Dags för den årliga kontrollen hos tandläkaren. Vaknar med en nervös känsla i magen och känner mig orolig, kommer på att det är idag det skall ske. Varenda tand skall avsynas och gås igenom.

Läste någonstans att forskare vid Sahlgrenska Akademin hade gjort en studie på tandvårdsrädsla, den gjordes någon gång i början av 2012. Bland annat fick man fram hur de som är tandvårdsrädda tänker. Det var bland annat dessa fem kriterier. (Stycket nedan är taget direkt från rapporten).

Egna utfästelser för att stå ut (till exempel ”Intalar mig att vara stark nog
att hålla ut trots rädslan”)
• Självdistraktion (”Räknar siffror, gnolar på
en melodi eller löser tankeproblem tyst för mig själv för att hålla tankarna
borta från behandlingen”)
• Distansering (”Tänker jag att det som känns
smärtsamt känns som något annat, till exempel en domning”)
• Bön (”Ber en bön
att behandlingen snart ska vara över”)
• Optimism (”Försöker tänka mig framåt
i tiden, hur det kommer att kännas när behandlingen är över”)

Visst känner jag igen alltihop, speciellt bönen samt att jag går igenom varenda dikt jag kan utantill. Skänker samtidigt en snäll tanke till den gamla skolan, vilken tvingade oss att lära psalmer och dikter utantill. Det har jag haft stor nytta av vid sådana här tillfällen.

Idag önskar jag nästan att jag varit vår hund, hans tänder ser oförskämt friska och starka ut. Där behövs det ingen tandläkare än alla fall. Tilläggas bör att min tandläkare är väldigt trevlig och mycket observant på att det inte skall göra ont, så det är inte henne utan hennes yrke jag inte gillar.