I natt var jag verkligen vilsen, eftersom vi tillhör ”Utedassens vänner” när vi är i Lappland, kan det ibland bli fel vid hemkomst. Ja, jag menar inte så att vi går i trädgården vid behov, utan det inställer sig en viss vilsenhet första natten. Som till exempel i natt, steg upp och det var ganska mörkt i rummet, dock såg jag en antydan till murstocken. Nåväl lika bra att ta med en ficklampa tänkte jag och böjde mig fram mot fönsterbrädan. Där står nämligen ficklampan som går på solceller, från IKEA superbra. Fönsterbrädan kändes väldigt mjuk, då insåg jag att vi var hemma och hade tillgängliga toaletter inomhus. Ack ja, det slog mig samtidigt att det var en otrolig skillnad på ljuset nattetid, här och i Lappland.

Rolf och jag har sett en DVd film för ovanlighetens skull.

Det var Jo Nesbos Huvudjägarna, en norsk författare och en norsk film. Jag gillar Jo Nesbo, även om man ibland kan tycka att en del av hans böcker är lite råa.

Läser man dem ordentligt finner man en hel del humor, verkligt bra sådan. I den här filmen fick man rejäla smakprov på detta, stundtals glömde man spänningen på grumd av det dråpliga. Kom att tänka på detta när jag skrev om utedassens vänner. Klart sevärd.

På tal om spänning och väntan, måste jag tyvärr meddela att de 7 fågelungarna i fågelholken med kamera inte klarade sig. Detta berodde på att fågelmamman dog, Rolf hittade henne på gräsmattan. Dessbättre visade hon inga tecken på skador vilket friar vår och grannarnas katter från fula misstankar.

Nystädat fågelbo, bilden tagen direkt på TV:n.

Fågelpappan klarade inte av att sköta dem på egen hand, och det mest fantastiska tycker jag ändå är att han tog bort alla de döda ungarna och städade så fint i holken. Nu får vi hoppas på bättre tur nästa år.