Vi har tjuvstartat lite med julpyntningen i år, det känns väldigt bra att slippa stressa men jag misstänker ändå att det blir så dagen innan julafton i alla fall. Alla julklappar är inköpta och kakbaket får bli lite mindre i år. Det som redan nu har fått komma fram är två julprydnader som jag är väldigt förtjust i. Det första är ett julträd från Blekinge, en present från mina vänner/grannar för nitton år sedan.

Julträd var väldigt vanliga i södra Sverige under 1800-talet men ingen verkar kunna berätta om när man började använda dem. Vanligast förekommande var de i Blekinge, Skåne, Halland och södra delen av Småland. Det sägs dock att de julträd som fanns i Blekinge var de överdådigaste och ingen kan väl säga annat än att de är vackra.

Den andra julprydnaden är ett trearmat ljus vilket jag inte har kunnat förmå mig att tända. Det är stöpt av äkta stearin, förr använde man talg från djuren, oftast fårtalg för att göra ljus av men fullt så gammalt är det inte. Det här med att stöpa ljus själv är inte så lätt som man tror och då tänker jag inte på själva proceduren utan allt runt omkring.

Det är viktigt att man inte fäller tårar under ljusstöpningen för då blir ljuset ”rinnigt” så nu vet ni orsaken till det. Det trearmade ljuset var en symbol för Guds treenighet men vill man göra det mer familjärt gör man det med så många armar som familjen består av. Kan bli svårt för sonhustrun som då måste göra ett ljus med sex armar. Några tillfällen har jag varit med om att stöpa ljus till julen men numera är det nog inte i många hem det sker. Synd för det var både roligt och en utmaning.