Då är vi tillbaka i den del av Sverige som rimligen måste vara Sveriges baksida eftersom västkusten kallas dess framsida. Kanske ligger det något i det eftersom skillnaden i naturen var påtaglig vid vår vistelse där. När vi åker till västkusten i februari är det helt naturligt ett väldigt snöväder när vi åker därifrån, så även i år. Samma fenomen är det när vi kör i genom Gävle, det regnar alltid där oavsett vilken tid på året vi åker igenom den stan. De här dagarna i Varberg fick vi känna av en liten vårdoft och nog syntes det att våren är i annalkande.

 

Lökväxterna har börjat spira och nog har de kommit upp en dm i alla fall? Lite överraskade blev vi allt när vi kom hem, snön hade dalat ner en hel del. Inte kul när man kommer hem på kvällningen men det löste sig då en snäll granne hade skottat garageplanen och det bara var att köra rätt in. Den som uppskattade snövädret mest var nog hunden, äntligen fick han motionera.

Att dra husse på sparken är väldigt roligt och det tar på krafterna, nu kunde jag se på TV utan behöva klia honom bakom örat (hunden alltså). Det blev sedan eftermiddagskaffe framför TV-n och en gammal svensk film ”Jungfrun på Jungfrusund”.

Apropå denna filmtitel så är det ju Kyndelsmässodagen i dag, den infaller den 2:a februari enligt almanackan det kyrkliga datumet kan variera något beroende på samfund. Detta är en festdag som firas till åminnelse av att jungfru Maria 40 dagar efter Jesu födelse bar fram honom i templet. Kan vara bra att känna till ifall det mot förmodan finns någon som inte vet varför vi firar just Kyndelsmässodagen.