. Det var stort då men nu tror jag att en femåring skulle titta stort och undra om man inte fattat någonting.

Dessutom har jag ju insett att det är helt andra bilar man talar om nuförtiden. Såg Per Gessles nya drömbil en svart McLaren Senna. Ligger i och för sig lite högre i pris, omkring 11.5 miljoner kronor. Ja vad ska man säga? Nånting är fel? Jag tror dock att bilen i bilden skapade mer glädje.

I eftermiddag kom regnet tillbaka och lika bra är det för då kanske snöslasket försvinner. Själv passade jag på att lyssna färdigt på min bok, Katharinakoden av Jörn Lier Horst en norsk mycket populär författare.

KatharinakodenHan har arbetat som utredare i Larvik men är nu författare på heltid, att han har kunskap i ämnet märks i hans skriveri. I Norge håller man nu på att spela in en TV-serie som baseras på bokens huvudperson William Wisting. Det är en kriminalroman med trevligt språk, bra personligheter och väldigt spännande. Helt lagom för att förklara på vanlig svenska.

Väntar på våren.

Idag har jag inte gjort någonting mer än njutit av dagen. Fem kilometers promenad med Rolf och hunden var riktigt skönt. Snön har börjat smälta och det fina skoterspåret var lite trögt att gå på. Det har börjat försvinna men i stället börjar det dyka upp lite vårting i naturen. En liten bukett med knoppande sälg fick följa med hem, visst är det vackert?

Försökte även baka maränger av äggula, de brukar bli bra men inte idag vilket ger mig lite problem. Har nämligen lovat ett barnbarn att han ska få sådana på sin födelsedag. Får prova att göra nya i morgon. Dagen avslutades med att titta på melodifestivalen och det enda positiva med den var att Jon Henrik Fjällgren gick direkt till final.

Teknikens under

Det går sakta med min rensning och städning av det lilla förrådet. Alltid dyker det upp något som får mig att stanna upp och fundera. Ett exemplar av en gammal tidning som visade bilder på dammsugare låg och skräpade i ett hörn. Då dök det plötsligt upp ett roligt minne. Det är längesedan och utvecklingen av tekniska hjälpmedel för att underlätta arbetet inom vården var då i full gång.

En dag fick vi en maskin som såg ut som en dammsugare, jag tror modellen heter Nilfisk. Den var av stående modell och så såg denna ” tvättapparat” ut. Den hade en vanlig dammsugsliknande sladd, och i änden av den fanns ett munstycke på vilken man fäste en våtservett. I apparaten hade man vatten och det sprutade ut ur det trekantiga munstycket när man tryckte det mot huden. På så sätt kunde man hjälpa patienter att bli rena utan att vare sig använda tvättfat eller handduk och inte heller nån form av kontakt. Den blev inte långvarig.

Idag sköter sig såväl dammsugare som gräsklippare på egen hand. Det lär finnas stora robotar som både kan röra sig och tala, hemska tanke.

Den här lilla roboten tillhör sonen, en julklapp för många år sedan. Tänk så imponerade vi var av att den kunde gå.Den kan till och med bära saker i händerna här en sked, det lyser i olika färger och det kommer ljud. Antar att det är en av de första leksaksrobotarna, tycker faktiskt den är rätt fin. Den är betydligt snyggare och trevligare än tvättapparaten i alla fall, med den i minnet är det tur att utvecklingen går framåt.

Alla hjärtans dag

Idag den 14:e februari firar vi Alla hjärtans dag eller Valentindagen som den också kallas. Det är något jag kommer ihåg eftersom min morfar hette Valentin. På senare tid kallas den även för, vändagen. Ursprunget av firandet kommer egentligen från Frankrike o England och då gäller det de traditioner som fanns runt Helgonet Sankt Valentin.

I Sverige började det smått att firas runt 1960 och med en hel del påverkan från USA. I många amerikanska filmer har man sett hur det överräcks vackra kort med hjärtan på. Som allt annat så har det övergått från kort till presenter, blommor, hjärtformade kakor, nallebjörnar med mera. Visst är det en fin tradition men det gäller att inte glömma sända en hälsning under resten av tiden också.

Eftersom jag inte firade denna vändag när jag växte upp har det inte blivit någon form av tradition hos mig. Lite överraskad blev jag idag när morgonkaffet serverades tillsammans med en hjärtformad ask med choklad. Rolf var dock lite brydd när jag tackade för den. Antagligen var orsaken att jag igår kväll sa; från och med nu och ett par månader framöver ska jag inte äta en enda bit choklad, godis, kakor etc. Med undantag för på söndag då ett barnbarn fyller år och jag hoppas på hembakta semlor. Tänk så tokigt det kan bli.