Det kan inte hjälpas, även om jag bestämt mig för att njuta av det positiva här i livet, så händer detta. Jag blir bara så f…. förargad, när jag läser i tidningar, lyssnar på radio eller ser på TV. Detta för att jag tredje dagen i sträck hör och ser om bilbränder, våld med mera i Husby. Anledningen lär vara att ungdomarna känner sig utanför, otrygga och ser det mesta som lönlöst. Ni får ursäkta mig men jag har varit i länder där man kämpar för att hitta mat för dagen, jag har sett vad krigen har gjort på en del platser. Vi har sett effekter från jordbävningar, tsunami, orkaner, krig och våld. Sedan skall vi inte tala om hur våra förfäder här i landet har kämpat och arbetat för att skapa ett välstånd åt de som kommer efter. Det finns människor som skulle gråta av tacksamhet för att ha det som vi, ingen i Sverige behöver frysa, gå hungriga eller känna sig otrygga.

Nej som mitt barnbarn sa för ett tag sedan, ”vad sägs om uppfostran”? Ibland kan en smula tacksamhet vara på sin plats men framförallt, respekt. Respekt för andra människors egendom, respekt för andra människor så att de vågar röra sig fritt, respekt för att få leva i ett demokratiskt land.

Sedan säger jag bara, inget arbete, ingen sysselsättning, det har jag respekt för men dessa tilltag fyller inte på meritlistan i positiv riktning. Skärpning säger jag bara och till dessa ungdomars föräldrar, ta ert ansvar.

Vi kanske kan lära av djuren, det här fågelparet kämpar på för att det skall kläckas små fågelungar vilka kanske kommer åter till oss nästa sommar. Hur många det blir vet vi inte men jag tippar på fem vi får väl se, idag har det i alla fall kommit ytterligare ett.