Jag har gått vid en landsväg i hela mitt liv, nej det har jag inte, det är det nog bara Edvard Persson som har gjort. Men jag har gått på samma skogsväg i mer än halva mitt liv, även om det bara är några gånger per år. Även om själva vägen i princip har sett likadan ut hela tiden, har naturen runt den skiftat oavbrutet. Så vis är naturen inrättad. Gubbsjöklumpen som syns på bilden, varierar från grönt, rött, vitfläckigt och helvitt.

 Jag har tidigare skrivit om en dam som bor efter vägen, hon brukar förgylla tillvaron för sina medmänniskor genom att placera ut lite roliga prylar efter vägen. Här är det en kruka, gjord av en bit gammal trädstam. I den har hon planterat en blomma vid namn, Renfana.

En läkemedelsväxt från förr, användes mot mask och ohyra, samt att den skyddar mot trolldom. Jag tror man skall avstå från att använda den, kan ge en massa otrevliga biverknngar. Bachus var dock väldigt intresserad av den och jag förstod så småningom varför. Det var inte en, två eller tre humlor på den utan minst 30, alla hungriga, lata och frusna men tack vare denna blomma fick de i alla fall en sista måltid.