Börjar känna mig skaplig igen efter en oväntad mellanlandning på resan från Bangkok, mellanlandning var det väl inte utan snarare en extrasväng vid hemkomsten. Redan på nyårsdagen kände jag mig lite hängig så även på natten. Det var dock inte värre än att jag orkade släpa med Rolf ut på en shoppingrunda, han ställer upp på detta när vi är utomlands. Skulle jag föreslå det hemma blir han alltid trött så att vi måsta avsluta tidigare än beräknat. Den här gången var det jag som blev trött och shoppandet hade förlorat sin tjusning, inhandlade endast de varor som var beställda. Buffén på hotellet bestod för min del av en skiva gurka tillika morot, Rolf njöt av snittar, vin och cappuccino. Vid kl. 22.00 var det dags att åka till Suvarnabhumi Airport för att påbörja flygresan hem.

Du store tid, vilka köer det går inte att beskriva, alla rulltrappor var avstängda för att undvika olyckor. Passet visades inte mindre än 5 gånger och alla fick gå barfota genom kroppsscannern. Att köa på Friends arena är en barnlek mot detta. Efter en timma och femton minuter tog vi oss från färdig incheckning till passkontroll. Anlag för panik passade inte här, kunde dock inte låta bli att tänka på alla människor som sitter instängda och hopträngda runt om i världen. Oj så fruktansvärt det måste vara.

Väl på planet satte jag stolen i liggande plant läge tog två stora täcken och vek dubbla, blev alltså fyra lager täcke (tjocka). Frös väldigt och hoppade över såväl middag som frukost. En av våra grannar som kört oss till Arlanda när vi åkte hade godheten att även hämta oss för vår hemfärd. Det blev en överraskning för de bjöd på en riktig svensk frukost direkt vi kom, gröt med sylt, kokt ägg o kaviar, ost bröd, rökt korv och ja ni vet. Naturligtvis kaffe med hembakta klenätter och pepparkakor hembakt förstås, det retar mig att jag aldrig han äta pepparkaksbocken. Att få gröt med riktig juldukning var en höjdare och vår svenska julupplevelse denna jul.

När jag ätit halva ägget blev det stopp och hempromenad samt sänggående. När jag till slut inte en kunde dricka blev det infektionskliniken i fem dagar. Tretton flaskor intravenöst dropp och övriga medikamenter, hjärtat fick nog en chock för pulsen var nere i 45 slag/min.

Orsak? Campylobakter o elaka sådana varför var de just på mitt enda kycklingspett på nyårsafton? Det var nog 200 personer till som åt men de valde mig, visst är det kul att vara utvald men inte så här.

Nu kan jag snart ta en promenad och njuta av snö och minus femton grader, skönt och vackert. Home sweet home.