Så här på hösten när det börjar bli kallt och mörkt längtar man efter lite värme. Det behöver inte vara solsken och vajande palmer det finns annan värme som är så mycket bättre. Min systerdotter sa en gång att egentligen har man en massa bekanta och ganska få vänner och det är ju sant. Det är klart numera har man något som kallas facebooksvänner, de kan vara ganska många till antalet. Helt klart har man en form av utbyte med varandra fast några fikastunder blir det kanske inte. Skall jag vara helt ärlig så har jag en facebooksvän som brukar skriva; jag är fikasugen är det nån som hänger på. Alltid är det någon/några som skriver, OK jag hänger på. På detta sätt kan man fika ihop fast man bor i olika län. Och tack vare att man kan chatta med varandra så missar man ju inte skvallerstunden heller, tufft va?

Goda vänner kan ibland bjuda på god mat bara så där helt apropå, tur för oss som på detta sätt blev bjudna på en nykomponerad rätt av herrn i huset. Han satte ihop ett recept på ”fläskfilé med dijonsenapssås” kanske delar jag med mig av det längre fram gott var det i alla fall.

Till efterrätt serverades en härlig passionscheesecake, underbart syrlig och krämig i smaken. Avslutning med kaffe och prinsesstårta förstås.

Idag på morgonen ringde telefonen för att fråga om vi ville komma på lunch till våra grannar. Ja det var inte telefonen som ringde utan grannarna. Det bjöds på en kraftig och smakrik Rödbetssoppa eller Borsjtj som det också kallas. Visst ser den härlig ut med den kraftigt röda färgen och den gröna persiljan.

Efterrätten kändes som att vinna på lotto, det vill säga något du aldrig får eftersom det inte finns att köpa. En äkta kalvdans med hemlagad svart vinbärssylt. Vid sådana tillfällen drömmer man sig bort till barndomens vistelse hos farföräldrarna på gården, då fick man kalvdans sedan dröjde det många, många år innan jag smakade det igen.

Denna kaloririka måltid krävde en liten eftermiddagspromenad, så vid 17-tiden gick jag ut men av någon anledning tyckte jag det var lite mörkt, jag tog bara ett foto och vände.

Faktum var att det var inte ljusare på andra sidan huset, det är klart jag kunde gått tillbaka till grannarna men det var lite svårt att se var de bodde. Ingen promenad alltså, helt otroligt vad mörkt det är på landet, svårt att tänka sig när man tar en sväng i belysta områden.

Det är alltid gott med mat och i synnerhet i trevligt sällskap. Eftersom Rolf inte har varit så pigg ett tag blir det så att man sitter hemma en hel del och då är man glad att det finns goda vänner. Sådana som spontan bjuder till, de är värda en eloge och kanske en ros som de på fotot här. Blir dessutom billigt för mig att utdela då det är grannfruns blommor på deras 44:e bröllopsdag, nu får de glädja fler.