Blev lite överraskade idag då vi kikade in hos fågeläggen, helt plötsligt var de borta och kvar var bara ett nystan med dun. I det nystanet såg vi sex jättestora gap och nu vet vi vad det betyder. Livet för fågelmamman kommer nu att bli som i visan jag lärde som barn.

Små, små fågelungar sova i sitt bo lilla fågelmamma får då ingen ro.  Hon brukar flyga hit och dit att söka något gott  ty barnen har så stor aptit och aldrig nog de fått.

Små, små fågelungar inte flyga kan, de kan bara gapa, säga pip ibland. Om ni nu gör som mamma gör, så kan ni flyga snart, nu vingen upp och ner ni rör, nu flyger vi med fart.

Hela den utvecklingen ligger framför oss att beskåda på första parkett. Det är fördelen med att bo på landet man kommer nära naturen. I går natt vaknade jag vid 03.00 av att hunden satt vid ytterdörren och skällde. Eftersom han skällde flera gånger tänkte jag, det är bäst att gå upp och se efter vad som finns därutanför. Tittade ut genom fönstret men det var helt tomt, enda tecken på liv var solen som höll på att vakna. Ville ändå kolla eftersom han hade skällt så ihärdigt, gick därför ut på gräsmattan och vad fick jag se. Jo i ensamt majestät vaggade en väldigt stor igelkott vägen fram, höll sig vid vägrenen och var mycket enveten vad gällde riktning. Det såg så härligt ut, som om Pigge tänkte, jag och min väg.