Idag är det söndag och det blev en lat morgon. Det finns tillfällen när man vill njuta av en riktigt skön sovmorgon, en god kopp kaffe och en dagstidning.

Dessvärre finns det tillfällen när man önskar att man glömde bort det där med dagstidningen. Varför? Jo man blir bara på dåligt humör.

Dagens uppslag om isskulpturer i stadsparken, kan naturligtvis tolkas som något positivt, arbete till kulturarbetarna, något för folket att titta på, parkarbetarna får sanda, marken kommer att bevattnas av smältande isskulpturer. Skulpturerna får ju hjälp med att bevaras så länge de går, detts sker med hjälp av isolerande huvor, så det där med issmältningen får vänta lite.

Jag har inget emot kultur, men när jag tänker på att dessa skulpturer är gjorda med is från Torne älv undrar jag. Vad kostar det att ta upp blocken, vad kostar frakten, vad kostar det praktiska arbetet runt om, vad kostar det med logistiken runt det hela, vad kostar den extra belysning och sandningen i parken, är det vettigt ur miljösynpunkt att frakta is denna väg för nöjes skull,  ja listan kan bli lång.

Kostnaden för arrangemanget sätter jag mot, vad kostar en lärare ett läsår, vad kostar en sjuksköterska ett år, vad kostar hemtjänsten för en behövande ett år. Kanske hade det räckt till någon av dessa yrkeskategorier, där man idag snålar så det blir knappt en tumme kvar. (Ni minns väl sagan om skräddaren) Ur led är tiden!