Lite tänkvärt

Etiketter

, , ,

När man är ute så här i gamla bygder händer det ofta att man ser saker som påminner om svunnen tid. Något jag brukar tänka på när vi åker igenom och det är ofta skogar norrut, är på alla gamla hus som står övergivna. Man funderar vilka har bott där, hur många var dom och vad gjorde de. Varför är det övergivet och äger någon huset? Ja frågorna blir många. Det finns lite sådana här lite minnen överallt och på vår lilla utflykt häromdagen såg vi detta huset.

Övergivet hus.

Kunde inte låta bli att ta den här bilden. Men mina frågor får dessvärre inga svar. Det här huset låg långt ifrån möjlighet att handla, antagligen ingen el och långt till eventuell buss. Hur hade dom det, var det jakt o fiske man levde på. Vad man önskar att det fanns dokumenterat, där ser man hur viktigt det är att skriva ner sina minnen till kommande generationer.

Båthus i förfall.

Det här är ett stort och ganska pampigt båthus som nu står o förfaller. Tänk vilka enorma stockar man tillverkat och forslat hit. Nu är det snart ett minne blott.

På denna bilden ligger en liten båt för liten för att ha förvarats i det stora båthuset men inte för liten för att ha varit med om en del äventyr. Vilka fjällsjöar har den rott runt i, har det varit en ren fiskebåt? Någon har i alla fall vårdat den ömt och nu får den ligga på land och vara till glädje för de som ser den. För visst är det en form av konstverk i alla fall.

Detta ger en liten bild av svunnen tid och det kom mig att tänka på något jag läste på internet. Där beskrevs lite av som hänt i världen under den tid som min mormor levde. När hon var 18 började första världskriget och slutade när hon var 22. Då dog 22 miljoner människor. Strax efter kom en global pandemi Spanska sjukan då många miljoner människor miste livet. Därefter följde det ena eländet efter det andra som andra världskriget, nazisterna kom till makten och vad som hände då vet vi. Ja det är bara en del av vad hon upplevde. Så säger man att det var bättre förr.

Storjola

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

När vi ändå var på väg åkte vi naturligtvis fram till Storjola. Platsen ligger vid vägs ände och man passerar länsgränsen mellan Jämtland och Västerbotten på vägen dit. Borgafjällen som man ser efter vägen är delat i två fjäll, södra Borgafjället som ligger 1157 meter över havet i Jämtland och norra Borgafjället som ligger 1455 meter över havet ligger i Lappland. Mellan dem i dalgången ligger Borgasjön men den kör man förbi ända tills man ser skylten, här slutar allmän väg ja då är man framme.

Är man ute efter motion eller bara nyfiken på vad som finns att se bortom skylten. Ja då finns det en bra vägvisning lite längre bort.

Det finns många vandrings och skoterleder att välja på.

Vi tog en tur till Raukasjö för några år sedan, fantastiska naturupplevelser på vägen och vid målet en övernattningsstuga. Numera blir det bilåkning och mindre vandringar. Storjola är beläget i Daimadalen och syns som en röd prick längst upp på bilden. De heldragna linjerna är vandringsleder. Man får se upp för det är ett björnrikt område häruppe,

Karta över Daimadalen.

Att vid framkomsten sätta sig en stund, kanske grilla vid den vindskyddade ”fikaplatsen” eller bara ta en kopp medhavt kaffe är en lisa för själen.

Grillplats med vindskydd
Hembryggt kaffe med vetebröd passar också bra.

Framför oss ligger nu sjön Sannaren, en sjö jag besökt väldigt ofta. Lär finnas röding och öring i den men vi har aldrig provat att fiska där. Ej heller har jag badat visserligen är den lite långgrund eftersom det finns en otrolig massa finslipad småsten ett tiotal meter ut i sjön. Men den är säkert djup och kall. I kanten kan man se små fina släta stenar formade av tidens tand.

Fina slipade stenar.
Hunden vadar gärna i sjökanten.

Att sitta på en gammal stock och se detta vackra scenario framför sig då kan man inte annat än känna sig tacksam.

Kan det bli mer avkopplande och var tittar de på?

Jo de ser målet för vår utflykt, sjön Sannaren som inramas av sina fantastiska fjäll. Bättre än så här kan det inte bli.

Ytterligare en utflykt

Etiketter

, , , , , ,

Idag vaknade vi till en blå himmel och strålande sol. Beslöt oss för att ta förmiddagskaffet utomhus och någon annanstans än vid huset. Vi tog bilen och styrde kosan mot Sutme, om man åker från Borgafjäll mot Storjola så kör man förbi en liten avtagsväg som leder till en vandringsled mot Sutme sameviste. Det är inte någon lång promenad bara 2,6 km fram o tillbaka men på ditvägen går det bara uppåt, så den räknas som medelsvår. När man gått cirka 700 m finns det en pil som det står storfallet på. Det är brant att ta sig ner till vattnet men värt att se hur vattnet rasar ner för ett 10 meter högt stup. När man kommer fram till vistet är man på en plats där det bott samer i tvåhundra år.Det finns en mycket intressant historia att hämta här.

Vi har gått denna sträcka många gånger under åren, dock inte idag. Körde vidare en mycket kort bit för att parkera en liten bit efter bron. Här stannade vi en stund för att njuta av en fantastisk vy som jag skulle kunna titta på i timmar. Under förutsättning att det är vackert väder. Är det regn, kallt och stormigt kan det säkert vara väldigt skrämmande att skåda.

Slipsiken är smal och har mycket fall, den rinner dessutom genom en 2 km lång ravin. Trots det går det bra att bland annat fiska öring där.

Slipsikens slutstation är vid bron.

På den övre bilden står man vänd upp mot fjället och ser vattnet forsa ner. Imponerande, vänder man sig sedan om ser man där Slipsiken har sitt utflöde. Bilderna nedan.

Bakom träden till höger fortsätter den lilla klippan. En sommardag för några år sedan kastade sig sonen och ett par barnbarn ut i det kalla vattnet. Jag lovar att det var kallt, jag blev väldigt imponerad. Ja har ni vägarna förbi Borgafjäll gör en avstickare till Sutme, Storfallet och Slipsiken.

Eftertanke

Etiketter

, , ,

Ibland behöver man lite tid för eftertanke. Idag tänkte jag sätta mig på yttertrappan och titta ut över den vackra blomsterängen. Det kändes dock inte så lockande eftersom det bara var +6 grader, inte speciellt njutbart. Dessutom var det som en dimma i luften, den rörde sig snabbt och lät elakt. Det var inte myggor och det var inte knott. Nej det var svian, brännmyran, småsven, svidan ja de har många namn. Alla tillhör dock familjen Svidknott och ska inte förväxlas med knott som tillhör en helt annan familj.

De här rackarna är så små att de knappt kan skönjas med blotta ögat. Det kompenserar de med att vara många. Kan lova att de är irriterande det känns när de sticks, det svider och ibland får jag små röda knölar. Smidiga är de också tar sig in under kragar, i håret och i öronen. De har dock en fördel, när de kommer inomhus flyger de direkt mot fönstret och där stannar de. Kan ligga i små högar på fönsterbrädan, de sticks alltså inte inomhus.

Den korta stund jag stod där blundade jag och tänkte på berättelser jag hört om denna plats. Såg framför mig en medelålders dam i slitna kläder som var på väg mot den enkla lilla dragiga stugan som ligger längst ner mot sjön här på udden. Hon var säkert glad för den, det var i alla fall ett skydd för henne och hennes barn. Det sägs att hon hade ett enkelt gevär så att hon kunde skjuta lite sjöfågel ibland. Några vägar fanns inte utan det var båt över sjön eller gå runt den till stora vägen som gällde.

Att bo i en liten stuga på 1900 – talet långt från vägen utan bekvämligheter av något slag. Dåligt med mat och dessutom utökades familjen med 11 barn jag undrar hur vi klarat av det idag. Det sägs att inte alla barnen hade egna skor, man fick turas om att använda de som fanns. När vi skulle göra i ordning på övervåningen i stugan hittade vi bland all sågspån denna sko. Den är sliten och man kan se att den är handsydd. Hjälpte nog varken för kyla eller väta.

En väl använd och sliten barnsko med hål på sulan. Den har nog varit med om mycket.

Ja den dam jag såg framför mig har funnits på riktigt och hennes historia berättar om styrka och kampvilja för de sina.

När jag tänker på detta så skäms jag lite, här gnäller vi för att vi är lite isolerade tillsammans med alla våra bekvämligheter. Tänk ändå så bra vi har det.

En liten utflykt

Etiketter

, , , ,

När man nu är så här lite isolerad är det viktigt att man hittar på något som bryter vardagen. Därför gjorde vi en liten biltur idag. Vi svängde höger i stället för som vanligt till vänster. Då kom vi på den här vägen.

Vägen som går till höger.

Visserligen är det inga hus efter den ej heller någon trafik. Idag var det inte ens en enda fågel som visade sig men växtligheten var grön och riklig. Vi körde till vägens slut och kom då fram till en liten sjö som heter Väster Risjö

Här har det fiskats upp en och annan röding under åren.

Stannade även till för att kolla på myren om det möjligtvis kommer att finnas några hjortron att njuta av framöver.

Eftersom myren är ganska vattenrik så blev det inte någon promenad över den men i kanten var det lite hjortronplantor.

Hjortronkart

Det var dagens utflykt kanske var den inte så annorlunda än andra dagars men naturen skiftar för varje dag. Det gäller bara att vara uppmärksam på det lilla.

16:e veckan

Etiketter

, , ,

Idag är det precis sexton veckor sedan den här coronaisoleringen började för äldre och riskgrupper. Dessutom har vi gått in i den andra halvan av det här året. Allra först när det pratades om att det skulle bli så här att man skulle hålla sig hemma tyckte jag det lät hemskt. Nu vet man ju inte hur det ser ut framöver och det kan nog bli sex månader till. Men tänk vad man lär sig en massa av detta, tiden har gått jättefort och jag tror det varit en nyttig period för många.

Det kanske behövs något sånt här för att man ska förstå och uppskatta hur man har det. Vad gjorde vi igår? Ja ungefär det vi gör alla andra dagar. Just nu när vi är i stugan är det ganska lugnt, som ni ser på bilden nedan är det ju inte precis tätbebyggt eller mycket trafik.

Någonstans där inne ligger den.

En daglig promenad med hunden står alltid på schemat vilket alltid är givande, det händer ständigt något i naturen.

Snösmältningen på fjället i fjärran är snart avslutad

Idag såg vi för första gången i år att Jungfru Mari nycklar har börjat blomma. Den förekommer lite här och där runt huset. En vild orkidé som jag tycker ha en sådan vacker färg.

Jungfru Marie nycklar

När vi kommer upp till stora vägen hör det till traditionen att man ska vila lite på mjölkpallen. Det är hunden van vid och då går det inte att hoppa över. Dessutom minner det om när man var liten och satt på pallen och väntade på mjölkbilen hos farföräldrarna.

Mjölkpallen vid stora vägen

Själv ägnade jag en stund åt att klyva ved, en ganska rolig sysselsättning numera då det finns bättre redskap än yxan.

Vedklyvning

Vi han även med en kaffepaus i det fina vädret. Ja så här var lite av gårdagen och nog måste man säga att man har det bra.

Kaffet är serverat.

I fjorton dagar har vi svettats

Etiketter

, , ,

I fjorton dagar har vi svettats och njutit av den nästan tropiska värmen. För att citera någon på Facebook så kände man varje dag, att det var tur att det inte snöade för jag hade aldrig orkat skotta.

Nu är det som vanligt igen, ett sommarklimat man känner igen, mulet, regnigt och myggrikt. Ja i morse satt de beredda att anfalla så fort man öppnade dörren. De måste ha kallat ihop hela släkten för de var många och jag tror att värmen hade gjort att de inte fått mat tillräckligt. De är lite mindre tycker vi men snabba och hungriga.

Tur att vi har myggfönster eftersom de satt redo att anfalla redan innan man vaknat. Det är inga djur vare sig vi eller hunden gillar.

Hunden ja han har en tjock päls som försvårar lite när det gäller att komma åt att sticka honom. Däremot är han nästan pälsfri på magen. Så nu provar jag ett myggmedel för hund som jag hittade på nätet. Myggmedel för hund. Här är receptet.

5 dl vatten kokas upp och sedan häller man i en burk torkad Rosmarin. Låt det koka några minuter och sedan stå och dra i två timmar. Därefter silas det och hälls på sprayflaska. Ska prova att spraya lite när han går ut nästa gång så får vi se om det fungerar.

En av anledningarna till myggens återkomst var antagligen det regnväder som kom vid lunchtid. Det var ett rejält sådant och faktiskt efterlängtat, började bli lite orolig för hur det ska gå med alla bär som just börjat sätta kart. nu hoppas vi på att resten av sommaren ska bli lika härlig som den visat sig hittills.

Geranium sylvaticum

Etiketter

, , , , , , , , ,

Geranium sylvaticum även kallad för Skogsnäva är en blomma inom släktet nävor. Det är en flerårig ört och det är lätta förstå med tanke på hur den sprider sig och i vilken rikedom den återkommer. För någon vecka sedan skrev jag att Smörbollen blommade för fullt och att hela ängen utanför var alldeles gul. Den har en intensiv färg och passar även som snittblomma. Men nu har den blomman gjort sitt för denna sommaren som vanligt så har någon annan tagit över och det är Skogsnäva.

Midsommarblomster, ”Mayflower”

Midsommarblomster är en blomma de flesta i Sverige känner till då den är utspridd över hela landet. Att den kallas för just Midsommarblomma beror säkert på att det är just till denna tid den blommar som mest. En intensivt blå färg, ja nästan lite åt rött. Blir upp till 70 centimeter i höjd och några som förutom jag älskar denna blomma är bina. Förutom att den tillför oss en färgrik njutning i sin blomning hjälper den också till med att förse oss med njutbar honung, är alltså till nytta o nöje på samma gång

Lika fantastiskt varje år hela ängen är blå av blommor, svårt att beskriva med bild eller ord. Dessa vyer gör att man skulle vilja sitta ute hela kvällen bara för att titta på prakten. Tyvärr går inte det då myggen och jag inte är kompisar och jag behöver väl inte säga vem som vinner.

Glöm nu inte att trycka på bilderna så att ni verkligen få se hur vackert det är. Mycket nöjd med dagen men inte med eftermiddagskaffet.

Innan vi åkte tänkte jag baka Mazariner eftersom det är en kaka som Rolf är lite förtjust i, smakar dessutom gott till eftermiddagens kaffestund. Nu var mandelmjölet slut så det blev inga bakade, istället inköptes det några färdiga i förpackning om fyra. Tog upp ett par i eftermiddags men faktum är att rågskorpor är både godare och nyttigare.

De var en besvikelse. För det första var sockerbeläggningen nästan en cm tjock och därmed bara socker. När vi läste ingrediensförteckningen blev man stum, palmolja om än godkänd, aprikoskärnor, rismjöl, etanol, emulgeringsmedel, fuktighetsbevarande medel, konserveringsmedel och en massa, massa annat. Tänk det fanns inget i dem som påminde vare sig i konsistens eller smak om Mazariner. De kanske varit bättre om det funnits mandel i dem men man kan inte få allt.

Johannas fjällkrog

Etiketter

, , , , ,

Sitter man lite isolerad uppe i fjällen så får man anpassa sig. Aha säger någon är de ute o reser. Helt rätt vi är drygt 70 mil hemifrån hur har det gått till. Jo när det blev OK att resa inom landet om man är frisk, då passade vi på. Bilen var fulltankad så vi satte oss och hunden i den utanför vår bostad. Körde direkt till stugan med undantag för tre stopp vid skogskanter för rastning av hund och för att äta medhavd mat. Bensinen räcker ända till stugan, se där vi har inte sett/ träffat en enda person. Väl på plats bor närmaste granne 7 km bort och tillhör riskgruppen. Sannolikt är renarna de enda större levande varelser vi kommer att möta under tiden häruppe.

När det gäller inköp av varor så ringer vi och beställer sedan hämtar vi det på baksidan av affären, dörren där går direkt till kylrummet. Betalar via swish så ingen mänsklig kontakt där heller. Personligen tycker jag det är viktigt att följa de riktlinjer som råder och planerar man ordentligt så funkar det bra.

Ikväll blev jag dock sugen på pizza och som tur är finns det Johannas fjällkrog här. Det är ett yngre par som tog över den väl inarbetade campingen och restaurangen som då hette Idet. Johanna har lyckats väldigt bra, god mat och hela tiden nya saker på gång. En otroligt kreativ person.

Detta är dock baksidan av restaurangen som består av en gedigen träbyggnad med rustik inredning. Jag ringde och beställde varsin pizza åt oss. Nu är problemet att Rolf vill ha ananas o skinka på sin inget annat. Vi får se vad kartongerna innehåller?

Det blev en Båtas som tur var så var det skinka o ananas på den.

Storjola som är namnet på en plats vid vägens slut och som jag gärna besöker för det är så vackert där vid sjökanten. I det här fallet betyder Storjola pepparsalami, rödlök och ananas.

Kan tala om att det var mycket gott och vi blev väldigt mätta.

Som ni ser finns det Take away även här, under den lilla markisen i fönstret står det en påse med pizza när jag kommer fram. Betalningen som vanligt med swish och Johanna själv har respektfullt dragit sig tillbaka. underbart med personer som är serviceinriktade och tar ansvar.

Blå Längtan

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Blå Längtan är en bok skriven av Elisabet Nemert. Jag har läst många av hennes böcker och jag tycker samtliga är väldigt bra.

Det som jag tycker är lite unikt i hennes författarskap är bredden. Fast skulle du fråga mig om vad jag tycker om boken, Blå längtan. Ja då skulle jag antagligen svara att jag tycker att själva storyn är lite tunn. Det händer inte så mycket under de tjugofyra åren som boken handlar om. Men o vad jag gillar den.

Boken har egentligen bara två huvudpersoner fast visst finns det många mer inblandade i händelserna. Tiden det handlar om är 1950 – 1974. Men det som gör hennes böcker så bindande är hennes sätt att beskriva personerna i boken. Man har nästan en känsla av att de är bekanta. Boken har allt, lättsam att läsa, sorglig, spännande, en massa fakta och inte minst mycket livsvisdom. Denna bok kan man inte läsa utan att bli berörd.

Så skrev jag det händer inte så mycket. Nej kanske inte i de påhittade bitarna i boken men i faktadelarna. Det blev en historisk resa om vad som hände under dessa år. Jag börjar minnas mer och mer för varje kapitel. Vem minns inte Son My – massakern i Vietnam fruktansvärd och ofattbar händelse. Spår från Vietnamkriget fanns kvar när vi besökte landet för ett antal år sedan.

Några fler exempel av händelserna som är med i boken. Kriget i Biafra och allt det förde med sig, Nelson Mandela, mordet på Martin Luther King, Juri Gagarins med sin rymdfärd. Mordet på president Kennedy, Ikeas grundande och inte minst beskrivningen av Gustav von Rosen och hans imponerande arbete. Jag fick även kunskap om hur och av vem som organisationen Läkare utan gränser kom till.

Så med andra ord man blir väldigt berörd av denna bok och man ska komma ihåg att namn och händelser som beskrivs är sanna. Mycket livsvisdom att lära av. Den ger oss äldre en repetition av vad som hände under dessa år. Undrar om någon har lärt sig av erfarenheterna? Men en utmärkt bok till de yngre, här får man en välbehövlig kunskap och jag skall ge min bok till ett av mina barnbarn hon kommer att suga i sig.