Så var det dags att väcka liv i bloggen igen, får säga som de sa i ett TV-program för längesedan ”Det är mycke nu”. Eller snarare har varit. Det blev vare sig äpplen eller vinbär i trädgården i år men efter vad jag förstått så var vi inte ensamma om detta. När vi kom till Lappland var hjortronplockningen över, tillgången på hjortron lär ha varit god. Som tur var fick lite av snälla grannar. Det som gav en bra skörd var vindruvor.

Vi har en estnisk blå druva, den har en stor kärna och lite beskt skal men själva fruktköttet är sött. Som synes så blev det en del men vad göra med dem? Tidigare har jag pressat druvorna och gjort juice men nu ville jag göra något annat. Om jag haft en trätunna kunde jag kanske trampat runt i den och gjort vin. Antagligen skulle ingen vilja dricka det i synnerhet inte om de kollat mina fötter.

Visst ser de fina ut och eftersom de har fått sitta kvar på sina grenar tills nu har kylan gjort att de blivit lite extra söta.

Letade runt på nätet och hittade ett recept på blå vindruvssaft. Det var mycket enkelt, druvor, vatten, socker och citron inga konserveringsmedel av något slag. Har fryst den och här syns en av flaskorna, perfekt att ta upp en kall vinterdag. Då kan man drömma om gröna löv, sol och kvittrande fåglar medan man dricker sitt glas av naturens nektar.

Mina fuxior har fått flytta inomhus idag och vi får se om den kommer igen nästa sommar. Varje vinter vissnar den ner i garaget och får i nåder några droppar vatten av Rolf ibland. När solen börjar titta fram sätter han ut de tunna rangliga plantorna i friska luften och ger dem mer vatten ingen näring för det glömmer vi. Efter ett tag ser de ut så här, fråga mig inte hur det går till men visst är de präktiga och jag tror de har runt 15 år på nacken.

Avslutar med helgens dessert, hembakta rånkorgar, vaniljglass med hemkokt hjortronsylt, garnerat med chokladsås, jordgubbe och grädde smaksatt med lakrits. Helt OK.