Nu har vi passerat en månad sedan julafton och det är bara elva kvar, kanske var det dumt att ta bort julsakerna när tiden går så fort. Men jag tyckte inte tiden gick så fort när jag gjorde förberedelsen till röntgenundersökningen igår. Den gick bra, men lite jobbigt var det allt. Eftersom jag inte ätit på två dygn var min tanke att jag skulle ha en riktig festmåltid när jag kom hem vid 18.00 tiden, men det blev äggröra och prinskorv, det smakade juvligt. Idag känns det väldigt skönt eftersom jag sov ganska länge, hunden och Rolf tassade tyst ut ur sovrummet och gick med kompisarna på jakt. Förra gången de var ute, sprang Bachus 17 kilometer, husse något mindre. Men då är de båda tysta och snälla hela dagen sedan. Jag skall snart på en födelsedagsuppvaktning och paketet är färdiginslaget.

Blev ganska snyggt om jag får säga det själv. Hoppas hon som får det tycker lika.

Igår kväll satt jag och zappade på TV:n, brukar annars vara Rolf som har monopol på det, på en kanal var det bara urgamla såpoperor. Har svårt förstå att de fortfarande är intressanta. Men det är klart 1937 började ju The Guiding Light, som dagligen kunde höras i amerikansk radio. Den flyttade 1952 till TV och lades ner 2009, efter att ha sänts i över 18 000 program. Då kanske 20-30 år gamla såpoperor inte är så gamla när man jämför. Böcker har inte samma hållbarhet och är roligast att läsa när de är aktuella. Eftersom jag nu läst klart Rudbergs, Två gånger är en vana (kan rekommenderas) skall jag börja på Korparna.

Fick den av min systerdotter i julklapp, hon brukar välja bra böcker, så den här skall bli spännande att läsa. Nu får jag ägna dagen åt lite nyttigheter, kanske baka några Finska pinnar och VU får ägna sig åt att leta ny partiordförande, alla har vi något.

Kinaresan del tolv under Fortsätt läs.

När frukosten var klar och vi till servitörernas förtjusning sovit klart runt bordet, var det dags att draga vidare. Den här dagen var helt avsatt till att se Peking till fots, samt shoppa lite. Det är mest stora företags-och bankhus, hotell m.m i centrum, men ändå trevligt att promenera på en del gator.

Som jag skrivit tidigare är det mycket träd på gatkanterna i Peking. På den vänstra bilden är Lotta på morgonpromenad, den högra bilden är tagen genom fönstret på taxin vi åkte när fötterna böjade ömma.

Vi letade efter en skoaffär vi läst om, lite knepig var den allt, låg på en liten tvärgata till parken och framför ingången hängde ett skynke. Skynket betydde inte att det var stängt, nej det var bara att traska in. Vi förstod inte vad skynket hade för funktion. Det fanns en skylt på ryska OTJNMA, ingen aning vad det stod för, men man kunde se en liten skylt med ”Beijing Auterlima Shoes Market så vi förstod att vi hittat till skoaffären. Inga större inköp gjordes och det var väl knappast värt besväret att gå dit. Det blev en taxi till Sidenmarknaden, som ligger i ett väldigt stort hus och med ett antal våningar. Stökigt och stojigt, med försäljare som kastade sig över oss när vi kom in. Man fick i princip pressa sig fram, vilket inte hjälpte, fick i stället en lång svans med säljare efter oss, alla ville ge oss bästa pris. Vi fick därför aldrig tillfälle att se mer än ett par våningar, sedan orkade varken vi eller våra öron med mera.

I samma hus finns ett litet matställe O`Briens som ligger vid ingången av sidenmarknaden och kan rekommenderas.

Vi åt någon form av rostade smörgåsar, portionen var något större än vi tänkt oss, Birgit ser lite betänksam ut över mängden. Men det löste sig, för efter ett tag när vi alla ätit oss nöjda, var det ändå en del kvar på våra tallrikar. Då kom det plötsligt fram en liten, äldre kinesiska och pekade på våra rester. Vår glade servitör nickade bifall åt att vi gav bort våra resterande smörgåsar, samt att hon fick deras tomflaskor. Det var länge sedan jag såg någon så glad över så lite. Tänkvärt. Naturligtvis ger sådant här ätande och drickande trängande behov, därför måste toalett uppsökas.

Det här gillar jag, en snabbvariant för de som har bråttom.

Detta promenerande tar ut sin rätt, därför blev det lite slappande på hotellet innan vi besökte kvällens begivenhet CHAOYANG THEATER.

Det får vi ta i avsnitt fjorton. Vill dock tillägga när det gäller sidenmarknaden, att när Lotta och jag var där sjutton år tidigare var det bara små stånd på en liten tvärgata. Peking går inte att känna igen i denna moderna variant.