Det blev en tur till Lena och Jacob som bjuder på kaffe i sitt eget hem, beläget i Seltarfjodur på ön Eysturoy. Förra året tog de emot 3000 gäster i år blir det nog fler. De har ett hus som ligger på en ganska brant grässlänt och där har de gjort en otroligt vacker trädgård.

Här kan man faktiskt se en bit av fjället bakom och då kan förstå att det är ganska brant. Den grönskande trädgården börjar redan vid vägen när vi går av bussen.

I deras eget stora vardagsrum har det dukats upp till alla gästerna. Vi var så många att några fick sitta i uterummet. Kakan bakom TV- kannan tror jag är gjord på en karlspaderdeg, den kändes och smakade som en sådan. Men fyllningen var annorlunda och väldigt god, jag tror att det var smält smör som kokats ihop med mycket socker kanske har det brynts lite. Till detta har man lagt i russin som kokats mjuka, detta är bara en gissning men gott var det och annorlunda.

Bästa finkopparna har tagits och det kändes som att ha blivit inbjuden till bästa kafferepet.

Här och var i trädgården finns det små avskilda platser där man kan vila, läsa eller fika. Alla omgivna av en fantastisk blomsterprakt som det har tagit många år att plantera och planera.

Trädgården var inte så väldigt stor men med fiffig planering av små stigar o vinklar här och där fanns det mycket att se.

På baksidan som vätte mot fjället fanns det blomster i alla de färger och med tanke på de tunna jordlager som finns är det en gåta hur de lyckats.

På bilden nedan finns en växt jag tyckte var väldigt pampig, enorma blad och en blomma som såg tropisk ut. Den lär heta Mammut l men jag har inte lyckats hitta den på Google ännu.

Här kan man se havet skymta fram och då förstår man att de även har en fantastisk utsikt.

Lite här och där kunde man stöta på lite djur av olika slag, naturligtvis får men även en del ovanliga höns, den här var så vacker. Förutom vackra höns fanns det förstås även ett kalkonpar, herr kalkon höll en väldig uppsikt över sin fru så det var svårt att få se henne.

En korp som familjen fått i gåva fanns för säkerhets skull i bur. De finns ju inte annars på Färöarna. Den verkade trivas men sa ingenting om det själv.

På väg hem körde vi efter kusten vilket jag var glad för då man slipper de smala, slingriga vägarna på fjällen. Den här dagen tittade vi även in i Navia en affär i Toftir som säljer stickade färöiska produkter, trots att jag synade allt jag såg fans det inget som fick mig att öppna plånboken. Berodde delvis på att de färger o mönster jag gillade inte fanns i min storlek.