Etiketter
Bromskogens Bachus, Bromskogens Bonzo, Bromskogens Passa, Wachtelutställning, Wery Good, Yxnerum
Är just hemkommen från utställningen av wachtelhundar som varit i Yxnerum. Matte är jättetrött, kall och frusen, vägrar skriva blogg så jag får göra det själv. Jag själv, är Bromskogens Bachus en ganska vacker hanhund på 17 månader om jag får säga det själv. Vi bodde på en skaplig konferensanläggning, det fanns runt 60 rum och i nästan varje rum bodde det en wachtelhund med uppassare. En del skapliga brudar faktiskt, jag fick inte gå ut ensam på kvällen, men jag kollade in dem genom fönstret.
Det hela startade ganska tidigt idag, så husse och jag fick stå i kö en stund, men det var inget mot dem som kom senare. Oj, oj, det var 184 hundar med i tävlingen, så jag var inställd på att det skulle ta tid.
Här står jag och väntar på min nummerlapp, strax bakom står två ljusbruna tikar men jag vänder ryggen till, det kommer fler.
Det syns knappt men det är jag och husse som står i mitten på kortet ovan. Till höger står Petra Jansson med min brosa Bonzo. För att markera att jag inte bryr mig om vem som är bäst, har jag lagt mig ner en stund, se nedan.
När han inte märker det kollar jag in honom , alltid kan man lära sig något.
Jaha, så har dom bytt ut en domare i sista stund, skulle varit en kvinna och nu blev det en manlig. Synd för jag går bättre hem hos kvinnor än hos män. Dessutom var den här lite äldre, hade jag vetat det skulle matte fått ha gått med mig. Hur det gick på denna rundan? Jag fick Wery Good, inte dåligt tyckte matte o husse, OK det är ju en bedömning som bara ges till en hund med mycket god klass, so what.
Välskuret huvud med korrekt uttryck, bra hals och stark benstomme. Normala vinklar fram och bra bak samt fina tassar. Därtill en bra steglängd och fin pälskvalité var en del av de omdöme jag fick skriftligt. Någon större utvärdering gjordes inte av husse, förutom att de sa att husse gjorde en bra presentation. Personligen tyckte jag han skulle haft mer spänst i stegen.
När vi gjort den personliga/hundliga biten ville ”morsan” att vi fyra syskon som var där, skulle vara med henne på en annan tävling. Vi är egentligen tio syskon men alla var inte där. Den tävlingen gällde bästa avelsklass. Eftersom vi har Bromskogens Passa till mamma och hennes goda gener verkar ha fördelats jämt över oss alla var ju utgången given. Det blev en förstaprisplacering.
Här är ett foto som togs strax efter att mamma Passa fått sitt förstapris, samt hederspris och vi barn var naturligtvis stolta. Hörde att domaren sa att vi hade fina anlag. Nu började jag längta hem, det frestar på att nosa runt efter 185 hundar, är man sedan en hanhund som jag, skall man ju dessutom markera revir överallt. Hur mycket jag än drack räckte det inte till. I alla fall, Bromskogens kennel tävlade även i bästa uppfödarklass.
Där kom de tvåa, jag tyckte inte det var så konstigt eftersom våra hussar och en matte var upptagna med att titta på annat. De verkade inte ha koll på var själva tävlingen var, vi syskon började krokna, men en andra plats är inte dum den heller.
Jag var slut efter denna intensiva helg och ville bara hem, matte var trött o frusen (hon pallar inte lite småregn), husse såg lite grinig ut kanske berodde det på att han fått punktering på bilen.
Detta var en ny erfarenhet för mig och när vi åkte hem genom denna vackra allé, ja då sov jag redan. I morgon får hon skriva själv.


