Dallas Fort Worth Internationella Flygplats, DFW stod klar 1957 och är en av de mest trafikerade flygplatserna i världen. Det märktes verkligen, stort och mycket folk och så gillar de inte äpplen. Det är helt otroligt hur svårt det är att komma in i USA, det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än att passera genom tullen i FW. Förutom att man i förväg sänt en ”ansökan” om att få komma in i landet, så fyllde vi även in en registreringsblankett och lämnade i passkontrollen. Till detta kom att tre personer vid tre olika tillfällen frågade oss, varför är ni här, var skall ni bo, hur länge har din syster bott här, har ni presenter med er, har ni några djur med er (jag teg om mina två dalahästar), har ni några äpplen, etc?

Efter att vi klarat av alla dessa frågor blev vi mötta av min syster och svåger och något trötta bar det sedan vidare. Jag som tycker motorvägen till Stockholm är lite stressig och den är även lite krånglig när man kommit in i stan. Kunde nu konstatera att här snackar vi vägar.

Inte mindre än åtta filer kunde jag räkna till, bara att blunda och gasa men trots den intensiva trafiken såg jag inte till några som helst tillbud. Säkerheten är inte alltid den bästa vilket man kan se på denna motorcykelåkande herre.

Väl framme i min systers hus passade Ina och jag på att ta oss lite frisk luft på deras bakgård. Första dagen ägnades åt återseendets glädje, mat samt presentation av husets hundar.

Tuff, i vilken jag tycker mig känna igen detektiven Cannon om ni minns honom. Här finns även en chiwawan CoCo viken påminde om en nyfiken liten fröken.