Idag är det internationella kvinnodagen och jag har fått kaffebricka serverad på sängen och därtill kom hunden med dagstidningen lagom blöt. Detta eftersom han har den i munnen tappert bärande från brevlådan och in i sovrummet. Nu har ju detta inte något med dagens benämning att göra eftersom jag får det i princip varje dag.

Vad dagen vill framföra för budskap har vi hört och läst i media av olika slag hela dagen. Men på något vis knyter den an lite grand till det jag började med att skriva, det blir mer firande för varje år i stil med Mors dag osv. Det politiska budskapet blir mindre och mindre syn/hörbart. Det är väl snart dags att utöka det till att bli en internationella kvinnoveckan för att så småningom fasa ut det helt. En dröm naturligtvis med tanke på hur man ser och behandlar kvinnor i en del länder. En otrolig okunskap råder i världen och det är som Ingemar Stenmark sa ”Inte lätt o förklar för de som int begrip”.

Nu har jag i alla fall bevisat att kvinnor kan göra fyra saker samtidigt. 1 Lyssna på en bok i utehörlurar.

2 När jag är ute o går (motion). 3 Rastar hunden samtidigt. 4 Själen får sitt genom att beundra den vackra naturen. Inte dåligt.

Vad lämpar sig bättre att skriva om en dag som den här än boken; Vi kom över havet av Julie Otsuka. En fantastiskt vacker och välskriven men gripande roman – läs den.

Boken som berättar om en mörk sida i USA:s historia, det var runt 1920 som japanska amerikaner skickade efter japanska unga flickor som (kallades postorderbrudarna) för att gifta sig med dem. De hade sänt foton av sig själva som unga och tilldragande män. I själva verket stod det en grupp äldre, slitna och fattiga män vid kajen när båten anlände. Det blev ett tufft och hårt liv för dessa kvinnor och inte blev det bättre när USA efter Pearl Harbor attacken lät deportera över 110 000 japanska män och deras kvinnor och barn deporterades ut i Utah-öknen.