Det är kanske tur att man inte hinner åka runt i alla små samhällen i Sverige, då skulle man aldrig få tillfälle att vara hemma. Börjar man forska i en bygds historia kan man hålla på hur länge som helst. Förutom att det är intressant så lär man sig en hel del. Jag har hört talas om denne lille man för många år sedan och nu fick jag tillfälle att se honom på foto, dessutom i naturlig storlek.

Magnus Vigilius Fjällström även kallad Lill-Månke var same och föddes 13 januari 1856 i Marsfjäll. Om Lill-Månke kan man läsa i många böcker, det verkade vara en flitens man för han förvärvade många renar och mycket mark. Gifte sig tre gånger och fick tolv barn. På gamla dar flyttade han till ålderdomshemmet i Dorotea och dog så småningom 1940.

Det finns några böcker av Bruno Kämpe, bland annat Barfotabarn och Vandra med Vinden som jag har läst. De handlar om ”nybyggarna” som kom vandrande upp till de här trakterna och satte ner sina bopålar. Väldigt intressant läsning och kan väl påminna lite om de strapatser som nybyggarna i USA var med om.

I Risbäck finns även en byggnad som tidigare fungerat som skolhem. Här handlar det inte om fina internatskolor utan om ett internat där de skolelever som inte kunde åka hem på dagarna fick bo. Måndag till och med lördag och det ville till att man inte blev sjuk under veckan för då kunde man få vara där två veckor i sträck. Stackars småskoleelever som fick vara hemifrån mer tid än de tillbragte med sina föräldrar per år.

Risbäcks skolhem är stort och pampigt, såväl fram som baksida är imponerande och vackert i solljuset. Skolhemmet var i bruk mellan 1929 – 1963 och hade 40 boendeplatser, det har varit många barn som gått ut och in genom de dörrarna.

Någon har räknat ut att det handlar om 1 400 barnår (är de längre än vuxna?). Nu håller byggnaden på att renoveras för att bli turistboende vilket den bör passa perfekt till.

Kan inte låta bli att visa skafferiet, dit skulle jag inte vilja gå när det blir mörkt.