Ibland händer det saker i livet som gör att tiden helt står stilla och ibland önskar man att det var så. För en månad sedan fick jag beskedet om att min systerson helt hastigt hade lämnat oss. Det var väldigt svårt att ta in och även om tiden gick hade jag inte riktigt fattat det, hur kan någon som fortfarande är ung och ska ha hela livet framför sig bara vara borta? Det har varit några veckor med mycket tårar och saknad och idag kom dagen som jag inte ville vara med om. En begravning blir så slutgiltig, men det var dags att ta avsked.

En fin ceremoni i Stillhetens kapell med fantastisk stämningsfull sång av Thomas Cervin som solist. Han sjöng bland annat Amazing Grace, Flyttfåglarna och Cornelis Vreeswijks, En stund på jorden. Han tolkade dem så vackert och ackompanjerade sig själv med gitarr och munspel. Kantor var Gunnar Englund även han en skicklig musikant, han spelade bland annat Koppången och Fly mee to the moon på orgel. Som officiant hade vi Peter Nordgren och jag måste säga att det var längesedan jag hörde någon hålla ett så vackert och personligt tal vid ett sådant här tillfälle.

Vackra blommor men även många gåvor till hjärnfonden som var ett önskemål.

Moster och kusiner från USA sände en hälsning.

Dan har funnits så nära vår familj under hela sin uppväxt så han kändes som ”barn i huset” han kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Och det kommer att bli många tårar framöver för det har blivit ett stort tomrum.

Så liten plats en människa
tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.