Allt fungerar normalt igen, det vill säga, elen är åter, förutom lite microblinkningar i lamporna, internet OK och telefonen är pratbar igen, efter ett och ett halvt dygn. Ute är det plusgrader och grönt, skönt för alla djur i skogen. Fast det är klart, fästingarna kunde vi varit utan. Tog bort en på Bachus idag, 28:e december, lite konstigt är det i alla fall. Vi har myst med Vanna ett dygn, hon slappade mest framför datorn. Fick till och med fikat serverat på datorbordet.
Lite ovanligt önskemål kanske för en sexåring. Passionsfrukt, apelsinjuice, varm saftglögg med russin och minibitar rostat bröd. (Egentligen får man inte fika vid datorn, men undantags görs ibland). På eftermiddagen såg hon och jag en mysig lite julfilm, även hunden uppskattade den.
Tror han tänkte, får man inte jaga djur i skogen får man väl jaga ekorrar på TV i stället. 
Vanna som sett filmen en gång innan, tittade beundrande på granen emellanåt. I år fungerar postgången utmärkt eftersom det vare sig är halka eller snö. Reklamen bara hopar sig. Som om det inte vore nog med det, dräller det in en massa reklam via mailen, av tio mail är det minst nio reklam. Vad trött man blir på det, men det ingår väl när man använder tekniken allt mer, antar jag.
Nu skall det bli en promenad med hunden, eftersom han tydligt har markerat att han är uttråkad. Kanske blir det en fikastund med en väninna senare, för mig alltså.
Idag är det Värnlösa barns dag, före 2001 hette det Menlösa barns dag. Minns det tydligt, då de vuxna ofta sa: idag är det Menlösa barns dag och då skall ni vara tysta, för då har ni kola i munnen. Det var inte roligt alls. Värnlösa barns dag känns bättre, eftersom det är en dag då vi skall tänka på de barn runtom i världen som är värnlösa och i behov av hjälp. Ett bra nyårslöfte? Att ge lite mer till de behövande under kommande år.
