Stinn, om jag tolkat det rätt skall det betyda att man känner sig uppsvälld så till den milda grad att man nästan spricker. Helt kort, mätt med uppsvälld buk och är det inte fantastiskt att vi svenskar fortfarande frossar i mat när julen nalkas. Det är som om vi måste äta så att vi klarar oss i månader framåt. Påminner mig lite om julkalendern i TV där familjen Hedenhös sitter och gnager på ett jättestort köttben ungefär lika primitivt

Detta tänkande hindrade oss inte från att tillsammans med andra familjemedlemmar gå till Domtrappkällaren idag för att avnjuta, ja just det ett julbord. Fint dukat i den hemtrevliga stenkällaren.

Trots att jag åt så mycket mat, kunde jag med viss möda få ner lite sötsaker.

Därefter kände jag mig lika välmatad som Inas Isbjörn fast mera stinn.