Nyfikenhet är inget vackert drag ändå drabbas vi av den under stundom. Jag drabbades av den när jag fick höra att min systerdotter hade köpt ett nytt hus. Själv var jag mer än nöjd med hennes förra (se nedan).

    Direkt jag fick höra att hon köpt ett nytt sa jag, det måste jag se och bokade flygbiljett. För några dagar sedan visade jag hennes ”weekendhus” på bloggen här kommer hennes ”daglighus”.

Det är lite svårt att få med det på en bild men detta är framsidan och här nedan en bild av huset lite från sidan.

På baksidan av huset slutar tomten med en brygga för båt och vattenscooter mot Arlingtonsjön. På andra sidan sjön ser man silhuetten av Fort Worth. När jag var nere vid sjön upptäckte jag att jag inte var ensam, massor av små genomskinliga myror kröp på men fot. Inte nog med det, de rackarna bet mig och ordentligt bet dom. Fire ants hette de och nog brändes de alltid. Vissa saker är jag tacksam för att vi inte har härhemma.

Tar man bilden lite från ovan ser man poolen samt ”poolhuset”. Lite kul är det, poolhuset är i storlek av vår grannes villa, (vi har ju bara enplanshus). Nog är det sant som det sägs, everything is bigger in Texas.

Här syns poolhuset från sjösidan, som gjort för lite härliga parties vid poolkanten.

En liten bild på den ena entrén taget från andra våningen.

Tog en liten bild från en kant av köket, naturligtvis finns det ett härligt nybyggt kök även i poolhuset.

Slutligen en bild på ett av vardagsrummen, kan naturligtvis inte lägga ut en massa bilder från insidan. Det är ju trots allt ett privathem, jag trivdes bra där och hotade henne med att nästa gång stannar jag några månader eller så. Bör nog inte göra allvar av hotet eftersom hon är så snäll att jag tror det vore möjligt.Ett härligt hus var det i alla fall och när jag först såg grannens hus trodde jag det var ett större bibliotek eller så.