Är man i Åmål och ser hur vackert det ligger vid Vänerns strand ja då vill man självklart se mera vatten. Vad är då lämpligare än att ta sig till Västkusten. Eftersom Ina hade tre dagar ledigt hängde hon med på en campingtur dit. Vi ställde husvagnen på Åleröds camping som är beläget bara 2,5 km från Fjällbacka.

Det visade sig vara ett perfekt ställe, fint grönområde, bra serviceanläggningar och väldigt lugnt o trevligt. Efter att ha kollat ut från dörren fick området OK även från hunden, så här stannade vi ett par nätter.

Då vädret var vackert passade vi på att ganska omgående ta en sväng in till centrum. Jag hade aldrig varit i Fjällbacka förut och blev förvånad över hur litet det var. Jag vet att Fjällbacka är ett litet fiskeläge och ligger längst ut i kustbandet. Orten  härstammar från 1600-talert så det har några år på nacken och därmed finns det naturligtvis hur mycket historia som helst kring den. I princip är det halva gågatan som syns i bild och det är den som är stadskärnan.

Här ser man kyrkan mitt i byn, stadskärnan kring den och alla båtar i hamnen. I mitt tycke alldeles för mycket turister, främst från båtarna förstås. Får man säga att de uppträdde lite snobbigt, säger bara stackars fjällbackabor. Det fanns ju bara turistshoppar, märkesshoppar och restauranger. Var köper de bofasta sin mat och sina kläder?? Måste finnas några affärer någonstans eller åker de till Göteborg.

Vi såg i alla fall det allra äldsta bevarade huset i Fjällbacka, kul att de låter det finnas kvar. Lite snett och med en fin liten gränd till vänster.

Vid Kungsklyftan, ni vet den där man spelade in filmen Ronja Rövardotter och som ligger i Vetterberget. Berget delar sig i mitten och kallas för stora och lilla Vetterberget och där mitt i ”gången” har ett klippblock fastnat och bildar ett tak. Namnet Kungsklyftan har det fått efter Kung Oscar II som satte sin namnteckning på en bergvägg där. I Fjällbacka vistades gärna Ingrid Bergman när hon var i Sverige. Det finns en staty av henne samt lite informationsskärmar om hennes liv placerade strax utanför Kungsklyftan.

Kan säga att jag gjorde sällskap med Ina för att se denna klyfta från insidan men efter att antal trätrappor stannade jag kvar på darrande ben och väntade på att hon skulle komma tillbaka från sin tur. Då hade jag inte kommit i närheten av ingången men ibland får man avstå.De här husen skulle jag inte vilja bo i, tänk när det stormar eller snöar, hujedamej. De har varit tvungna att stötta berget med betongpelare, hur säkert är det.

Mat måste man ha och vi hittade en bra restaurang som även hade uteservering, den fick klart godkänt.