Ofta beskriver man Sverige som ett land där lagom är bäst men om man numera googlar på ”landet lagom” stämmer det inte längre. Det begreppet har tappat sin innebörd i alla fall om man lyssnar på alla debatter, diskussioner med mera, så mycket olika åsikter som det är nu har det väl aldrig funnits. Egentligen var det inte riktigt på det viset jag tänkte på ordet lagom utan mera på vad lagom egentligen betyder. Lagom är bäst sa min mormor ibland, tog man lagom med mat när man var borta på middag, ja då slapp man ju skämmas för att man roffat åt sig. Man höll sig till, varken för mycket eller för lite, överdrev med andra ord inte åt något håll.

Det påstås att lagom kommer från den gamla tiden då alla på bondgårdarna åt från samma gryta och drack från samma mugg (mycket längesedan). Då skulle det räcka ”laget runt” och det gällde se till att alla fick sin ranson, man måste alltså ta lagom.

Idag gäller lagom inte utan snarare mycket vill ha mer, vi som bor i vackert land, har allt vad vi behöver i trygghet, mat, skola, vård, kultur m.m. är ändå inte nöjda. Igår såg jag ett underhållningsprogram ”taxi genom Kambodja” men såg man förbi ”underhållningen” fick man se fattigdom och elände. Bland annat visade man S-21 Tuol Sleng vilket verkligen visar ondskan själv. När min son var liten och gick på dagis, lekte med kompisar, åt glass då hände dessa ofattbara grymheter samtidigt i ett annat land.

Det är här mina reflektioner om lagom kommer in, vi nöjer oss inte med lagom längre vi vill ha mer. Finare hus, finare kläder, finare mat och vi vill inte se fattigdom och elände. Det värsta är väl ändå att det verkar som att inte vill avstå något heller, bara jag får mitt så är det OK, vad är det för arv vi ger våra barn.

Strö lite rosor/pioner på den väg dom vandrar så den ej blir för tung o svår. Ur Visor och kupletter