Vem minns inte Edvard Perssons gamla låt. ”Man ska inte skräpa ner uti naturen, man ska låta gräset växa som det vill. Tänk när Svensson och hans fru tar söndagsturen, i gräset ligger smör o ost o sill.” Inte har vi lärt oss något av det.

Det är två saker jag har funderat över de senaste veckorna. Fråga nummer ett är soplämning, när vi är i stugan får vi åka med soporna till en sopstation och där får endast lämnas hushållssopor. Men varje gång vi kommer dit står det en TV, ett kylskåp, en soffa eller någon stol. Hur kan det komma sig att svenska folket har så svårt med ordförståelse? Om det står hushållssopor är det just hushållssopor som gäller. Undrar om de som ställer dit andra saker tänker på vad det innebär? Extra bil måste hämta kylskåpet, extra personal måste köra bilen, bilen måste ha bensin, personalen som kör bilen skall ha lön och så vidare. Denna gång skedde det just inom Dorotea kommun där man har landets högsta kommunalskatt, kanske kan detta slöseri med allmänna medel bidra till denna höga skatt.

(Var rädd om vår vackra natur, här är sonens hund på fjällvandring och då lämnas inget skräp)

Det andra jag funderar på är, när vi åkte hem körde vi förbi en parkeringsplats med bord för att kunna stanna o ta en paus med fika. På platsen fanns även en stor cirkelformad soptunna. Nu var denna full och vad gör man då? Jo man lägger sina påsar utanför på marken, fritt fram för fåglar, harar, rävar med flera vilda djur att mumsa på. De drar naturligtvis fram soporna och får plast, plåt och allsköns elände i sig. Med andra ord går en plågsam död till mötes. Skall det vara så f..pepprat svårt att ta med soporna till nästa ställe? Dessutom handlar det om soppåsar i storlek ICA-kassar hur mycket skräp har folk i sina bilar egentligen? Nej skärpning och jag hoppas Edvard Perssons, Man skall inte skräpa ner uti naturen, kommer upp på svensktoppen om inte annat så för lärdom.