Själv tillhör jag kategorin ”Hellre äter jag själv än jag ser mina barn svälta”, vilket dessvärre visar sig tydligt när jag ser mig i helfigursspegel. Det är svårt när man tycker om god mat att äta förnuftigt, det är ännu svårare när man gillar att laga mat. Julens kakbakning fungerar som rena terapin i julstressen, det vore väl bra om jag inte provsmakade allt. Till för några år sedan ville jag alltid ha de gamla traditionella kakorna, det vill säga de som bakades hemma när jag var liten. Numera villl jag gärna prova lite nytt till allas glädje här hemma, igår blev det Napolenohattar (får man kalla dem för det?).

Receptet tog jag från tidningen ”Hembakat” vilken jag nämnt tidigare, de blev förförande goda.

Risken är väl att de göms längst bak i skåpet så att jag kan ta en då och då utan att det märks. Tack och lov är jag inte ensam här i huset när det gäller detta matintresse, det delas av vår hund.

Varje morgon runt klockan sex, vill vår något korpulenta katt ha sin frukost serverad, vilket han får. Troget väntande varje dag, ligger hunden bredvid, ivrig att i nåder få slicka av kattens matskål. Fast det är klart ”små smulor är också bröd”.