Nu kan man ju undra om förkylningen har gjort mig snurrig, vi går ju faktiskt mot ljusare tider inte bakåt i tiden. Men jag är inte helt fel ute för den andra februari kallas faktiskt för ”lilla julafton”. Vi är nog mera vana vid att det är dagen före julafton som kallas för lilla julafton. Och det är rätt det också, det är faktiskt en blekingsk/skånsk tradition som från början kom från Karlskrona vilket är min födelsestad. Första gången man använde denna benämning var år 1775.

Idag är det i alla fall Kyndelsmässodagen, namnet förbryllade mig lite i morse, vi brukar nämligen lösa namnsdagskrysset när vi dricker vårt morgonkaffe. Idag verkade det vara ett väldigt långt namn, hela sjutton bokstäver vilket inte är så vanligt när det gäller svenska namn. Såvida det inte är dubbelnamn förstås. Anledningen till det var att det inte var något personnamn.

Var naturligtvis tvungen att kolla upp varför det heter Kyndelsmäss och det visade sig att det härstammar från 300-talet i östra Europa och i väst från 600-talet. Det finns många tolkningar kring detta men de vanligaste är Jungfru Marie kyrkogångsdag och Herrens frambärande. I England är Candelaria och då Kyndel är ett svenskt namn för ljus, så blev det kyndelsmässodagen från den gamla traditionen att fira ljusfest denna dag.

Risken med att vara nyfiken är att när man skall berätta det vidare kan det bli en hel uppsats vilket var risken idag. Rolf har tänt brasan i öppna spisen och tänt fem ljus på matbordet så vi firar i alla fall med ”Kyndel”. Förkylningen börjar ge sig så även jag går mot ljusare tider.