Barnbarn är livets efterrätt är ett uttryck man ofta hör. Med tanke på hur mycket jag hör mina jämnåriga vänner (inklusive mig själv) prata om barnbarn verkar efterrätt var det enda som står på menyn just nu. Då borde väl föräldrarna vara huvudrätt och mor-och farföräldrar en slags förrätt. Enligt en del artiklar och även statistik verkar det som att man ofta hoppar över varmrätten. Fast det stämmer inte föräldrar har mer tid för sina barn idag än vad 40-talisterna hade.

I vilket fall ser man fler från den äldre generationen som hämtar på dagis eller skolan. Fler äldre har bråttom hem från träffen med sina vänner, de måsta hämta barnbarn. Det är även svårt att boka in middagar, helger numera eftersom barnbarnen redan bokat in dessa.

Aldrig förr har det förekommit att så stor procent med fyra generationer är vid liv, mina barnbarn har mamma, morfar och morfars far och mor. Ja de har naturligtvis fler släktingar men just dessa utgör fyra generationer. I gamla tiders storfamiljer var ofta den äldsta generationen borta när barnbarnen föddes. Om det stämmer har lär levnadsåldern i Sverige under 1900-talet ökat med nästan 30% (källa SvD) inte dåligt.

Ej heller har närheten mellan den yngsta och äldsta generationen varit så stark som nu, därmed har även ensamheten minskat för många. Att få deltaga i barnbarnens vardag är naturligtvis en gåva man får vara rädd om. Så i morgon blir det en fyra dagars resa för Rolf och mig tillsammans med två efterrätter. De små älvorna på bild.