En rundtur i Tórshavns gamla centrum

Etiketter

, , , , , , , , ,

Tórshavn som är huvudstaden på Färöarna är belägen på södra delen av ön Streymoy. Namnet har staden fått efter den fornnordiska guden Tor. I världens minsta huvudstad bor runt 20 000 invånare. Den är även Färöarnas största tätort, med den stora hamnen är staden även navet för fiskerinäring och för transporter. Det finns en färjelinje som knyter samman Danmark, Färöarna och Island. Idag används ju mest flyget för resande och då finns det inga begränsningar för vart man kan åka. Man kan dock förstå att i gamla tider var det svårt att ta sig till och från dessa öar.  Här finns en gammal mycket välbevarad stadskärna som är väl värd att se, den är belägen strax ovanför marinan.

Vid hamnområdet som ligger på halvön Tinganes finns de gamla små trähusen med smala gränder, trappor och vita fönster. Här kan man se en av de stora båtarna skymta fram mellan husen.

Här syns ett av de typiska husen, grästak, röda fönster och tjärade väggar. Grästaken lär vara enormt tåliga och kan hålla till mellan 50 – 100 år. Det understa lagret består av näver vilket man ibland kan se skymta fram. Gräset måste förstås klippas ibland såvida man inte lät ett litet lamm sköta den saken. I detta hus bodde Skeppare Hansen.

Jordlagret på ön är mycket magert så det blev till att ta vara på de område som fanns och gick att bygga på. Det fanns då en regel som sa att det måste vara en hammares avstånd mellan husen annars gick det inte att bygga. Som synes går det inte att måla heller. Att ha nån form av tomter var det inte tal om.

Det är ju länge sedan dessa husen byggdes och man förstår att det gjorts en hel del renoveringar sedan dess. Fast nog tycker jag att takfönster inte riktigt passar ihop med detta tak. Idag är dock staden betydligt större och mycket utbredd med en mycket modern bebyggelse, allt från villor till lägenhetshus. Det som slog mig var att vilken ö man än befann sig på så var ”ålderdomshemmen” så vackra och fint belägna.

 Domkyrkan i Torshamn är den näst äldsta bevarade kyrkan på Färöarna. Kyrkan ligger i Torshamns äldre del, på halvön Tinganes nära de gamla husen. Den är byggd år 1788, är vitkalkad och har skiffertak. Initiativtagare till kyrkobygget var dåvarande pastor Rasmus Winther och kyrkan färdigställdes 1788 byggmästare Johannes Poulsen. Sedan 1990 är den även biskopssäte och därmed en Domkyrka och tillhör Färöarnas folkkyrka = Evangelisk – Luthersk statskyrka.

Vi tänkte titta in för att få se hur den såg ut inuti men lyckades inte komma dit på någon tid som den var öppen. Vi har i alla fall sett den från såväl fram som baksida.

Domkyrkan Havnar Kirkja i Torshavn

 

 

Annonser

En underbar eftermiddag i Torshavn

Idag har vi verkligen fått uppleva vad uttrycket, kanske – kanske inte betyder. Vi vaknade av att regnet slog mot fönsterrutan och det ordentligt kan jag lova. Som om det inte räckte med att vi har domkyrkan tvärs över gatan vars klocka slår varje halvtimma.

En promenad med vår guide var ömsom vin ömsom vatten, blåsten och regnet gjorde det inte lätt när det gällde fotografering.

Eftermiddagen hade vi tänkt oss en tur till Vestmanna fågelklippor med båt. Det var dock tveksamt om båten skulle gå ut med en blåst på 28 sekundmeter. Vi chansade och åkte dit i alla fall. På fönstren på bussens ena sida var det helt omöjligt att se något. Den sidan vi satt på gick an men som ni ser var det ganska svårt ändå med regnet rinnande utefter glaset. Med tanke på att en del vägar är så smala att man inte kan mötas och dessutom väldigt slingrande för att inte tala om vilka stup som finns på kanterna. Ja då ville jag inte titta ut, dimman plus att jag tyckte chauffören körde lite för fort gjorde inte resan behagligare, även om jag förstår att han var en väldigt rutinerad bussförare. Det blev i alla fall att åka tillbaka till hotellet i Torhavn och kanske försöker vi nån annan dag.

Efter lite vila bestämde vi oss för att hitta någonstans att äta och det fick gärna vara nära hotellet. Det blev Angus Steakhouse vilket visade sig vara ett bra val, köttet var perfekt stekt.

Som tröst för dagens vedermödor blev det även en belgiskt våffla med glass och chokladsås efter varmrätten. Väldigt smaskigt och kaloririkt.

Nån gång måste vi ta oss tillbaka till hotellet, regn och blåst var fortfarande kvar så innan vi kunde gå fick alla regnkläder justeras. Typiskt att restaurangen låg på hamngatan där atlantvindarna kunde blåsa som de behagade.

Inte helt lätt kan jag säga, Rolf såg ut som en Michellingubbe som var på väg att lyfta.

Färöarna

Idag börjar några dagars äventyr på Färöarna, redan innan vi har börjat dagens utflykt är jag såld. Vilket fantastiskt och spektakulärt landskap. Färöarna eller fåröarna som det heter enligt svensk översättning tillhör det danska kungariket. I motsats till Danmark så är Färöarna inte med i EU, orsaken till det är främst att man inte vill riskera att förlora rättigheterna till fisket. Fiskeriverksamheten är den viktigaste inkomstkällan förutom att den förser befolkningen med mat. Att beskriva dagens tur på en enda bloggsida är helt omöjligt, jag får skriva det i etapper annars blir det en hel roman.

När vi åkt en bit såg vi att det överallt växte en gul blomma och det visade sig vara Färöarnas nationalblomma, Kabbeleka. Den har vi i Sverige också men jag har aldrig sett den växa så kraftigt.

Ett av dagens mål var Gjógv den nordligaste byn på ön Eysturoy. På vägen passerade vi några små byar men framför allt ett otroligt vackert landskap.

Vi stannade även till för att titta på en gammal valstation belägen på en plats som heter Vid Air (kanske fel stavning). Här fångades det val och man utvann även tran, detta bevarade man i stora behållare och än idag står det en stor cistern med tran som är 40 år gammal. Jag tror inte man vill känna lukten av den.

På den här stora träplattan drog man upp valarna för att sedan stycka dem. Idag fångar man bara Grindvalar som är den enda sort som inte är utrotningshotad.

Det är i den här cisternen som den gamla tranen är bevarad i, undrar vad som händer när den har rostat sönder helt

Efter en stund såg vi det högsta vattenfallet som är 140 meter i höjd. Alla dessa vattenfall som finns överallt ger naturen ett speciellt liv.

Resan fortsatte men tåken/dimman började smyga sig in över landskapet. Lärde mig att det finns ett uttryck man använder här; Kanske/kanske – kanske inte. Vilket menas kanske idag, kanske i morgon eller som någon lär ha sagt, The land of maybe. Detta beror alltså på dimman som får styra lita av vad man gör och när. Fortsättning följer.

Dagens måltider har intagits på olika ställen

Vi startade med frukost i Uppsala, därefter tog vi en sväng förbi sonens för att lämna lite fryst köttgryta till barnbarnen. Inbillar mig att de gillar farmors husmanskost. Efter detta åkte vi med våra grannar till Arlanda och väl där passade vi på att äta lunch. Det blev kokt torsk med äggsås och potatis, smakade bra. Så var det då dags att sätta sig i ett flygplan för att ta flyget till Köpenhamn. När vi landat blev vi lite kaffesugna och det var inte lätt att hitta något ställe att fika på. Vi ville inte går för långt eftersom vi skulle byta till ett nytt flyg på samma ställe som vi befann oss. Till slut hittade vi ett litet ställe och där blev det kaffe och muffins. Nu var dessa muffins väldigt stora och vi var ganska mätta därför blev det bara en per par.

Här kan vi se hur min väninna instruerar sin make om att han måste dela.

Nästa flyg gick till Färöarna och vi hade sådan tur att vi hamnade bredvid en ung man född på öarna och dessutom arbetade han med att flyga samma flygplanstyp som vi åkte med. Det kändes både tryggt och trevligt.

Tog en bild när vi närmade oss Färöarna och redan här kunde jag se att upplevelserna dessa dagar kommer att motsvara mina förväntningar på denna resa.

Vi lämnade flygplatsen på Va’gar med buss, med tanke på de flygplatser vi besökt under dagen kan man säga att denna var både liten och lugn. Flygplatsen ligger alltså på ön Vaga’r och där bor 1000 personer.

Tog några bilder genom bussens fönster så de är inte så tydliga. Här och där kunde man se en del får ströva omkring. Det lär finnas runt 120 000 får där under sommartid, till vintern reduceras antalet till 70 000. Trots att man har så mycket får så räcker de inte till åt invånarna utan det importeras mycket fårkött bland annat från Island. Här går fåren ute hela året vilket går bra då vintern är mild. Fåren har dessutom Lanolin i ullen och det är det som gör att de tål kyla så bra.

Vårt mål för dagen var Torshavn och för att nå dit körde vi kustvägen så fick en fantastisk utsikt hela vägen. Nu finns det inga broar som förbinder de olika öarna utan man har börjat bygga tunnlar. Vi skulle ta oss genom en sådan tunnel till ön Streymo där huvudstaden är belägen.

Här är vi i just den tunneln som är 4,8 km lång och som djupast under havet ligger den 105 meter ner. Priset för det hela blev 295 miljoner danska kronor men tänk vilken skillnad det har gjort för framkomligheten på öarna. Vill inte påstå att jag gillar den här typen av mörkerkörning.

Äntligen nu har vi börjat närma oss Torshamn och därmed även hotell Hafnia. Nu återstår bara kvällens middag innan det är dags för lite sömn.

Men hör och häpna, det blev ugnsbakad torsk (igen) men ack så god.

En utsökt créme caramel med citronsorbe’ blev ett perfekt avslut.

Inte illa, frukost i Uppsala, lunch på Arlanda, fika i Köpenhamn och middag på Färöarna, otroligt.

Besök i färäldrahemmet

Idag har vi följt med vår hund på ett besök i hans föräldrahem , Bromskogens kennel. Kan nog säga att han var överlycklig över att få träffa sina gamla kompisar. Kortet talar för sig själv.

Till all lycka så fanns det idag även några valpar att få gosa med.

Här håller husse upp en liten vachtelvalp och tänk att den ser precis ut som vår Bachus gjorde när han var lika liten.

Det var inte så intressant tyckte. Bachus men husse tyckte det var roligt att se skillnaden på storlek.

Det var inte bara det att det fanns ett par nya hundar och valpar utan de hade även skaffat höns och en ståtlig tupp. Ja här fanns det mycket att titta på och såväl hunden som vi hade en fin stund. Bromskogens kennel finns att kolla på nätet en otroligt fin och välskött sådan, vi hade tur som fick en valp därifrån.

En ny kvarterskrog

Etiketter

, , , , , ,

Det har dykt upp en ny kvarterskrog, ligger till och med på vår tomt. Den är väldigt välbesökt vilket jag tror beror på den mycket varma och tidiga sommaren.

För att det inte skall bli något missförstånd är det kanske bäst att förklara, den har enbart vegetariskt på menyn och gästerna bör vara mycket små och flygkunniga. Små eller stora spelar ingen roll för här finns så det räcker till alla. I år har alla växter blommat samtidigt och värmen gör att de verkar torka och vissna mycket snabbt.

Att så många och så olika insekter äter på samma blomma samtidigt har jag inte sett förut. Det kan vara upp till 3-5 humlor samtidigt.

Förra fredagen var jag och Rolf på en annan kvarterskrog men den ligger i Västerås. Drivs av Rolfs bror med fru och man måste beställa bord i god tid, men det är det värt. ( skämt)

Vad sägs om den här skaldjursbakelsen till förrätt, det gula som sidorna är täckt med är krossade ostbågar. En verkligt god smakbrytning.

Nystekt mälargös, säg något som är godare. Det är vår favoriträtt och vi ser alltid fram emot att den ska serveras. Smakar väldigt mycket bättre än min överstekta, torra torskfilé

Naturligtvis blev det färska jordgubbar med marscaponekräm att avsluta det hela med. Nu har ni fått ett bra tips till en festlig sommarmiddag.Gissa om vi var tvärmätta i flera dagar efteråt.Här blev det inte en slät kopp kaffe efter maten, nej det här påminner mer om kaffe med dopp på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Kakfat som detta påminner mig mycket om sommar och kaffe i en syrenberså och småprat med väninnor. Så som min mormor hade det eller ska jag i stället säga, det här är Svenskt fika?

Du ska inte tro det blir……

Etiketter

, , , , , , ,

Idag har det varit en mycket efterlängtad dag på många ställen runt om i landet. Skolavslutning och därmed sommarlov, vi är nog många som minns Anita Hegerland när hon sjöng ”Mitt sommarlov. Den kändes lika löftesrik varje sommar.

Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Då är man ledig hela långa dan
Och alla människor vill ut på landet
Och nästan ingen vill gå kvar i stan

Vi var på ett av barnbarnens skola och fick vara med om en glad skolavslutning. Förutom ” Den blomstertid nu kommer” så sjöngs det också en annan känd sommarvisa. Nämligen Idas sommarvisa. ”Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart” fast i år har någon satt fart. Vi har haft en fantastisk värme i en hel månad nu, det är så att man tror sommaren snart är slut. Idas sommarvisa är ju skriven av Astrid Lindgren och tonsatt av Georg Riedel och är idag en väldigt populär visa på sommartillställningar. Visst är den fin men jag saknade nog lite mer av de gamla vackra sommarpsalmerna och visorna idag. Men kanske är det så att en visa som var med i filmerna ”Emil o griseknoen med fler” räknas som gamla nu eftersom de gjorde premiär 1973. Jag minns det eftersom det var det året som sonen föddes, tänk vad tiden går. Idag några år senare är det ett barnbarn som kompar sina skolkamrater. Det blev en härlig dag.

Fika i solskenet på Karlsgården i Ekeby

Etiketter

, , ,

Jag har skrivit om detta förut men det kanske inte gör något att jag upprepar mig eftersom detta bara händer en gång om året. Karlsgården är en hembygdsgård som ligger i ett område utanför Uppsala. Det är små gamla hus med en gammal väderkvarn, en örtträdgård, gamla lider och mycket mer. Framförallt är det den härligt gröna trädgården med all grönska som gör att folk kommer dit på söndagarna och njuter av kaffe med hembakt bröd och fågelkvitter. Den här söndagen var det jag och sonens svärmor som stod för bakning och servering.

Så där nu är dörren öppen och sittdynorna utplacerade, alla dörrar till uthusen står öppna för att besökarna ska kunna titta in. Dels kan man se gamla arbetsredskap därinne och dels kan man läsa om vad de användes till.

En liten undantagsstuga finns på gården och tänk jag är så förtjust i den att jag gärna skulle vilja bo i den en sommar. Det måste vara den bästa rekreationstid man kan få.

En del kommer gående från orten, många cyklar från stan det kan bli 2-3 mil men några klarade det i värmen. Vilka det var såg man direkt då det nästan hade tungan hängande utanför när de kom in och beställde sitt kaffe OCH ETT GLAS VATTEN. Här är det i alla fall någon som tagit bilen och visst är den mysig, är säkert rädd om den då han för säkerhets skull parkerade den på gården.

I pausen passade jag på att ta en titt genom fönstret för att stämma av hur det såg ut och ja visst hade folk trevligt och njöt av sommarvädret. Det fina med att åka o fika på dessa ”sommarfik” är att man ofta börjar prata med gästerna vid bordet bredvid och på detta sätt får dubbelt utbyte av stunden. Ser ni en skylt där det står ”Kaffe mellan ….” på någon landsväg ta en paus det kan vara givande på många sätt.

Vängedagen

Etiketter

, , , , , , , ,

Idag har vi varit och medverkat på Vängedagen. Och vad är det? Jo det är en dag som dyker upp då och då alltså inte varje år men i år dök den upp. Som namnet säger går den av stapeln i den lilla orten Vänge i Uppland. Närmare bestämt anordnas den på ett område som kallas för High Chaparall, varför vet jag inte. Det är ett nyrestaurerat område tänkt för rekreation till såväl barn som vuxna skulle man kunna säga. En mycket fin lekpark är det i alla fall. Idag har det varit kaffeförsäljning och försäljning av Vängebakelsen en smarrig sak med färska jordgubbar i gelé. Korvgrillning, lokala produkter, visning av polisbil och gamla brandbilar och mycket, mycket mer. En häftig brandbil från 1957 fanns att beskåda och nog kan man se att det skett en del modernisering med dessa bilar sedan dess.

Här kan man läsa om vad brandkåren kunde erbjuda när de kom med denna bil.

Rolf fastnade för en stegbil som han blev lite imponerad av, tyvärr kunde han få sitta i den då det var så många barn före i kön.

Själva hjälpte vi till med att försöka informera om Lions Club Internationals en ideell förening som finns världen över. Dess syfta är att främja allmännyttiga ändamål om man ska förklara det med väldigt få ord. Dagens uppgift var att samla in glasögon som inte längre används för att sedan sända dem vidare till andra som kan få hjälp av dem på detta sätt.

Katastroftält skulle resas och visas de används som ordet säger vid olika katastrofer och här kan Lions hjälpa till.

Det skulle resas ett och visas denna dag men man kan nog säga att det blev en mindre katastrof eftersom tält och ritning för hur det skulle resas inte hörde ihop. Tur att det var vackert väder och att behovet av tält inte var så stort.

Det som fungerade väldigt bra var chokladhjulet

Säg de som kan säga nej till ett barn som vill testa lyckan med ett chokladhjul fast nu blev det inget chokladhjul eftersom värmen riskerade att smälta chokladen på ett par minuter. Det blev ett godispåsehjul istället och jag tror det var mer uppskattat. En liten slant till föreningen blev det och det blev många, många glada barn. Kortfattat det blev en mycket lyckad Vängedag i år.

Tilltugg och gott vin.

Etiketter

, , , , , ,

Visserligen lovade jag att visa lite matbilder från barnbarnets studentmottagning men så kom jag att tänka på en bild på en vinflaska. Den måste jag bara berätta lite om. Vi hade häromdagen främmande av våra grannar i Lappland, eftersom vi inte ses så väldigt ofta brukar vi unna oss lite extra gott när det händer. Som tur är har vi olika specialitéer annars hade blivit svårt. Just den här dagen var det väldigt varmt, så under själva middagsstunden beslöt vi oss att sitta inne. Visst är det konstigt halva året går man runt och längtar efter sommaren då man ska kunna sitta ute och njuta. När värmen väl kommer ja då är det för varmt så man måste hålla sig inomhus. Lite sval dricka och lite tilltugg klarade vi dock av att njuta av på uteplatsen.Har förut köpt små krustadformar och liknande för att använda som lite snacksartat. Nu hittade jag de här små formarna på ICA, de ser väldigt trevliga ut med sina oregelbundenhet i formen. 12 stycken finns det i paketet och de kommer från ZETA som ju är känt för alla sina fina oljor.

Jag fyllde dem med en skagenröra men jag tror att det skulle varit godare om jag haft lite mer ”heta” kryddor i röran. Formarna är väldigt stabila och lite hårda, bör fyllas med något krämigt annars tror jag de blir för torra. Men dekorativt blev det ju och eftersom de är lite kraftiga kan man med fördel fylla dem i god tid innan de ska ätas.

Efter maten lyxade vi till det, eftersom paret som besökte oss är vana vid goda viner och bjuder på de bästa när vi är där tänkte vi återgälda det. Kan säga att det sker inte ofta. Titta på flaskan och ja ni ser rätt det är från 1970 dvs 48 år gammalt. Riesling och ett Auslese från Rheingau, Johannisberg. Köpt på den inte alltför stora vingården och jag minns det så väl. Det var våra goda vänner Inez och Sylve som tog med oss dit och för all del till alla fantastiska vingårdar vi besökt. Hur det smakade, fantastiskt gott med sötma och lite skiffersmak som jag gillar.