Idag har världen tagit farväl av en av historiens mest kända män, ingen kunde väl ana för 60 – 70 år sedan att Nelson Mandela skulle nå dessa höjder. En fantastisk man som osjälviskt har kämpat för frihet och rättvisa i världen. Om man tänker på att en enda man har nått ett sådant fantastiskt resultat, hur skulle då inte världen sett ut om det funnits bara 3-4 likadana personer till. Ett storslaget farväl till en storslagen man har det varit i Johannesburg idag men också en dag av sorg.

Denna dag sammanföll med en annan uppmärksammad dag, nämligen utdelningen av Nobelpriset vilket får ses som en glädjens dag.

Eftersom Alice Munro inte kunde deltaga (men ersattes av sin dotter) blev det enbart herrar i svarta frackar och blanka svarta skor. Var det lackskor? Om jag inte har fel skall det vara lackskor till frack. Det har med andra ord varit en dag med såväl glädje som sorg, den skall nu avslutas för min del framför TV-n. Antar att Nobelfestens meny kommer att vara ett samtalsämne några dagar framöver så det är bäst att vara uppdaterad. Barnbarnet sa att förrätten bestod av någon liten grej av rävblod men det låter inte så trovärdigt.