En bortglömd sevärdhet i Varberg är det gamla sanatoriet som ligger vid Apelviken, ja låg, är väl rätt benämning för sanatoriet lades ner 1985. Numera rymmer byggnaderna en flott spa-anläggning, restaurang, bostadsrättslägenheter, ja massor av olika verksamheter.

1904 grundades sanatoriet av en läkare i Varberg, nämligen Johan Almer. Han var övertygad om att den friska havsluften var välgörande för barn som led av tuberkulos.

Byggnaden var dock inte så stor och pampig på den tiden, som den är på bilden ovan. När det startades 1904 fanns det bara en liten träbyggnad med plats för cirka 20 barn, det ökade succesivt och 1924 vårdades 1 039 personer.

I anslutning till sanatoriet fanns det en liten kyrkogård med ett litet kapell, vilket byggdes 1927, det invigdes samtidigt som sjukhusets grundare gravsattes. Där ligger mestadels barn och unga begravda, detta på grund av att deras anhöriga saknade ekonomiska möjligheter att ta hem dem. Dessa begravningar bekostades av sanatoriet och det är därför de alla har likadana små gravstenar.

Man kan inte låta bli att känna en viss sorgsenhet när man går runt och läser på de olika stenarna. Små barn, långt hemifrån och antagligen väldigt ensamma, vad deras föräldrar kände kan man bara ana. På denna lilla kyrkogård finns även ett stort monument upprest på doktor Almers gravplats, på detta kan man läsa mycket om historien kring Apelvikens sanatorium.

I kapellet ligger det en gästbok i vilken man kan skriva en hälsning från sitt besök. När jag var där i veckan, såg jag att det faktiskt finns många nu levande släktingar från olika delar av Sverige, som besöker/vårdar sina anhörigas vilorum.

Idag är Sjukhuset en vacker, livlig plats full med olika verksamheter och på dess södra sida finns nu en stor campingplats. Sommartid är det ett brus av olika språk som susar genom luften och det märks att turisterna trivs nära havet. Jag tror Dr Almer, en man som gav mycket av sig själv, skulle ha uppskattat även detta.