Idag har vi tagit en härlig promenad i en höstfager fjällnatur, att komma till stugan i södra lappland är nästan som att vara hemma. Hunden kanske tycker att det är bättre än hemma, då han får springa lös och jaga flugor och småfåglar. Hoppas han är lika ivrig nästa vecka då det är dags att jaga älg. Mot kvällningen kom det något blött uppifrån som jag tror kallas regn, tillräckligt för att jag skulle ha anledning att slå mig ner i en stol och läsa. Just nu är det en bok som heter, Nästan hemma.
Det är Jean Kwoks debutroman och den har givit henne en hel del priser, den är några år gammal och jag såg just i affären att den senaste upplagan har fått en ny omslagsbild.
Boken handlar om mor och dotter som passar på att emigrera från Hongkong innan det går över i kinesisk regi. De lever i slummen i Brooklyn och mamman arbetar på en fabrik där även dottern tillbringar kvällarna. Hur de än sliter får de knappt ihop så att de överlever. Dottern som heter Kimberly är väldigt begåvade och lyckas få stipendier för att kunna ta sig vidare i skolan. Boken är så bra men man måste ha förmåga att sätta sig in i hur det är för ett barn att komma till en annan kultur, i synnerhet i så väsenskilda länder som Kina och USA.
Naturligtvis beror mycket på att Jean Kwok själv kom till USA från Hongkong, därför kan hon med inlevelse berätta om detta. Detta är en bok som har allt, prövningar, försakelser, humor och svårigheter med ett nytt språk. boken är till hälften uppdiktad och till hälften en självbiografisk historia, det är det som gör den så gripande, läs den.