Vinterkräksjuka har man hört talas om men sommarkräksjuka är väl mer ovanligt? I vilket fall så var det vad barnbarnet fick i torsdags och så vänligt delade med sig av, såväl till farfar som till farmor. I riklig mängd också för jag är inne på tredje dagen och lusten att skriva blogg har legat på 0. Nu hoppas jag verkligen att det är bättre i morgon.

En rolig historia i sammanhanget kan jag dela med mig av. I lördags förmiddag då vi förberedde oss för att åka på en teater där jag visste att det skulle bli en relativt lång paus, skulle vi köpa lite godis. Nåväl vi gick till en Statoilmack och de två barnbarnen valde ut sitt då jag fick syn på en påse med godis jag inte provat. Den här skall jag prova sa jag och tillgrep mig en påse, då hörde jag ett konstigt ljud bakom mig. Det lät som en gris, gröff, gröff. Det lät väldigt bekant, exakt som min ”varning för godisgris” jag har i skåpet hemma (den som grymtar högt när man är på väg att ta en sötsak). Vände mig om och fick se åttaåriga Vanna stå o grymta, en del barn har bra minne och jag, ja jag hängde tillbaka påsen.

Nu hoppas jag vi känner oss piggare i morgon.