Ja nu finns det ingen återvändo, det nya året har startat och det är bara 363 dagar kvar till nästa nyårsafton. Med tanke på hur fort tiden går är det knappt lönt att lägga undan julprydnaderna. Det gör jag i alla fall inte förrän efter Trettonhelgen, lite julmys skall det vara kvar. Idag har Rolf och jag ätit lutfisk och det var faktiskt premiär för denna julhelgen. Skall man vara korrekt skall den ätas på lutfiskens dag som infaller på fredagen före Alla Helgons dag, så vi var lite sena med andra ord. Gott var det och trevligt var det.

Lutfisk är oftast gjord av Sej eller Långa vilka torkats för att sedan blötläggas och mjukna i lut och vatten. Ett sätt att bevara fisken länge som härstammar från medeltiden. Den allra äldsta anteckning om lutfisk är av biskop Hans Brask (1464 – 1538) och om den stämmer lär han ha festat på lutfisk tillsammans med mandel, russin och ärtor under fastetiden. Antar att han inte garderade sig med ”härtill är jag nödd och tvungen” då. Den här torkad fisken lär ha varit en av de mest populäraste festmaten i Sverige i över 500 år och då åt man det naturligtvis året om. I Skåne fanns den som en stående rätt på alla bondbröllop och serverades varje dag under de flera dagar långa bröllopen.

Tur att den traditionen är borta för det är just till jul man känner att den smakar som bäst. Ibland undrar jag hur länge de här gamla traditionerna kommer att hålla i sig, har en känsla av att de yngre inte hyser samma förtjusning som jag gör till denna fiskrätt.

Sonen med familj är just nu i Thailand och visst äter de havets läckerhet med lite annorlunda ser det ut på köskbänken när middagen i går skulle tillredas.