Länge har vi väntat på snön, varje adventshelg i december har vi hoppfullt tittat ut på söndagsmorgonen för att se om gräsmattan ändrat färg. Inte heller, den blev snarare grönare för varje dag och dessutom läste vi om att en och annan Tussilago och kantarell redan visat sig. När sedan tomten fick ställa in snösläden och nyårsraketerna fick susa iväg utan den vita bakgrunden, ja då var vi nog många som tänkte att nu kan det kvitta. Jag menar det är inte långt till våren och snöskyffeln har nu hamnat längst in i garaget, då kommer den. Snön har nu gjort oss den äran och marken är vit och visst är det vackert, i synnerhet med all utebelysning som reflekteras mot snön fast lite för sent.

Glädjen är dock stor för alla barn som äntligen fått den snö de saknade under jullovet, barnbarnet passade på att leka med hunden. Han älskar både henne och snön, får han sedan leka med båda är lyckan fullkomlig.

Den gamla leken ”kurragömma” är lika rolig för både barn och hundar, Bachus funderar vart tog hon vägen?

Snöborgar är roligt att bygga, även om de får bli i mindre skala när det är ont om byggmaterial. Vanna kollar om hon möjligen får plats i den. Jag får nog välkomna snön ändå eftersom den verkar skapa glädje åt många och dessutom gör så att hundens tassar är rena när han kommer in.