Retar sig kan man göra på mycket, just nu retar jag mig på alla de generaldirektörer med flera, som avsatts från sina poster. Nu senast, Tillväxtverkets Christina Lugnet. Läste en siffra på att 12,5 miljoner kronor om året , betalas ut till personer som faktiskt gjort tjänstefel. Tänk vad man kan göra för denna summa, om ”lika för alla” gällde. En tjänsteman som gör tjänstefel får sparken, ingen lön, arbetslös o.s.v. kanske är dags införa att samma principer ska gälla för alla.

Rädd kan man bli av en helt annan anledning, jag läser eller snarare lyssnar på Jo Nesbös, Snömannen. Den har jag (eller rättare sagt Rolf) lagt in i min Mp3, väldigt behagligt att lyssna på när man tar sina promenadrundor. När jag var ute på en långpromenad, och var mitt i partiet där det bara är skog och ingen bebyggelse, såg jag honom. En yngre herre cirka 100 meter framför mig, han vände sig om ett par gånger, för att sedan gå upp i skogspartiet och försvinna. Helt klart undrade jag, tills jag såg honom bakom en trädstam, min tanke var genast, skall jag vända eller gå vidare. Jag fortsatte framåt och då, helt plötsligt kom han fram, ledande en cykel och for iväg.

Helt klart för mycket filmtittande och deckarläsande, för att det skall vara bra för fantasin. Med tanke på boken, Snömannen, var jag i alla fall gald för avsaknaden av snö och snögubbar. Hade jag sett en sådan han jag nog skrikigt och vänt. Nu fick jag i stället titta på den vackra, gamla fuchsian när jag om hem i stället. Den står på altanen och är säkert 6 år gammal.