Vitare julafton än så här kan man väl inte önska sig? Ett traditionellt julaftonsfirande är nu avstökat, och det blev som skåningarna säger, ”go mad o möe mad o mad i räddan tid”. Barnen tindrade med ögonen som sig bör, kanske mest när de såg julklapparna. De vuxna tindrade med ögonen när de såg all den goda julmaten, vilken i år delvis var tillagad av ett riktigt proffs.

Ovan ett urval av det kallskurna. Vi firade hos Märta och Per, vilka verkligen bjöd på en blandning av modernt och tradition. Alla önskemål var tillgodosedda. Barnen satt vid eget bord och de vuxna hade sitt, mysigt dukat.

Som vanligt fanns det efterrätter av alla de slag. Bland annat den traditionsenliga, Mullvaden, vet ni inte vad det är? Sök på Google.

Hemlagat godis fanns på plats, räknade till tio sorter, varav en var små söta grisar och grodor av marsipan. Dessa hade Elin gjort, som är proffs på området.

Bästa julklappen, ja den fick Bachus av grannen, hon var helt klart hans favorit igår (hon är det ofta), vilken lycka att få en egen mjuk leksakstomte för hundar.