Tiden bara rinner iväg och plötsligt inser man att idag är det 1:a advent. Har inte engagerat mig så mycket inför detta men plötsligt fick jag bråttom. Traditioner är till för att följas.

Sedan tänker jag på sångtexten: Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent.

I år önskar vi nog mer än nånsin att det var så men tyvärr verkar våld och elände bara eskalerar runt om i världen. Kanske är det ändå så att för oss som fortfarande kan njuta av värme och mat ska göra det eftersom vi inte vet hur morgondagen blir.

Jag imponeras av allt det arbete som sker i det tysta. Hur många vet att det finns en sida på Facebook som heter Handarbeta för välgörenhet? Jag imponeras varje gång jag tittar in på den sidan. Det stickas tröjor o mössor till barn i Rumänien, strumpor till soldater i Ukraina, små mössor till för tidigt födda barn i Afrika, gosedjur till små barn som har det svårt osv. Det är inte enstaka, det är mängder. En dam hade stickat 40 koftor svårt att fatta men det känns bra. Titta gärna in på den sidan kanske kan du också bidra med något.

Nu börjar det gå mot kvällen och hunden är ute på promenad medan jag njuter av en brasa i öppna spisen. Allt medan kylan tränger sig på runt husknuten.