Hej mitt vinterland Nu är jag här  Nu biter frosten i min kind Ty kall är kvällen Hej mitt….  Egentligen förknippas väl denna sång med jultiden, numera verkar det få bli en vårsång. För några veckor sedan skulle jag nästan kunnat slå vad om att våren var lite, lite på väg. Sälgen visade ett svagt tecken på att dess knoppar var på väg. Nu har jag accepterat att ju närmare våren desto mer snö.

Min man har blivit skottskadad, det skedde igår när han var ute och skulle förbättra de labyrinter av snö som omger vårt hus. Ja det kanske inte är rätt benämning, men skadan beror på att han skottat i flera dagar och ”skottning” är inte hälsosamt. Så nog var det en skottskada i alla fall. Nu har han lite ont i ryggen och om det så kör tusen plogbilar förbi får han inte skotta mer denna veckan. Skyffeln är stadigt parkerad.

Ett av barnbarnen var lite sur på mig idag, 13-åringen. Men i kväll sa han att jag var hans favoritfarmor igen, lät skönt. Fast det är klart han har ju bara en, det är väl inte så stor konkurrens.