Vill man ta en promenad på stranden i Huay Yang bör man passa på tidigt på förmiddagen, åtminstonne så här års när solen står högt. Trots att stranden oftast ser öde ut och dessutom är milslång händer det att man får se en del trevliga saker.

Stranden som oftast ser tom ut trots att det ibland är en hel del turister där, är väldigt behaglig att vandra på. Idag såg vi en mamma och hennes dotter som satt och grävde i sanden. De grävde upp lite sand vilken de tittade i och ibland tog de sanden och skjölde i vatten. Jag gick fram för att kolla vad de letade efter, det visade sig vara små, små räkor.

Kan tänka mig att de suttit i många timmar för att få ihop denna ansenliga mängd. Tyckte kanske inte att det såg så frestande ut, men vem vet med rätt tillagning kanske det är en delikatess.

Som de flesta thailändare här i byn så hade de en hund. Kunde inte låta bli att ta ett foto för att visa hans fina leende. På grund av ett underbett visade den tänderna på ett för hundar ovanligt sätt.

Lite längre bort stötte vi på en fiskare som kom gående med sitt fisknät. Han hade inte fått någon fisk men såg nöjd ut i alla fall. Det måste vara en konst att gå ut i vattnet till midjan och sedan slänga ut nätet på ett speciellt sätt.

Skulle det vara folktomt på stranden kan man alltid titta på vackra snäckor. Rofyllt, vackert och intressant är det i alla fall.