När min syster och svåger var på besök från Texas, ja då var det ju självklart att vi skulle åka runt och titta på vår barndoms ängder. Första trippen blev från Halland till Blekinge, väl där var målet för dagen Gö eller Gökalv som det hette. En märklig känsla efter så många år att se det rödmålade huset skymta i grönskan när vi kom gående .

Det såg likadant ut och hade kvar sin faluröda färg. En egendomlig känsla att se köksingången där man som barn sprungit ut och in otaliga gånger. Vid fönstret till vänster hade mina morföräldrar sitt sovrum. En dag när min mormor och jag var ensamma hemma hörde vi ett väldigt dån, huset skakade och det blev dimmigt för fönstret. När vi tittade ut såg vi ”jorddamm” och ett jättehål i marken, det visade sig att flyget hade övning och missade havet med ett antal meter när de skickade iväg bomben. Min mormor ringde genast till den ansvarige och det hon sa lämpar sig inte för tryck, antar att chefen lär ha använt liknande ord när han pratade med piloterna senare. Det blev dock vi som fick fylla igen eländet.

Den stora eken fanns kvar och nu om möjligt ännu större, den var man tvungen att gå förbi om man ville gå upp till morfar i utsiktstornet.

Idag finns tornet inte kvar men märkena efter det kan man se. Jag minns hur jag ibland fick gå med kaffe dit och tyckte vägen var så lång, ja ända från den röda husgaveln som syns.

I tornet hade man en vidunderlig utsikt över havet och man kan se cementmärken från de ”kanoner” tror jag som fanns för längesedan. Här står min syster och hennes man och hon berättar säkert om när hon hoppade i havet därifrån hon står eller nån annan historia.

Vänder man och går tillbaka förbi huset, ja för min del kan jag nästan se hur min mormor går till skafferiet med sin nygjorda slånbärssaft. Eller om jag blundar, visst kan jag se morfar på väg till bryggan.

Helt rätt det var hit han så ofta gick, antingen till nån av båtarna eller för att hämta färsk fisk i sumpen. Tiden gick alldeles för fort denna dag, en sådan här minnesresa är lite som en meditationsstund, rogivande och viktig för själen

I de här två husen bodde det barn i vår ålder, med vilka vi lekte, badade och försökte fånga sandflundror med. Tyvärr var det ingen hemma denna dag annars är det intressant att höra vad som har hänt med de man växte upp med. Den här nostalgitrippen var värd sina mil.