Etiketter
Den lilla fiskebyn har växt väldigt mycket sedan vi såg den första gången. Mycket har hänt och visst har det blivit ett paradis för främst skandinaver. På gott och ont kan man säga och visst finns det åsikter om att kan en sådan utökad turism på ett så litet ställe verkligen vara av godo? Ja det kan den och det allra bästa är att trots denna ökning av turister så har byn behållt sin charm, det finns inga vräkiga hotell, inga shoppingstråk, inga olika typer av barer osv. Nej här bor man utspritt och lever sida vid sida med de övriga boende. Att sedan byns invånare har fått ett lyft av detta kan man inte undgå att se, arbetstillfällena har ökat och de unga kan stanna kvar i sin hemort. Småföretagandet växer och det är väldigt roligt att följa utvecklingen.
Besöker man platsen för första gången idag ser man många små husområden utspridda i byn och jag tror inte man funderar på hur det såg ut innan de byggdes.
Här är ett exempel på hur det ser ut idag men hur såg denna platsen ut för 15 år sedan?
Jo det här är platsen och visst är det svårt att tänka sig hur det ska bli?
Havet förblir dock detsamma så även stranden men de små restaurangerna och alla solstolar var finns de? De var nog inte påtänkta skulle jag tro.
Vägen ner till havet var inte mycket att hurra för även om den var mycket förbättrad när dessa foto togs.
Har man besökt Djungelbaren på senare tid skulle man inte känna igen sig här.
Inte Coconut heller även om även detta är klart förbättrat sedan några år. Då bodde ägarfamiljen här också men senare fick de möjlighet att bygga huset bredvid vilket är deras bostad idag.
Nong Puh som även det helt har byggts om delvis på grund av storm, översvämning mm. Naturligtvis har vi massor med bilder från ”förr” men tyvärr kan jag ju inte fylla bloggen med hundratals bilder. Jag själv fick dock en trevlig stund fylld med minnen och förvåning av hur fort tiden går och vad mycket som hänt. Detta är en plats man borde skriva till på sin lista, platser jag vill besöka.
Själv gillar jag soppan Tom yam gong den har en stark smak av chili o cocosmjölk, väldigt god.
Men Visst kan man få en god pizza om man är sugen på det.
Eller varför inte något europeiskt som denna Plankstek vilken avåts på Ranchen.
Chicken satay är en av de rätter som ett av barnbarnen är förtjust, det blev många sådana under de här veckorna. Jag gillar faktiskt jordnötssåsen som hör till, den är väldigt god.
Fried rice med ett stekt ägg tillhör också favoriterna den är alldeles lagom stor för en lunch. I synnerhet om den äts på Coconut.
Ja inte behöver man gå hungrig tvärtom maten är alldeles för god. Det bästa är ju att det inte används grädde, socker och andra lite onyttiga livsmedel vid tillagningen. Här är det grönsaker som är den huvudsakliga ingrediensen. Dock har jag lärt mig att det går att få något till livs som innehåller såväl fett som socker. Vore synd att inte testa för visst ser det gott ut.
Koh talu är en liten privatägd ö som ligger strax utanför Bang Saphan. Nu har vi hört så mycket om denna ö att vi beslöt oss för att göra en tripp dit. Vi bokade hela turen med Nong taxi och det fungerade jättebra. 1800 Thb per person för hela kalaset som bestod av bil mellan Huay Yang och Bang Saphan, fika vid ankomst till piren, speedbåt tor till Koh talu, lunchbuffé, snorkelutrustning och möjlighet att låna paddelbrädor. . Började med bil från Huay Yang cirka en timmes färd, det blev minibuss eftersom vi var nio personer. Därefter kom vi fram till piren i Bang Saphan.
Direkt efter ankomst blev det fika, kalla drycker, te, kaffe, kakor, rostat bröd m.m.på ett litet ställe direkt intill piren. Det var både gott och trevligt. Därefter dags att gå till båten.
Flytvästar vilket ju var ett måste på båten men även på flotten fanns det att låna, för bättre flyt. Efter snorklingen bjöds det på lunchbuffé och där blev vi positivt överraskade. Den var både god och rikligt tilltagen, lätt att äta sig mätt. När man sedan orkade röra sig fanns det en ”egen” tid för att bada, slöa eller se sig omkring. Barnbarnen testade paddelbräda vilket inte var helt lätt när de försökte stå två på den samtidigt.
Stranden var otrolig, den var vit och finfördelad som mjukt puder helt fantastiskt. Här kunde man sitta i en gunga och vagga sig till ro. Vi tog en dagstur men kan tänka mig att det kan vara mysigt att sova över på den lilla resorten.
På ön finns även ett räddningscenter för sköldpaddor, det kan vara de som kommit upp stranden av någon anledning eller som behöver hämta sig ett tag. En del var stora
Och en del var små, kan ha blivit uppsköljda som små eller som ägg. En tur man bör göra för att uppleva den vackra ” vattenvärlden” .
Kyckling, makrill, kokt ris och dryck var vad som erbjöds denna dag. Smakade ganska bra,
Oftast har vi åkt denna sträckan med bil eller buss så det var roligt att se lite andra vyer. Här ser man en av de många risodlingar som ligger i detta området.
På den här bilden ser man räkodlingsdammar, det finns många sådana här så man kan äta lite större räkor utan dåligt samvete.
Små vackra stationsbyggnader dök det upp här o var. Här syns den som ligger i den populära turistorten Hua Hin
Just nu byggs det dubbelspår för tåget från Bangkok och söderut. Det här mötte oss i Huay Yang men efter hela resan såg man att arbetet pågick för fullt. Kommer att bli bra och förhoppningsvis kan det minska lite av biltrafiken och ge en bättre miljö.
Vi ser med spänning fram emot hur det kommer att se ut här så småningom men ett gediget arbete återstår som synes.
En härlig liten fiskeby där man slipper de stora hotellen, shoppingstressen, stora gator med trafik och försäljare i mängd. Här finns det lugn och ro, mysiga små restauranger med väldigt god mat. Dessutom lever man på ett sätt ihop med byns invånare, pratar lite, hjälper varandra och alla hjälps åt att försöka hålla en positiv byanda. Men först var det tågstationen som gällde.
Järnvägsstationen ligger väldigt centralt i Bangkok och den heter Hua Lamphong. Sprintern som tåget lite skämtsamt kallas går kl. 08:05 så kommer man med thaiair hinner man direkt från flyget. I annat fall kan man boka en övernattning i närheten av stationen för att slippa taxi i morgontrafiken. Sprintern heter egentligen expresståget vilket betyder att den inte stannar vid varenda mjölkpall som de andra tågen men express är nog att ta i.
Enklast är att köpa/boka biljett via internet. 
Men visst kan man köpa biljetter även på stationen. Ankomsten till Huay Ynag var satt till kl.12.45. Precis som hemma i Sverige var tåget försenat en timme. Men det fanns lite att titta på som förströelse.
Allra först kollade vi att tåg nr 43 verkligen skulle gå och det stämde som tur var.
På spåret mittemot hade ett nattåg just kommit in och en man höll på att sortera lakan, här används inga sopsäckar som synes.
Inte bara tvätt som skall sorteras även tågen ska ska tvättas.
Här är i alla fall vi såväl som vårt bagage ombord och det fanns bra med utrymme för våra stora väskor. Vår kupé hade en egen värdinna som försåg oss med coca cola och bulle när vi satt oss tillrätta.
Resten av resan beskrivs senare annars blir det för mycket läsning på en gång.
Åt ena hållet lite grönområde här och var.
Åt andra sidan en fotbollsplan, simbassäng m.m. där vi såg några träna simning och lite andra sporter. Fantastiskt att de ligger mitt storstadens bullrande centrum.
Tittade man sedan rakt fram såg man den hetsiga trafiken och den tryckande värmen från såväl sol som bilar. Eftersom hotellet har en direktingång till MBK behöver man inte gå utomhus för att komma in i varuhusen. Till Inas stora lycka fanns det ett bra massageställe precis vid ingången till hotellet. Där passade hon på att ta fotmassage och dricka grönt te efter avslutad shoppingpromenad utan shopping. Naturligtvis fanns det en härlig poolanläggning där vi tog ett dopp och lite avslappning i en solstol. Ina lyckades fånga oss på ett foto som visar tre djupt sovande personer, det visar jag inte här.
När man går in i hotellet möts man av en kafeteria med vackert arrangerade lampor i taket.
Själva receptionen var placerad bakom ett upplyst golv av glas dock gick själva incheckningen något trögt. Vi fick dock lite guavajuice att dricka som tröst.
Efter att ha sovit en hel natt var det dags att för att avnjuta frukost.
Här kan jag lova att man blev trakterad av en god frukost. Dessvärre skulle vi ju ta tåget till Huay Yang annars hade nog frukosten blivit en timme längre.Läget på hotellet är perfekt om man vill vara i centrum, fina rum, mycket bra frukost, bra gym och poolområde. Ligger dessutom nära de stora varuhusen och en del sevärdheter, gångavstånd till Jim Thomssons hus. Har man inte varit där bör man absolut gå dit, dels för att se det och dels för att höra om hans levnadsöde, mycket intressant. Är man lite lat kan man googla. Men nu var det tågstationen som gällde och dags att ge sig dit.
