Etiketter
30 april 1975, Återföreningens Palats, Dinh Thống Nhất, Dinh Độc Lập, Franska ambassaden i Saigon., Independence Palace, Ngo Dinh Diems, Ngo Viet, Norodom Palace, Reunification Palace
Independence Palace, på vietnamesiska Dinh Độc Lập men kallas allmänt för Återföreningens Palats eller Presidentpalatset, ett besök här är ett ”måste” på göra- listan. Numera lär palatset visst heta Reunification Palace på vietnamesiska Dinh Thống Nhất.
1868 byggdes ett residens här för den franske generalguvernören över Cochinchina. Residenset utvidgades successivt och blev sen kallat Norodom Palace.
Ett vackert palats i bästa franska rokokostil.
När fransmännen sedan lämnade Vietnam blev palatset den sydvietnamesiske presidenten Ngo Dinh Diems residens. Diem var född 1901 i Hue och dog 1963, han var Sydvietnams förste president 1955 – 1963 och var väldigt illa omtyckt. Hans eget flygvapen bombade palatset i ett försök att mörda honom. Han överlevde och gav order om att ett nytt palats skulle byggas. Detta palats skulle även innehålla ett ordentligt skyddsrum.
Presidenten blev sedan mördad av sina egna 1963, även om åsikterna går i sär om vem som beordade statskuppen i vilken han dog. Det nya palatset blev klart 1966 och den dåvarande sydvietnamesiske presidenten flyttade då in där.
Nu var byggnaden uppförd igen med en typisk 60-tals arkitektur, men även nu hade fransmännen ett finger med i spelet. Palatset är nämligen ritat av Ngo Viet, en vietnamesisk arkitekt som skolades i Paris. Han har även ritat Franska ambassaden i Saigon.
Den här bilden är tagen från taket på byggnaden, här ser man entrén samt den vackra fontänen som står framför huvudingången. Det var på denna sidan av huset och från gatan som syns i bakgrunden som den sovjetbyggda stridsvagnen körde genom grinden den 30 april 1975. Stridsvagnen syns i vänstra hörnet längst upp på bilden nedan. Detta blev det som markerade slutet på kriget. Återföreningens palats har lämnats i stort sett orört, fler och fler rum visas för besökare. Jag såg mycket mera av insidans alla vackra rum nu, än för tretton år sedan. Att gå runt i detta hus är som att stiga in i en krigsfilm och man behöver garanterat en halv dag på sig. I morgon tittar vi in i själva byggnaden.
