Just nu läser jag en bok som jag länge letat efter ”Kommunchefen som försvann bland murklorna”. En historia som utspelar sig i Sollefteå, författare är Rune Edström som själv har erfarenhet från arbete och uppdrag i kommunen.

Han hade länge funderat på att skriva en bok och när han läste ”Hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster” kände han att nu var tiden inne. Den här boken om kommunchefen är fylld med humor och man kan känna igen sig i mycket, kan tänka att humor är en stor tillgång vid skrivandet.

Skall man däremot skriva spännande böcker bör man väl ha mer anlag för dramatik, det gäller ju att öka spänningen allteftersom. Ibland får jag små meddelande på sms eller messenger av vårt äldsta barnbarn och hon kan jag lova har anlag för dramatik. Oräkneliga är de gånger vi skrattat åt hennes meddelande eller hennes blogg som hon skrev på sin asienturné. Om jag skrivit ner alla kunde jag gett ut en bok nu hoppas jag att hon gör det. Vad sägs om gårdagskvällens kommunikation. Plötsligt står det bara.

Det här är slutet. Oj tänker jag vad har hänt. Sedan kommer det, Låg livlös på sängen när jag kom in på mitt rum. Min tanke, har det hänt någon av hennes kurskamrater något, så jag skrev vem, vad har hänt? Svar Min bästa vän. Oj då var det Helena frågar jag?  Svar Nej. Vem var det då? Min Ipad.

Med andra ord en katastrof, nu har Ipaden blivit människans bästa vän förut var det hunden. Så världen har blivit, det är för mycket för en gammal farmor, jag lugnar ner mig ett tag och spelar Candy Crasch på plattan i stället.