När man har besökt KGB-muséet befinner man sig inte långt från ”Green house”. Det är ett litet muséum som visar lite av hur det var att leva i Vilnius när man var av judisk härkomst. Att även Vilnius har varit en plats med en grym judisk historia var faktiskt ganska okänt för mig.

Det var när jag sökte efter någon form av turistinformation om staden jag hittade boken, Vilnius – ett förlorat Jerusalem. Den innehåller berättelser från förintelsen i Litauen, från de som varit med eller haft anhöriga i Litauen och boken är skriven av Björn Moback. När man läst den ser man på stadens byggnader och omgivning på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kan tänka mig att bokens namn kan ha något att göra med att Napoleon kallade Vilnius för ”Jerusalem of the North”. Här fanns ett av Europas mest prominenta samhällen fram till andra världskriget.

Varför det heter Green house får sin tydliga förklaring när men se det gröna lilla trähuset beläget på en liten höjd.

Huset var inte helt lätt att hitta där det låg inklämt bland en massa andra byggnader, men till slut tog vi oss ändå dit. Gatan, Pamenkalnio g 12 finns ju trots allt med på kartan.

Vi gick uppför den lilla trappan och in genom den enkla lilla trädörren, innanför finns det dokument, fotografier, skrifter, nedtecknade vittnesmål. Att gå runt och se på dessa familjefotografier, släktfoton med mera är inte helt lätt. Även ögon på ett foto kan förmedla ett budskap. Alla barnfotografier är svåra att se på när man vet vad som senare hände. När man går runt och betraktar dessa bilder är det väldigt svårt att förstå hur människor kan vara så grymma. Men det är viktig att allt som går att bevara verkligen görs, detta är historia som aldrig får glömmas.

Utanför står det ett minnesmonument men tyvärr vet jag inte hur dess symbolik skall tydas. Besöket på KGB-museet och Green house tog vi början av besöket av den anledningen att vi visste att det skulle vara tunga besök som behövde tid för att kunna smältas och förstås. Man bör dock inte missa dem när man besöker Vilnius.